Spelaren som avgjorde, allt han ville vinna
Thierry Henry: ”Det han kan göra med sina fötter kan visa inte ens göra med sina händer”
Roy Keane: ”Det är totalt omöjligt att ta bollen ifrån honom – helt klart den bästa spelaren jag mött”
Ruud Gullit: ”Den bästa spelaren i sin generation. Han kunde kontrollera spelet, men viktigast av allt, han levererade alltid under de stora matcherna
Daniel Habtu: ”När det kom till nedtagningar och mottagningar så var han mästerlig. Om en boll plötsligt föll ner från himlen, så skulle han ta ner och ta emot bollen utan problem”
Christian Vieri: ”Det enda jag ångrar i min karriär är att jag bara spelade en säsong med Zidane”
Zinedine Yazid Zidane föddes 1972 i Marseille, Frankrike med ett Algeriska påbrå. Bland familj och nära vänner har han smeknamnet “Yaz”. Hans föräldrar är födda i norra Algeriet. Området där Zidane växte upp är en förort som heter La Castellane och ligger i norra Marseille. La Castellane är den förort som har övervägande problem i den mångkulturella staden och oftast handlar problemen om fattigdom, arbetslöshet och dåliga skolor: ”Jag hade turen att komma från ett problemområden,” berättar Zidane. ”Det lär dig mycket om både fotboll och livet. Där fanns barn från olika raser och fattiga familjer. Folk var tvungna att kämpa för att ta sig igenom dagen, fotboll var den enkla biten. Det var min pappa som lärde oss att en invandrare måste arbeta dubbelt så hårt som alla andra och aldrig ge upp. Det viktigaste för mig är att jag vet vem jag är. Varje dag tänker jag på vart jag kommer ifrån och jag är stolt att vara den jag är: först och främst en kabyl från La Castellane, sedan en algerier från Marseille och sedan en fransman.” Zidanes föräldrar lärde han tre saker som han tog med sig vidare i livet. Respektera andra, jobba hårt och vara seriös. Eftersom ”Yaz” har Nordafrikanska rötter så borde ha en bakgrund i Islam, men han är inte så insatt i religionen: ”Jag är muslim och jag tror att det finns någon där uppe som skapade allt men jag är inte praktiserande. Det som är det viktiga är vad som är i djupt inom oss och hur man är som människa. Om man tittar noga är varje religion ungefär samma”.
I La Castellane brukade Zidane och hans kompisar samlas på gator och torg för spela fotboll. Det sägs att hans pappa brukade säga åt honom för komma och plugga, men det intresserade honom inte. Han var omtyckt av familjen, som de yngsta ofta är (han är yngst bland fyra barn). Han somnade ibland med fasthållande bollen. Ett livligt barn, han brann för spelet. Liksom i arbetarkvarteret över hela världen kretsade livet för många barn i La Castellane kring den runda bollen. Fotboll var både deras huvudsakliga sysselsättning. Yazid växte upp i en relativ nya husprojekt med rykte om svårigheter. I en så känslig social miljö riskerade han att komma i kontakt med ett antal farliga influenser. Men hans hade mamma ett höll ständigt öga på honom, och omgiven av sina bröder tillbringade Yazid timmar på Place de la Tartane, särskilt efter skolan.
Zinedine Zidane växte upp med förorts fotboll. Blev det konfrontation eller konflikt löste man det själv. Och när han började spela riktig fotboll så är det sent, runt tio eller elva år gammal. Då har han ändå förortsfotbollen eller betongfotbollen med säg som en ofrånkomlig del av paketet. Blir han nersparkad då slår han tillbaka, blir han förolämpad blir skallar han och det gjorde han. Du kan hitta rapporter från tolv års turneringar där Zidane har skallat motståndare som på ett eller annat sätt förolämpat honom. Erik Niva lägger till att: ”De vet vi alla som har tittat på förortsfotboll, alldeles var det gäller i Sverige eller i södra Frankrike eller i Brasillien att det är en typ av laglös fotboll där brutalitet alltid finns närvarande. Dom har betongmatcherna i torget i La Castellen, dom var typ ett hack råare än motsvarande matcher i Tensta eller i Tynneröd”.
Han var nu 14 och hade stora tekniska finesser men det verkade inga intressen från scouter. Under hans få träningsmatcher eller matcher där han blev uttagen så var hans framträdande inte varit så ögonfångandes. I en turnering så var inte Zidane en av spelarna som var först i tränarens elva. I tränarens sinne så var tio av de elva spelarna redan fyllda, men han tvekade fortfarande om den elfte, innan han till slut togs ut. Efter turneringen så dömdes Zidane, ”en liten besvikelse trots sina kvalitéer. Han spelade lite halv-hjärtat. Måste definitivt göra det bättre för att han har medlen, tekniken och visionen av spelet.”
I en distrikt-uttagningen så spelade han bara en av fyra matcher. Frånvarande i de näst kommande två matcherna. Han spelade bara i en match i Huveaune stadium i Marseille, men ersättes av Manno under matchen. Han hade misslyckats att attrahera någon uppmärksamhet på planen. Utanför planen var han blyg och verkade inte väcka något intresse. Vi den tiden var han ingen talang som Maradona, Pelé eller Ronaldo Fenomeno . Det är ingen som sticker ut eller någon som det snackas om. Inte än i alla fall.
Hans föräldrar vars inkomst var blygsam och de gjorde uppoffringar för att skriva in honom på betald träning. I en sport som var på väg att bli alltmer kommersiell och affärs-orienterad så var scouter snabba att försöka hitta möjlighet, minsta hopp om snabb vinst till deras fördel. De hade inte sätt något i honom. Talangscouten Jean Varraud var överraskad.
Var det pojken som skulle ha skulden? Var det på grund utav hans fysiska bräcklighet? (Det genetiska tillståndet han lider av, en typ av anemi som kallas talassemi. Leder till frekvent trötthet, skulle inte komma fram förrän femton år senare.) Det skulle ta tid för hans muskler att fyllas ut. Var det hans inkonsekvens? I den åldern är detta ett vanligt misslyckande, något som till och med kan ses som en silverkant. Men Zidane visade en tydlig passion för spelet och hade fundamentala kvalitéer. Men han behövde jobba på sin teknik, taktik och fysik. Men grunderna var fanns där: han var galet talangfull med hans fötter. Bollen kom att bli magisk leksak varje gång den hittades till denna långa tunna pojke. När han spelade för u-11 så fick han högst poäng i den tekniska aspekten. Namnet Zidane. Även i Marseille så var inte namnet inte så himla välkänt. Förutom i Castellane distrikten, i Saint-Henri och Septémes, klubbar där Zidane hade spelat sina första officiella matcher.
Cannes U-Lag
När han var 14 år så spelade han i ett lokalt lag och under en match så upptäcks han av Jean Varraud, en scout från AS Cannes. ”Han skulle gå förbi en, två, tre, fem, sex spelare – det var sublimt. Hans fötter talade med bollen,” minns Mr Varraud. Han tar med honom till Cannes för en veckas provträning med spelare i samma ålder och de var nöjda med vad det såg och tog in honom i akademin, Zidane var då 14 år gammal. För honom blev det en svår situation att flytta så ung till en ny stad, ny miljö och nya kompisar. Cannes må vara nära Marseille i både på distans och klimat, men Smail och hans fru Malika skulle bara släppa sin son på ett villkor: familjenvärd måste hittas först. I deras ögon kunde inget ersätta en familj atmosfär, någonting som var viktigt för Zidanes. Inget. Inte ens en fotbollsakademi. Det fanns en lösning till slut. Den vänliga och engagerad Élineau familjen skulle vara värd för Zinedine. Han hade några gånger svårt att sova, han kan ha fällt någon tår och ville tillbaka till Marseille: ”Jag var 13–14 år när jag kom ditt. Så det var inte jämt roligt de första året. Jag saknade min familj och mina kompisar”, reflekerar han.
Men Varraud var alltid där för en hjälpande hand om något. ”Jean Varraud har alltid varit där för mig, när jag var i Cannes sju år så var han alltid där för mig”. En dag så tränande Cannes ungdomar med Zidane i laget strax efter de äldre proffsen i A-laget, som spelade i franska högsta ligan, tränades av Jean Fernandez. Fernandez var uppflyttad från sitt hemland Algeriet. Han var en ”hård arbetare”. En perfektionist och en outtröttlig arbetare. Den unge tränaren förstod och uppskattade sin yngste spelare. Han var medveten om hans egenskaper, sitt arbete. På ett tekniskt plan kunde han se att Yazids egenskaper var överlägsna alla andra proffs i klubben (Zinedine föredrog att bli kallad för sitt mitten namn, Yazid. Det var det som alla kallade honom i La Castellane). Men han ville inte kasta honom ut i tävling för tidigt, in i en krävande fysisk situation som kunde vara hård och ibland smärtsam.
Mr Varroud fick syn på Fernandez och han ville att han skulle komma och titta på deras ungdomsträning för att titta på Zidane. Jean Fernandez återberättar historien:
”Vi hade träning med proffsen och efteråt kom Varraud och sa till mig: ’Coach kom ner till ungdomsträningen jag har tagit hit Zidane.’ Jag har tränat proffsen och är så trött, sa jag. Jag kommer och tittar imorgon. ’Nej, nej! Du måste komma’ Jag hade sån respekt för monsieur Varraud så jag sa okej. Innan han hann säga vilken spelare det var, kom det en boll som han tog ner med brösten och slog en cross på 40 meter. Då var han 14 år! Sen har alla sett hans bollkänsla men han hade tekniken när han var 14.” Han märkte också att Yazid, utmärkte sig när det gällde hans naturliga spelkänsla. Men när han ställdes mot motståndarnas mål, var han relativt långsam när han plockade upp bollen i motsatt riktning, med ryggen mot målet.
Staden Cannes ligger vid franska Rivieran, sydkusten och är en levande stad med många festivaler året runt. Till skillnad från några av hans lagkamrater använde han aldrig olämpliga toner för att prata med tjejer som passerade i korridoren. Han sågs sällan på fester, nattklubbar eller restauranger. Rum 207 var snyggt; hans skor var organiserade och hans säng alltid bäddad. Zidanes kompis Baba från Marseille minns: ”Under den perioden var Zizou i Cannes fotbollsskola. När det blev kväll skulle han gå till sängs tidigt eftersom han hade träning tidigt på morgonen. Han hade ett litet rum där vi var fem kompisar som brukade sova över och under kvällarna brukade vi göra mycket ljud och han kunde inte sova, så istället brukade han följa med oss ut på kvällarna. Men Fernandes hade ett öga på honom och sa till honom att inte vara dum, därför det var inte värt det. Efter det blev han seriös och han följde inte med oss kvällarna när vi hängde runt Cannes gator.”
Zidanes föräldrar var inte rika. Det var mycket problem. Det var svårt att få ihop det i slutet av varje månad för dom. ”Sen insåg jag att jag måste gå in mer seriöst för det jag ville göra,” poängterar Zidane Hans pappa ville att han skulle avsluta sina studier. Med en examen skulle det vara lättare att få jobb. Om det inte funkade med fotbollen så skulle han ha en examen. Och på det sättet ville han lyckas för att kunna bevisa för dom.
Jean Fernandez (tränare): ”Yazid (Zidane) tränade väldigt hårt i sin ungdoms år. Jag såg det själv med mina egna ögon. På eftermiddagarna när hans kompisar skulle träffa tjejer och dricka Pepsi. Då kom han och knackade hos mig. ’Coach kan jag få låna en boll? Visst inga problem sa jag. Han brukade träna i en och en halv timme där han sköt på en mur, med både vänster och höger fot, samt träna passningar och mottagningar. Om jag hade tid följde jag med och tränade teknik, han ville lyckas. Han hade talang men det krävdes arbete, och han tränade mer än andra”.
I samma lag så spelade David Bettoni, han skulle senare komma att bli Zidanes hjälptränare tränare i Real Madrid: ”Vi räknade inte alla timmar vi tränade. Det hände att vi var så trötta att vi grät. Vi tyckte inte att det gav utdelning, vi blev inte bättre. Men han hade den mentalitet som krävdes.” I början när Yazid kom gick han på fotbollsakademin. Men han var så begåvad att de lätt honom spela med proffsen ibland, och efter två veckor där var han bäst tekniskt sett. Men han var fortfarande inte klar som spelare, de fick skicka tillbaka honom för att fortsätta utvecklas fysiskt. Lagkamrat, EM-mästare 1984 med Frankrike, Luis Fernandes: ”Han var inte den store Zidane som 18-åring. Han var redan tekniskt skicklig, men han saknade styrkan. Men rent tekniskt var han och superb och han hade ett suveränt tillslag. När det gällde tekniken som sagt, låg han långt före resten av laget”.
Trots att han att han imponerade fick han bita ihop och träna med att juniorerna. På den tiden kunde man acceptera sånt, när det inte fanns mycket pengar. Idag har det ett gäng med agenter och vänner. Efter två matcher behandlas en spelare med A-laget som en stjärna, såna grabbar får svårt. Zidane var ändå en av få som fick kontrakt med proffsen och började träna med A-laget. Zidanes föräldrar Smail och Maika hade gärna varit säkra. De kom till kontoret för en viktig stund för att prata med Fernandez: ”Jag minns när Zidane skrev under sitt första kontrakt och på kontoret satt hans föräldrar. Mamman satt där allvarligt,” återkallar Fernandez. ”Det var en stor stund, sonens första kontrakt. Han spelade fotboll men de visste inte vad det skulle bli av med honom. När han skrivit under och alla var glada, då tog pappan tag i mig och tog mig åt sidan och sa: ’Kan jag få tala med er’? Självklart sa jag! ’Tror ni att de kan bli en spelare av honom.’”
Under den perioden som Zidane tränade i Cannes A-lag så spelade en svensk spelare Johnny ”Bråttom” Ekström med honom i en halv säsong. Johnny pratade en gång på telefon med landslagskompisen Glenn Strömberg, och då frågade Glenn om de fanns några bra spelare i laget. ”Det är en sjuttonåring här som alla snackar om och tror mycket på. Han kör lite sulfinter och så, visst han är teknisk och bra med bollen, men jag tycker att han är alldeles för krånglig, tar tid på sig. Står och kladdar på bollen, tror inte det kommer bli något bra av honom… Zidane heter han”
Cannes reservlag
I Cannes reservlag var han dominerande i en fjärde division där snittnivån var klart under deras egen. Mål och segrar kom tätt och snabbt. Yazid ledde spelet; anfallare omvandlande hans passningar. Klyftan mellan dem och deras motståndare var ofta enorm. På Coubertin slutade matchen mot Béziers med en extraordinär 7–0-resultat, medan Pont-Saint Esprit besegrades med 9–0. Förvånande nog, under en match med reservlaget, sa en av direktörerna till och med: ”Han spelar en gammaldags sorts fotboll.” Var det gammaldags att ha en vision av spelet eller förväntan? uttalad av ett anonymt fan. Det blev farligt när åskådaren var en klubbdirektör, och när den här direktören trodde att han var en tränare; särskilt med tanke på att hans felaktiga vision kombinerades med en dåraktig favoritism. Det värsta var att några inflytelserika personer, när det var dags att erbjuda proffskontrakt, gjorde det känt att de ville att andra spelare skulle föredras framför Zidane.
Utsikterna att spela i Ligue 1 hade aldrig varit så nära. Speciellt när Yazid gjorde häpnadsväckande saker på planen. Under en match med U-18-laget landade en resning från motståndarlagets målvakt i mittcirkeln. Yazid stack ut ett ben och väntade på bollen som kom ner fast vid hans fot. Hans kontroll var felfri. Perfekt. Spektakulär! Grabben från Marseille hade redan exceptionella färdigheter som gjorde att han kunde omvandla en dåligt uppmätt pass som ingen annan kunde göra något något fantastiskt. Han hade inte förlorat några av sina egenskaper. Han hade också fått chansen att börja med att rätta till sina fel. Han hade ett spännande sätt att få bollen att fästa vid honom som en magnet, att kontrollera den och skicka den vidare till en lagkamrat 30 eller 40 meter bort. Men Gilles Rampillon tyckte att hans bollslag kunde förbättras, att han kunde vara snabbare, inte hade tillräckligt med tempo och att hans rörelser följde för långsamt på varandra. Det var uppenbarligen inte frågan om hans naturliga skicklighets nivå.
”Yazid, det finns en princip här. Du måste se snabbt. Du måste veta vem du ska ge bollen till redan innan du har fått den.” Zinedine lyssnade på teorin och omsatte den i praktiken. ”Yazid, du måste bli fri från din markör,” insisterade hans tränare och upprepade. Zinedine gick tillbaka igen för att träna och tränade på att röra sig utan boll, vilket inte var något han var förtjust i, inte heller grunden för hans spel.
Ett av instrumenten Guy Lacombe var ett frågeformulär om idrottspersonlighet, vars modell designades av en professor från Clermont-Ferrand för användning med alla typer av atleter. Enkäten bestod av 240 frågor, vars svar kom i form av ja eller nej-rutor som ska kryssas i. Tre punkter blev tydliga av Yazids svar: hans motivation var mycket hög, hans självkänsla ganska låg och han satte sig inte före andra. Denna sista punkt förvånade inte omgivningen, utan bekräftade en mycket ovanlig egenskap bland spelare på hans tekniska nivå. Attraktionen mot motståndarmålet är frekvent, till och med systematisk – för att göra mål är också det bästa sättet att få individuellt erkännande. Yazid, utmärkt i anfallsfasen, var inte besatt av att göra mål. Hans lagkamrater hade inga klagomål. Å andra sidan var han tvungen att övervinna sina brister i återhämtningsfasen. Han skulle lyckas eftersom han visste hur man visar självuppoffring till förmån för gruppen. Han var sällsynt i det avseendet. Zinedine Zidane var särskilt bra på att lyssna/höra när det kom till lärande. Hans tränare tog hänsyn till detta.
Sommaren 1988 deltog han i U-17 EM med de franska landslaget och där var han ingen stjärna direkt, in och ut från startelvan.
