2001/02
Det var mot denna bakgrund som Zizou gjorde sin officiella tävlingsdebut för Real i den första matchen för ligasäsongen den 26 augusti 2001. I Valencia, på Mestalla stadium, där atmosfären kan ofta vara livlig. Han fick tröja nummer 5 på ryggen. Fundamentet i Reals transferpolicy var typ: köp bra spelare och kastade de tillsammans
Övergången har ökat passionerna. Madrid-fansen trodde nu att de hade ett oövervinnerligt lag som skulle vandra till seger överallt. De trodde att de skulle återskapa 1950-talets lag med Di Stefano, Puskás, Kopa, Gento osv. Dussintals utländska journalister följde nu Real. Snacket började om ett ”galactic” lag bestående av ”galacticos”, fotbollsvärldens supermän. På andra klubbar fick Madrids policy folk att krypa ihop sig. Anti Madridism förvärrades. Real ansågs nu vara fienden som skulle slås till varje pris, en motståndare som behövde föras tillbaka till jorden.
Stämningen var elektrisk. Dagen före matchen i Valencia hade Real-lagbuss blivit kastad med stenar. Valenciasupportrarna hade också avvecklat sina spelare. Samt deras chef. Med bara 15 minuter kvar hade Zidane redan blivit offer för fyra fouls. Han fick en chockbehandling och extremt snäv markering. Blev måltavla av den grove argentinaren Roberto Ayala och den erfarne Miroslav Dukic, blev han också fälld av två defensiva mittfältare, uruguayanen Gonzalo de Los Santos och särskilt spanjoren David Albelda, skyldig till flera fula tacklingar. Resultatet blev ett oundvikligt nederlag med 3–1.
Zidane har misslyckats med att lysa. Valencias franska försvarare Jocelyn Angloma, som hade spelat med honom i Euro 96, försökte trösta honom och utfärdade en varning: ”När det kommer till fotboll råder det inga tvivel om Zizous kvalitet. Men alla krav på honom gör det svårt för honom som person. Han är en okomplicerad och intelligent kille, men han är blyg. Någon måste vara uppmärksam på all stress som orsakas av det här hullaballo.”Efter att även ha spelat i Italien, fortsatte Angloma med att påpeka: ”I Spanien är allt som har med Real att göra viktigt. I mycket större utsträckning än Italien. Så när världens bästa spelare anländer, är det galet!”
Pressen väntade inte: ”Det räcker inte att spendera miljoner och gå runt på tå om man vill vinna. I Spanien slår vi slag och slåss till döds. Det finns ingen respekt för namnet här”, sa tidningen AS. Zizou blev föremål för en nationell debatt, särskilt i de berömda radio- och tv-stationerna, improviserade diskussioner mellan välkända personer som inte nödvändigtvis kommer från fotbollsvärlden. Olika sångare av varierande popularitet, välkända eller mindre kända skådespelerskor, politiker, ekonomer eller helt enkelt ex-partners till stjärnor uttryckte sina åsikter. ”Zizou gör inte det här tillräckligt.” Bulgaren Hristo Stoichkov, den sprudlande före detta Barcelonaspelaren, försökte lägga bränsle på elden: ”Zidane kommer att sluta som Anelka.” Den franska anfallaren Nicolas Anelka hade lämnat Real genom bakdörren efter ett år, där han oftast i jämna mellan rum blivit ofta utbytt, och de mest viktigast, han hade misslyckats att intrigera i truppen.
Men Zidane reste sig och påminde alla om att han hade kommit från den italienska ligan, ”där spelet är mycket mer defensivt”, där han hade blivit utsatt för ”mycket tight markering”. Trycket var stort och tyvärr för honom hjälpte inte resultaten. Efter nederlaget i Valencia avvisades Real efter ett oavgjort resultat hemma mot Malaga (1–1). Zidane gjorde sitt första mål mot Betis i säsongens tredje match i början av september. Men hans lag förlorade ännu en gång matchen och tappade tempot i ligan från mitten av september, bara några månader efter att ha vunnit förra säsongens La Liga och nått semifinal i Champions League. Det värsta var att Real gjorde bra prestationer i Champions League, där Zinedine inte kunde delta tillfälligt, på grund av avstängning efter att ha skallat en Deportivo spelare i Juventus tröjan. Han gjordes ibland till syndabock för dåliga resultat som en nykomling, som kämpade för att passa in i spelsystemet. Att hans ankomst hade kostat €75 miljoner gick också emot honom bland dem som var snabba med att vända sig till demagogi. Pressen påpekade nu varje gång han tappade bollen, snarare än sina skickligheter; hans misslyckade passningar snarare än de som var bra.
Florentino Perez’ policy, som gjorde sig skyldig till att betala ett för högt pris för stjärnan, fick stor kritik: ”För många stjärnor i ett lag kan inte fungera.” Ett skämt började gå runt: Vet du varför Zidane spelar nummer 5 för Madrid men i nummer 10 för Frankrike? För han spelar hälften så bra Real! Spelarna hade dock fortfarande stöd från hans klubb. Hans lagkamrater och managern Vicente Del Bosque försvarade honom så mycket de kunde. Men det kritiska genombrottet skulle snart svepa bort allt.
Intervjuerna, sponsorevents, TV och radioprogram var över. I mitten av september 2001 började Zinedine ägna sig enbart åt sin sport. Till spelet. ”Det är aldrig trevligt att få kritik, men de ger mig ingen tid att anpassa mig. Jag måste få lite tid att anpassa mig. Jag förstår fansens förväntningar, men jag har bara varit här i två månader. Jag skrev på för fyra år, inte två månader.” Med mänsklighet efterlyste han lite lugn och ro: ”Jag vill vara lugn i mitt liv när jag går hem, precis som du gör. Förutom att jag spelar för Real Madrid. Det finns ännu fler krav här än i Italien. Det viktiga är att fokusera på planen och komma tillbaka till full kondition”, lovade han. Även om han inte erkände det, var han full av tvivel, något han skulle känna det några månader senare: ”Det var inte lätt. Det var faktiskt väldigt svårt. Inte så mycket när det gäller fotbollen, utan allt annat som hör till det. Det förväntades mycket av mig. Men det är normalt med tanke på sammanhanget. Och jag måste veta hur jag ska acceptera kritik.”
Zidane tog ofta en kaffe med Luis Figo eller Fernando Hierro eftersom han regelbundet kommer tidigt för att träna. Han var också mer fridfull i sitt privatliv, efter att äntligen hitta ett hus han gillade där hans grannar inkluderade Luis Figo och Raúl. Men lite i taget blev Zinedine bekant med Spanien, samtidigt som han gjorde framsteg med sin kondition. Hans spanska var inte längre tveksam och hans insatser uppskattades, särskilt av hans lagkamrater. ”Han är en fantastisk kille, väldigt jordnära. Trots att han är Zidane”, säger Ivan Helguera, lagets försvarare.
France Black-Blanc-Beur?
Zinedine satt vid ett bord i den nästan övergivna cafeterian och såg ut som om han hade tagit sig ur sängen på fel sida. Hans fru och hans far var där. Alla verkade vara i ett tillstånd av chock. Han hade precis återvänd från Frankrike-Algeriet. Det hade varit en fullständig katastrof. Det var första gången Frankrike-Algeriet möttes på fotboll. Aldrig hade en match i Frankrike övergivits före slutet. Men detta var precis vad som hände på Stade de France lördagen den 6 oktober 2001. Det var tänkt att det skulle vara en stor fest, som enligt media skulle spelas i samma anda som ”France Black-Blanc-Beur” (Frankrike Svart-Vit-Nordafrikan) slogans och ”Zidane för President” efter VM 1998. Matchen var symbolisk för Zinedines far, Smail Zidane.
Men istället för den efterlängtade festen gick det snabbt långt utöver en vänskapsmatch mellan idrottare. I den 76:e minuten, när ställningen var 4–1 till Frankrike, började en, sedan tio, sedan hundra unga åskådare invadera planen. Även om det var lite verkligt våld, så hindrade de matchen från att avslutas. Zidane lämnade arenan utan att säga någonting till de väntande journalister, men han var arg. Han blev äcklad av händelseförloppet. Det var första gången som hans äventyr med Les Blues förvandlades till en mardröm. Hans återgång till att spela i en vit tröja kan hjälpa honom att komma över det, på ett villkor: han behövde imponera på sig själv i Madrid. Genom talang och hårt arbete lyckades han.
Vändningen
Vincent del Bosque var tvungen att hitta plats åt honom i sitt spelsystem tillsammans med lagets andra stjärnor. ”Jag är mycket medveten att jag inte presterar som människor hade förväntat säg.” Klubb legendaren, Alfredo di Stefano: ”Zidane behövde lite tid att anpassa säg och efter det visade han oss vilken spelare han var. Zidane är en av de största spelarna i historien, en verkligt magnifik spelare” Efter en lite tveksam start så var Madrids spel nu baserat kring Zidane. Han fick en fri roll på vänster kanten där han oftast rörde säg inåt på plan, tillsammans med världsspelaren och ytterbacken Roberto Carlos som var en offensiv vänsterback.
Omärkligt nog blev han mer integrerad i Madrid-truppen. På planen tog Raúl hand om motsåndarens försvarare, Figo hjälpte till att ta kontroll över spelet och Zizou utnyttjade dynamiken till fullo för att göra mål. Några vackra mål, som alltid. Han hade upptäckt det roliga, långt ifrån den italienska ligans hänglåsta försvar. Han spelade bra och spelade med sina motståndare. Åskådarna reste sig ur sina stolar för att salutera hans genialitet.
”Zidane är nu helt integrerad i truppen. Det tog ett tag för honom, men det är normalt”, säger Vicente Del Bosque.
”Det är klart att han är annorlunda fotbollsspelare: den bästa i världen,” skrev den tidningen El País, och nämnde en fantastisk assist mot grekiska laget Panathinaikos.
Deportivo målet
Den 5 januari 2002, den 19 ligamatchen, mästarna från 2000 Deportivo de la Coruna, spelade mot Real, deras efterträdare 2001: de två starkaste lagen senaste två säsongerna. Zidane var på en annan nivå. I den nionde minuten, medan stadion redan jublade efter mål från två av de mest respekterade anfallarna i La Liga – Fernando Morientes (sjätte minuten) och en kvittering från Roy Makaay (sjunde minuten). Zidane mottog bollen från Figo. ”Även om du spelar emot honom, så kan du bara du applådera åt ett mål som ser ut sådär,” erkände Noureddine Naybet. Zinedine gör två sulfinter med några Deportivo försvarare, sedan skjuter han in bollen i mål. Detta mål bekräftar vad Franco Baresi sa om Zidane: ”Han är så ruskigt teknisk att han till och med var en mästare på att använda undersidan på fötterna när han trollade bort sina motståndare”.
Under hela matchen gjorde Zidane några extraordinära passningar, inklusive en snärt som skickade Solari mot målet. Nästan alla hans dribblingar kom in. Återigen hade han levt upp till det stora tillfället. För att hylla hans prestation och låta honom få en förutsägbar ovation när han lämnade planen, så ersatte Del Bosque honom i sista minuten av normal tid. Ovationerna kom och fansen skrek: ”Zizou! Zizou!” En kärlekshistoria mellan Madrid-publiken och mästaren hade börjat. Hedersgästen, basketspelaren Magic Johnson, hade inget annat än beröm: ”Zidane är både Magic och Jordan i en enda spelare.” Följande dag var förstasidan på Spaniens största sportdagstidning, Marca, vältalig: ett enormt Z, en illusion för Zorro, tog över hela sidan. Komplimanger, beröm och entusiasm har ersatt tvivel. Och det skulle förbli så länge. Efter segern mot Deportivo var laget i toppen av tabellen exakt halvvägs genom klubbens hundraårsjubileum säsong.
I Champions League så vann Real sin grupp, klubben var bland de åtta sista i Copa del Rey. Spänning över utsikten att Real skulle kunna få fram en aldrig tidigare skådad trippel. Pratet i Madrid handlade alltmer om tripplar och galacticos. Zidane försökte spela ner det: ”Vi har inte vunnit något ännu. Det är inte bra att spela bra nu och sedan förlorar matcher i slutet av säsongen.” Real var faktiskt långt ifrån dominerande även om två eller tre geniblixtar räckte för att betvinga en motståndare i en tight match. TV förstärkte allt. Lagets mål var ofta mästerverk som kombinerar individuella bedrifter och kollektiv genialitet, som sågs över hela världen.
Den 6 mars 2002 så spelades Copa Del Rey finalen i Santiago Bernabeu, mellan Real och Deportivo. Presidenten Perez hade lyckats övertyga spanska fotbollsförbundet att komma överens att matchen skulle ta plats på detta ovanliga datum … klubbens hundraårsjubileum. Men Deportivo skulle vinna. Madridlagets oväntade nederlag jämfördes med Brasiliens i VM 1950 i Rio på Maracana, en förlust känd som ”Maracanazo”. Det var ett slag mot både laget och fansen.
CL Final – MÅLET
Två månader senare mötte ”Los Galacticos” Bayer Leverkusen i Champions League-finalen i Glasgow. Madrid-laget verkade trötta. Insatserna var höga för Real, som efter att ha varit i toppen av ligan under två tredjedelar av säsongen, hade lämnat titeln under de senaste fem matcherna till förmån för Valencia. Real hade drömt om en trippel under sitt hundraårsjubileum. De kan nu avsluta säsongen utan titel. I kvartsfinalen så knockade Real ut Bayern Munchen. En förlust i Tyskland, men i returen slog man tillbaka och van med 2–0. I semifinalen fick Real gräva djupt mot sina hatade rivaler Barcelona. I den första matchen tog Madrid laget sin första seger på Barcelonas Camp Nou på 19 år, 2–0. Det var Zinedine Zidane som öppnade målskyttet. I den 55:e minuten, av en magnifik passning från Raúl,
I finalen ställdes man mot tyska Bayer Leverkusen. Tyskarna hade på vägen slagit ut Liverpool och Manchester Utd och hade stjärnor som Ballack, Lucio, Ze Roberto och Neuville. Detta var Zidanes tredje final i Europa, en med Bordeaux i UEFA-cupen och två med Juventus i Champions League. Det gick snack om att Zidane förde otur med sig. ”Dagen före matchen tänkte jag på de tre förlusterna. Jag tänkte att jag måste vinna, att det var dags nu. Detta var min tredje final och det gällde verkligen. I min andra final förlorade jag mot Madrid, nu spelade jag för dem och tänk att förlora då. Jag kunde måla upp alla möjliga scenarion: ’Vi har betalat så mycket för honom och inga titlar’, skulle de säga”. Valencia hade vunnit spanska ligan så Reals ända chans var CL titeln. ”Jag har en inner styrka att vinna denna match och kommer inte att acceptera någonting annat,” sa Zidane i Glasgow precis innan finalen.
I den 8:e min så gör Raul 1–0 och fem min senare svarar Leverkusen med ett nickmål genom Lucio. Strax innan första halvlek tar slut skulle ett stycke mästerverk utföras. Solari slår en boll till Roberto Carlos som slår ett väldigt, väldigt högt inlägg i en pressad situation. Zidane står vid straffområdets linje,
Claude Makelele: ”Jag trodde han skulle ta ner den. Men när jag vände mig om och såg honom ta sikte… Det är omöjligt tänkte jag”
Zidane står ostörd och väntar så att bollen dimper ner och därefter laddar han sin vänsterfot och gör ett MÄKTIGT volleymål i krysset.
Iker Casillias: ”När jag såg bollen uppe i luften och jag såg att han skulle slå den, så vet jag vet inte varför men jag sa ”mål” och det var ett mål och det var underbart”.
Raul: ”Jag gjorde mål men alla minns bara Zidane fantastiska mål. Det var ett magnifikt mål. Tänk att jag var där när han gjorde det. Jag tror att alla fotbollsälskare njöt av det målet inte bara Real Madrid fans”
Steve McManaman: ”Han hade kostat oss 710 miljoner kr och när han gjorde det där målet förstod alla varför vi hade köpt honom för så mycket.”
”Det är inte ens ett inlägg”, skriver en spanska journalist. ”En boll föll ner från skyn med historia skriven på sig. Men där och då fanns det bara en spelare i världen som kunde ta ner den från himlen. Men för en gångs skull tar inte Zidane ner bollen, utan Zidane skickar den vidare.”
De två lagen var spända och bjöd inte på mycket underhållning förrän en fantastisk vänsterfotsvolley från Zidane i den 45:e minuten.Under andra halvlek så blev Madrids förste målvakt under den våren César skadad och in kom Casillas och gjord 2-3 super räddningar på slutet som gjorde att det inte blev någon förläggning. Madrid & ”Los Galacticos” vann matchen med 2-1 och knep sin nionde Champions League titel. Det första han sa till President Perez var ”Herr president jag bringar inte alls otur” med ett leende
”Jag följde Roberto Carlos löpning och såg krossen komma in. Jag höll ögonen på bollen och slog den på volley utan att tänka. Det vara bara instinkt,” förklarade hjälten för dagen. Hans roll var lika avgörande i Glasgow som den hade varit fyra år tidigare mot Brasilien i VM-finalen. Trots Raúls inlednings mål och hjälte insatsen från målvakten Casillas, skulle Zizous volley, mer än hans prestationer under säsongen, för alltid göra honom till den ’mannen av den nionde cupen.’
Detta är bollkänsla, teknik och tajming. Fotbollsjournalisten och historikern, Erik Niva från sportbladet förklarar: ”Det är så otroligt tekniskt svårt de han lyckas med. Det är en boll som droppar ner halvt bakom hans vänstra axel. Så han måste vrida upp kroppen, lite halvt förberedda den och backa, men istället slynga upp vänsterbenet, den svagare foten. Och därefter med våldsam kraft vrida om hela paketet och vräka iväg en hundra dels exakt volley. Även om du skjuter en stillastående boll ur den där positionen mot den där målvakten så är det en Expectet Goal procent på typ 0,10%, du kanske sätter ett av tio. Att dra iväg en volley med det svagare foten på ett uselt inlägg över ditt axel på det närmsta krysset. Det är ett förväntat mål på 0,0001 eller något för oss dödliga. För Zidane kanske det är ett på tjugofem, för elitspelare en på 500.”
”En riktig pärla” (Nacion); ”Perfekt” (AFP); ”Ett moment av magi” (Westdeutsche Allgemeine); ”Magisk fot” (Bild); Årets mål (Gazzetta dello Sport); ”Extraordinärt” (Corriera dello Sport); ”En vacker explosion” (Jorge Valdano); ” Jag var mållös” (Del Piero); ”Ett stycke exceptionell teknik” (Thierry Henry): media och spelare över hela världen hyllade Zidanes volley. ”Jag har missat denna titel. Men jag vann inte den på egen hand. Hela laget vann det tillsammans”, säger Zidane.
”En sådan sak händer en gång i livet. Det hände mig, så mycket bättre,” reflekterar han. ”Sen kan man ju undra om man fick hjälp ovanifrån.” Spanjorerna hade köpt honom för den otroliga summan på den tiden för 714 miljoner kr och Zidane betalade tillbaks på fotbollsplanen, eftersom Champions League är den turnering klubbarna dra in mest pengar på och dessutom avgör han finalen med ett av hela turneringens bästa mål genomtiderna. Zidane var spelaren, som avgjorde allt han ville vinna.
Dagen därpå möttes spelarna av tusentals jublande fans på Madrids flygplats och kördes till den ärevördiga venerable Cibeles.”Det är fantastiskt. Det har varit folk överallt sedan vi kom till flygplatsen. Det är verkligen fantastiskt! Det påminner mig om stämningen vid VM 1998. Det är precis så. Det är en stor glädje. Jag är verkligen glad över att ha vunnit, och att ha fått detta välkomnande för mitt första år i Spanien och min första Champions League. Det är verkligen fantastiskt!” sa Zizou när fansen skanderade: ”Vem är den bästa spelaren i världen? Zizou, Zizou!” ”och vilket mål!” Olé, Olé! Zidane, Zidane!
