Tungviktsmötet i Harlem

"Ingen utländsk regeringsledare hade någonsin funnit att bo i Harlem - för att tycka att det skulle vara det tillräckligt värdigt”
Ändra denna text
Ändra denna bildtext

Tungviktsmötet i HARLEM

 

 

I september 1960 kom Kubas premiärminister Fidel Castro till New York för att delta i FN:s generalssamling. När den kubanska delegationen anlände checkade den in på det välutrustade Shelburne Hotell på Lexington Avenue vid 37th Street. Spaningen var snart på topp: kubanerna kände sig förolämpade av utrikesdepartementet, som hade begränsat åttiofemmana-delagationens rörelsefrihet till ön Manhattan. Sedan uppstod en tvist om räkningen på Shelburne och en upprörd Castro anklagade hotellet för att ha ”oacceptabla krav på kontakter”.

Den kubanska delegationen befann sig tillfälligt hemlösa när hotellchefen tydligen bad kubanerna att deponera en $20,000 säkerhetsavgift kontant, för att fortsätta sin vistelse. Förolämpade kubaner kollade efter andra sätt, vid samma gång hotar man att lägga tält på marken vid FN.

Först hotade med att flytta hela sitt följe till Central Park där dem tänkte att tälta. ”Vi är bergsfolk”, förklarade han stolt. ”Vi är vana att sova ute i det fria.” FN:s svenska generalsekreterare Dag Hammarskjöld skyndade sig för att säkra ett hem åt dem på Commondore Hotel mitt på Manhattan, men det var redan försent:

Malcolm X och Harlems välkomstkommitté hade kastat säg in och uppmanat kubanerna att ta in på Hotell Theresa, i korsningen mellan Seventh Avenue och 125th Street. Det elva våningar höga hotellet hade trehundra rum och de nya gästerna reserverade fyrtio av dem och samt två sviter, varav den ena var för Fidel.

Hotell Theresa öppnades 1913, och var vid 1940-talet en integrerad, svartägt etablering. Svarta vänsterledare över hela Harlem mottog nyheten om hans förestående besök med stor spänning. De organiserade snabbt en välkomstkommitté där Malcolm ingick.

Castro föddes den 13 augusti 1926 i en förmögen familj. Han inledde sitt politiska engagemang under universitetstiden. Han var en kubansk advokat, revolutionär, politiker, diktator och militärledare. Castro anslöt sig till det socialistiska partiet Partido Ortodoxo 1947. Han bildade en underjordisk revolutionär grupp 1952 med syfte att ta makten från Kubas dåvarande diktator Fulgencio Batista. Attackerade militärbaracker på Kuba 1953 men misslyckades. Fängslades och frigavs 1955. Tog makten 1959 efter ett treårigt gerillakrig. Doktor Castro anses vara en av de störst revolutionärer någonsin.

Malcolm X, som de flesta svarta amerikanare växt han upp han i rasismens skugga. Hans far mördades, hans mor hamnade på sinnessjukhus och han själv i fosterhem. Som många andra drogs han in i brottslighet och blev kriminell, narkotikaförsäljare och hallick. Men som ingen annan reste han sig ur förnedringen och blev en folkledare som inte vända andra kinden till. När han stod på toppen av sin karriär så mördades. Han är en av de största, viktigaste och inflytelserik personen i afro-amerikansk historia.

Jag slutade skolan i den åttonde klassen i Mason, Michigan”, brukade han berätta för sin publik. ”Min skola var det svarta ghettot i Roxbury. Mitt universitet var Harlems gator. Och min examen tog jag i i fängelse

Harlem är en stadsdel som ligger på norra delen av Manhattan, i New York City, New York, USA. Området har länge varit känt som ett viktigt centrum för afroamerikansk kultur. Stadsdelen brukar bland annat kallas för ”Capital of Black America.”Harlem spelade en mycket betydelsefull roll under jazzens framväxt i början av 1900talet samt under jazzens guldålder som sedan följde. Sedan 1920-talet har Harlem varit känt som ett storafrikanskt bostads-, kultur- och affärscentrum.  I Harlems många kyrkor kan man även uppleva gospelmusik.

Reaktionen i Harlem var extatisk, skrev Författaren Sarah Elizabeth Wright. Utan motstycke! Ingen utländsk regeringsledare hade någonsin funnit att bo i Harlem för att tycka vara det tillräckligt värdigt”, säger Wright.

Omedelbart gick vi uppåt för att heja på Fidel, för att se till att ingen skada befann honom.” ”Harlemites”t folkmassa hade samma idé. ”Tusentals människor var på gatorna framför hotellet Theresa som hyllade den kubanska delegationen”, berättade aktivist Bill Epton Mealy. ”Varje gång en medlem av den kubanska delegationen kom till hotellfönstret skulle massorna av människor skicka en mäktig uppmuntran.”

Castro satt upp sitt huvudkontor vid Theresa och viftade från balkongen till tusentals supportrar och hängde en kubansk flagga, samt att 500 baptistministrar samlades för att protestera.

Efter att ha erkänt den nya regeringen så införde Förenta staterna ett handelsembargo det följande året mot Kuba år 1960, de reagerade på Castros nationalisering av industrin och införande av tunga skatter på amerikansk import. När Castro kom till New York september 1960, för den 15: e sessionen i FN: s generalförsamling, påverkades den oändliga kyligheten i förhållandet mellan USA och Kuba och påverkade förhållandena för hans besök. Mer en vad han trodde.

Harlem välkomnade hjärtligt Castro och demonstrerade att den officiella amerikanska avvisningen av den kubanska regimen inte representerade enhällig allmänna åsikten och att många amerikaner av afrikansk härkomst hade kommit att tro att de delade en gemensam sak med andra som hade varit förtryckta utomlands, inklusive afro-kubaner.

Malcolms framträdande närvaro på denna välkomstkommittén förklarade den stigande ledaren – då en populär minister inom Nation of Islams anhängare, samt att han hade en hög stark profil inom den afro-amerikanska befolkningen. För honom betydde mycket att vara en person med en nationell och internationell betydelse i detta läge.

Men Malcolm X och andra ledare för medborgerliga rättigheter arrangerade att kubanerna skulle stanna kvar på Hotell Theresa i övervägande svart område, Harlem. Malcolm X skrev i sin självbiografi att Castro ”uppnådde en psykologisk kup över USA: s statliga avdelning när den begränsade honom till Manhattan, aldrig drömde han att han skulle stanna uppe i Harlem och göra ett sådant intryck bland de svarta där”.

En skribent i Washington Post spekulerade i att ”Castro, som har gjort närmande till svarta ledare i USA för att få deras stöd för sin vänsterrevolution, uppenbarligen försökte få så stor propogandaeffekt som möjligt av sitt drag.

Den sovjetiska premiärministern Nikita Chrustjov, som deltog i samma FN-session såg omedelbart en möjlighet och åkte inom några timmar norrut på Manhattan, till Harlem för att för första gången träffa Castro. Samtidigt trängdes tusentals Harlembor utanför hotellet för att se delegationerna som kom och gick och de olika internationella dignitärernas besök. Det dröjde inte länge innan en mix av politiska grupper ingick i folkmassan för att bedriva sin egen propaganda: svarta nationalister som försvarade den avsatte kongolesiska premiärministern Patrice Lumumba, medborgaraktivister som arbetande mot segregation, pro-Castro-demonstranter och även en del beatniks från Greenwich Village. Ett plakat löd: ”Alla coola typer gillar Fidel. Han vet vad som är häftigt och retar tråkmånsarna!”

Några svarta samhällsledare protesterade mot den kubanska ledarens besök. Adam Clayton Powell Jr. berättade för New York Times: ”Vi svarta människor har tillräckligt med egna problem utan den extra bördan av Dr Castros förvirring.” Men i stort sett verkar Harlem välkomna Castro med uppskattning. Till Harlems förtryckta ghetto-boende var Castro, ”den skäggig revolutionär som hade sagt att det vita Amerika kunde gå till helvetet.”

Mötet med Malcolm X hände vid midnatt den, 19 september, just när Castro och kubanerna flyttade in i sina nya kvarter. Två reportrar från svarta tidningar, Jimmy Booker i Amsterdam News och Ralph D. Matthews från New York Citizen-Call, fick lov att delta i mötet tillsammans med frilansfotografen Carl Nesfield som tidigare hade arbetat med Malcolm X.

Enligt Fidel och Malcolm X, väntade antalet journalister från USA:s mainstream eller ”vit press” utanför hotellet. Den afro-amerikanska pressen beviljades post för att spela in den här händelsen Booker berättade för Mealy om mötet: ”var inte en tung konversation, varade cirka 15 minuter och mellan tolk och kommentarer från den ena till den andre tillsammans med kommentarer från andra personer, så det var inte riktigt en svår nyhetshistoria.”

Jimmy Booker i Amsterdam News: ” It was an exchange of pleasantries—a greeting in terms of the struggle, briefly expressing what it meant to each one of them. For me, there was no hard meat, in terms of substance for a story.”

Matthews berättelse för Citizen-Call berättar om ett möte som hindrades av språkbarriären och främst fokuserade på utbyte av solidaritetsuttryck. De två männen satt på kanten av hotell-rumssängen under samtalet.

Mötet

Efter introduktioner satt Fidel Castro på sängkanten, bad Malcolm X sitta bredvid honom och talade i hans nyfikna bruten engelska. Hans första ord kunde man inte höra så bra. Men Malcolm hörde honom och svarade: ”Downtown (stan) för dig var det is. Uptown (Harlem) är det varmt.”

 Premier ministern gav ett påtagligt leende. ”Aahh ja. Vi känner oss väldigt varma.”

Then the Muslim leader, ever a militant, said, ”Jag tror att du kommer att hitta folket i Harlem inte är så beroende av propagandan som de släpper ut i Downtown.”

 I en haltande engelska sa Dr. Castro: ”Jag beundrar det här. Jag har sett hur det är möjligt för propaganda att göra förändringar i människor. Dina människor bor här och de står inför denna propaganda hela tiden och ändå förstår de. Detta är mycket intressant.”

”Det finns tjugo miljoner av oss”, sa Malcolm X, ”och vi förstår alltid

Medlemmar av Castro-partiet sprang över från ett angränsande rum, vilket gör de små rummen ännu trångare. De flesta av kubanerna rökte långa cigarrer och när något roade dem nickade de med huvudet och blåste rökpustar när de skrattade.

Castros konversationsgester var ovanliga. Han skulle röra sina tempel med utsträckta fingrar när han gjorde en poäng eller knackade på bröstet för att se om du var där.

Hans tolk skulle översätta längre meningar från Malcolm X till spanska och Castro skulle lyssna varsamt och le hälsandes. Under sin konversation omfattade Kubas Castro och Harlems Malcolm mycket politisk och filosofisk grund.

 

På sina problem med Hotel Shelburne sa doktor Castro: ”De har våra pengar, fjorton tusen dollar. De ville inte att vi skulle komma hit. När de visste att vi kom hit, ville de komma med.” (Han klargjorde inte vem ”de” var i detta fall.)

Om rasdiskriminering: ”Vi arbetar för alla förtryckta personer.” Men han lyfte upp en försiktig hand.

Jag ville inte störa i ett lands inre politik.”

Och sedan i ett litet varningstecken, fortfarande på det allmänna temat av ras ojämlikhet, sa doktor Castro: ”Jag kommer att tala i hallen (hänvisar till FN: s generalförsamling).”

 

 Afrika

Finns det några nyheter om Patrice Lumumba? (Dr Castro)” Malcolm X gav ett brett leende i stort sett av namnet på den kongolesiska ledarens namn. Castro lyfte sedan sin hand. Vi kommer att försöka

försvara honom (Lumumba) starkt.”

Jag hoppas att Lumumba stannar här vid Theresa.”

Det finns fjorton afrikanska nationer som kommer in i församlingen. Vi är latinamerikaner. Vi är deras bröder.” , säger Castro

Bekämpa Rasdiskriminering

På de amerikanska svarta: ”Castro kämpar mot diskriminering på Kuba, överallt.”

You lack rights and you want your rights.”

Våra människor förändras. Nu är vi en av de mest fria människorna i världen.”

Svarta i USA har mer politiskt samvete, mer vision än någon annan någonstans.”, kommenterade Malcolm!

På USA-Kubanska relationer: Som svar på Malcolms uttalande att ”Så länge Uncle Sam är emot dig, vet du att du är en bra man”, svarade doktor Castro

Om den kommande FN: s generalförsamling: ”Det kommer att bli en enorm lektion att lära sig på denna session. Många saker kommer att hända under denna session och folket kommer att få en tydligare uppfattning om sina rättigheter.”

Dr Castro lade till i konversationen med ett försök till citat av Lincoln. ”Du kan lura några av folket någon gång,” men hans engelska felade och han kastade upp händerna som om att säga, ”Du vet vad jag menar.

Malcolm, ställde säg upp för att lämna och förklarade sin muslimska grupp för en kubansk reporter som just hade kommit in, ”Vi är följare till (Elijah) Muhammad. Han säger att vi inte kan sitta och be i

400 år. Men om vi vill ha våra rättigheter nu, kommer vi att behöva … ”Här stannade han och gav ett leende gåtfullt, ” Nåväl …

Castro log. Han log igen då Malcolm berättade för honom en liknelse. ”Ingen känner sin mästare bättre än hans tjänare. Vi har varit tjänare sedan vi kom hit. Vi vet alla hans lilla tricks. Förstått? Vi förstår vad han ska göra innan själv gör det .”

Den kubanska ledaren lyssnade på detta som översattes till spanska, nickade sedan med sitt huvud och skrattade varmt. ”Si”, sade han hjärtligt. ”Si.”

De sa adios och gick sedan ner i den trånga salen, tog hissen till gatan, där folkmassorna utanför var fortfarande kvar.

 

Som Castro uppgav trettio år senare: ”Jag kommer alltid att minnas mitt möte med Malcolm X på Hotell Theresa, för att han var den som gjorde det möjligt och gav sitt stöd så att vi kunde stanna där. Vi hade två alternativ [av platser till stanna.] En var ute på FN:s trädgårdar. När jag nämnde detta till generalsekreteraren var han upprörd över tanken på en delegation i tält där. Men då fick vi Malcolm X: s erbjudande – han hade talat med en av våra compañeros. Och jag sa: ”Det är platsen, hotellet Theresa.” Och där gick vi.

Under vistelsen i Harlem fick Castro också besök från sovjets President Nikita Khruschev, president Gamal Abdel Nassar från Egypten och Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru. Efter att Castro inte var inbjuden eller ”avstängd” till en lunch som gavs av presidenten USA:s Dwight D. Eisenhower för latinamerikanska ledare så satte han samman en del motprogrammering: en lunch för Hotell Theresas arbetsklass svarta anställda. Lunchen gjordes för några bra fotomöjligheter, vilket gav Castro en chans att betona hans preferens till Harlem och dess invånare som han kallade ”de fattiga och ödmjuka människorna i Harlem”, över de mer avancerade delarna av Manhattan.

I en kommentar till mötet sa Malcolm X till pressen: ”President Castro har kommit ut mot lynchningar, vilket är mer än vår president Eisenhower har gjort. Castro har också tagit en öppen ställning för medborgerliga rättigheter för svarta kubaner.”

I ett tal i moské nr 7 den 21 september instruerade Malcolm alla muslimska FOI vakter (för kortning till Fruit of Islam) medlemmar att hålla ”beredskap dygnet runt” så länge Castro var kvar i Harlem. Han tillade att Castro var ”vänligt” inställd till muslimerna. En FBI informatör rapporterade att ”FOI skulle inkallas för att hjälpa Castro i händelse av några demonstranter emot honom”

Malcolm X kom under attack i sitt initiativ för att välkomna den kubanska delegationen och för att ta ansvar för en organisations av en försvarspakt på Hotell Theresa för att försäkra deras säkerhet. ”Under tiden Dr Castro var i Harlem, tack vare nationalisterna och muslimerna, fanns det inget uppror eller laglöshet i Harlem”, skrev Malcolm X. ”Muslimerna och de svarta nationalisterna i Harlem ansträngde säg för att Harlem var” lugnt och ordnad ”.

Trots detta”, fortsatte han, ”har den dagliga pressen släppt ut en vild propagandaattack mot oss, avsiktligt snedvridande fakta, avsiktligt tala om lögner, märka oss som laglösa terrorister.” Vid FN levererade Castro ett rekord på fyra timmar och 26-minuters tal där han uttryckte solidaritet med förtryckta människor i Afrika, USA: s politik mot Kuba och för andra länder i Latinamerika och Asien. Förenta staterna, förklarade han, hade ”förordnat förstörelsen” av hans revolutionära regering.

När han lämnade landet, 11 dagar senare, hade amerikanska myndigheter konfiskerat hans plan för brottsliga skulder. Men då agerade Sovjet presidenten Khrushchev och levererade ett Sovjetiskt flygplan för att flyga Castro hem.

Malcolm och Castro möttes aldrig igen. Men Malcolm skulle träffas med Che Guevara i december 1964 när han bjöd Guevara att tala på sitt OAAU-möte i Audubon-Aulan den 13 december och detta skulle ske när Guevara var i New York för att ta itu med FN.

”Che” en marxistisk revolutionär, läkare, författare, politiker och gerillaledare. Han föddes som argentinare men blev senare kubansk medborgare. Guevara var en av gerillakommendanterna som under Fidel Castros ledning störtade Fulgencio Batistas styre på Kuba 1959

Den kubanska revolutionens tidigare världskände gerillaledare flög till stan för att tala i FN:s generalförsamling den 11 december. I det ögonblicket var Guevara kanske Malcolms närmaste motsvarighet på världsscenen, en obeveklig supporter av de förtryckta folkets kamp.

Men ”på grund av hot från högerkubanska grupper i USA” skriver Mealy, samt att ”hans närvara kunde ses som ett provokativt intrång i USA:s inhemska politik”, ”så Guevara var tvungen att avbryta ett besök i Harlem.”

Kära bröder och systrar i Harlem, Jag skulle velat vara med er, men de faktiska förutsättningarna var inte bra för detta mötte. Ta emot de varma hälsningarna från det kubanska folket och särskilt från Fidel, som med entusiasm minns sitt besök i Harlem för några år sedan. Enade kommer vi att segra.”– Ernesto ”Che” Guevara

Samtidigt som Malcolm blev mer och mer inriktad på internationell aktivism under de senaste åren av sitt liv där han skrev om den svarta kampen och antikolonialismen i Afrika, som ett delat interkontinentalt projekt och samt göra många välbesökta besök i Afrika och Mellanöstern. Vid slutet av det tredje besöket i Afrika hade han väsentligen träffat alla afrikas framstående ledare; Men han åkte aldrig till Kuba.

Ändå förstod säkert Malcolm att varje officiell relation, hur nyttig den en var, skulle skapa stora svårigheter för honom med myndigheterna. En rapport visar att Malcolm efter mötet upprepade gånger inbjöds för att besöka Kuba men tackade aldrig ja. I vart fall var Malcolm klart imponerad av Castros personligen och såg den här nya kontakten som en diplomatisk resurs som Nation of Islam kunde utnyttja.

Mötet med Malcolm X och Fidel Castro i Harlem kom för att symbolisera en epok av efter och  avkoloniseringsrörelser och mänskliga rättigheter efter andra världskriget kampen för svarta och tredje världens människor på flera kontinenter. Malcolm X-Castro-mötet sparkade igång en serie av möten som Castro hölls på Hotell Theresa.

Den militante medborgarrättskämpen Malcolm X sköts ihjäl mitt bland allmänheten (av alla ställen i Harlem). År 1998 nominerade tidningen Time (magazine) The Autobiography of Malcolm X en av de tio mest inflytelserikafacklitteratur böckerna från 1900-talet. Hotell Theresa stängdes 1966, och strukturen omvandlades till en kontorsbyggnad, Theresa Towers.

Che Guevara fick också våldsamt öde, han avrättades två år senare efter en intensiv jakt av CIA agenter i Bolivia. Efter deras båda död har de upphöjts till att revolutionerade ikoner som tycks förena deras arv ännu ner.

Fidel Castro överlevde 634 mordförsök från USA (Fidel Castro själv har uppgett siffran till 734). Castro avled den 25 november 2016 av naturliga skäl i sin säng, i sitt hemland och med sina arméer kläder på säg.

Fotografen Carl Nesfield, som försökte och misslyckades med att sälja bilderna av Fidel och Malcolm till ”många vita tidningar” strax efter mötet, berättade för Mealy 1993 att han inte hade några aningar om att hans bilder skulle hamna i en sådan historisk kontext. ”Det är bara nyligen att jag blev medveten om hur bilden jag tog med har använts under åren”, sa Nesfield. ”Jag har nyligen försökt att få bilden upphovsrättsskyddat, men upphovsrättsliga advokater sa”, Efter alla dessa år kan du lika gärna glömma det.”

Vid sitt sista besök i landet år 2000 märkte Giuliani Fidel Castro en som ”mördare” men Clinton talade med honom och skakade handen med honom. Den kubanska presidenten gav ett tal på tre och en halv timme vid Riverside Church och berättade bland annat för den 3000 starka publiken att han älskade det ”riktiga folket” i New York.

Och en plats som tycktes ha en speciell plats i sitt hjärta.

I Harlem, där jag har mina bästa vänner”, sa han!

/Daniel Habtu

Källor: Malcolm X självbiografi, Malcolm X: The Great Photographs, Malcolm X: Biografi (Manning Marable), Wikipedia, https://www.theguardian.com/world/2016/nov/27/fidelcastronewyorkmalcolmx, http://www.slate.com/articles/news_and_politics/history/2016/08/the_history_behind_colin_kaepe rnick_s_malcolm_x_meets_fidel_castro_t_shirt.html https://scholarworks.umass.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1088&context=cibs