För landslaget så gjorde han en otrolig inverkan i VM 1990 när han gjorde målet mot Tjeckoslovakien som påminde om hans solo mål mot Napoli. Men 1994 års upplaga av samma tävling visade sig vara det ögonblick som definierade Baggio till en generation. De anlände till USA med mycket ansvar och ännu mer förväntningar. I deras första match mot Irland, ”så försvarade de och spelade kontringsspel mot oss, den första matchen var jobbig för oss.”, minns Baggio.
SVT:s Mats Nyström ifrån VM krönikan 1994. Ni som kan eran fotbollshistoria känner igen detta:
Stämningen i ”Little Italy” i New York var inte så stämningsfull. Italien hade inte övertygat i gruppspelet. Mot Irland fick stjärnspelarna från världens bästa liga att förlora mot Irland. I den italienska kvarteren påverkade nederlaget hälsotillståndet allvarligt, en supporter, ”Jag mådde illa. Väldigt illa! Jag har fortfarande inte hämtat mig ännu,” säger en supporter samtidigt som han äter spagetti.” Man kan ändå inte klandra ”supporten” för att värdens bästa spelare 1993 Buddisten Roberto Baggio saknades i målprotokollet efter gruppspelet, ”Baggio har för mycket pengar. Han är inte värd pengarna. En dålig investering,” avslutade han bestämt sina ord!
Little Italy, New York
Efter en och en halv match såg Italien slut ut. De hade inte gjort mål, hade förlorat öppningsmatchen och var nere till tio man i deras match mot Norge efter att målvakten Gianluca Pagliuca visades ut. ”Så den andra matchen blev nyckeln för oss”, kommenterar Italiens förbundskapten Ariggo Sacchi. ”Vi var tvungna att vinna och om vi förlorade skulle vi åka hem. Våran målvakt blev utvisad efter bara 15 minuter av spelet”
Efter att ha skickat in reservmålvakten så bestämmer Arrigo Sacchi säg att …
Vem skulle han ta ut …
Roberto Baggio!
Han som var Italiens bästa och kändaste spelare. Du kunde nu se Baggio ungefär säga, ”den här mannen är galen, denna man är fullständigt galen.” Du kunde se de italienska spelarnas ansikte när Baggio går ut och säga typ ungefär, ”varför … tar du ut honom, verkligen eller?”
”Han tog det inte bra och sa är du galen”, berättar Sacchi. ”Han tog det väldigt dåligt. Följande dagen kom ha till mig och sa, ”om du hade byt ut Maradona,” jag sa lyssna, jag är lagets tränare, inte med en individ. Jag tror att det var det rätta beslutet för laget”
Som en spjutspets där framme så sprang å sprang ersättaren Giuseppe ”Beppe” Signori medan Maldini heroiskt krigade där back och kapten Baresi skadade sig så illa att han behövde en operation. Trots allt detta så gjorde Dino Baggio det vinnande målet. Italien var fortfarande vid liv. Azzurri hade en trög start på turneringen men detta kunde ses ett bra tecken. Dåliga starter leder oftast till bra turneringar för det italienska landslaget. De kvalificerade sig vidare först efter att ha gjort ett mer mål än det defensiva norska landslaget. Den grundligt besvärliga grupp E gjorde VM-historia, med alla lag som slutade på fyra poäng och Italien kvalificerade sig som det fjärde bästa laget på en tredje plats. Komplicerade saker, men det skapade den oundvikliga italienska väckelsen. En 1–0 seger mot México sände Italien till slutspel där de skulle möta Nigeria.
Åttondelsfinal
Med fem minuter kvar av Nigeria matchen så låg Italien under med 1–0 och den patriotiska kommentatorn Bruno Pizzul kommenterade: ”Det ser ut som att vi halkar ut från VM utan att ha lämnat något spår.” Få skulle ha varit oeniga med honom. Afrikanerna ledd med 1–0 och Italien hade inte gjort någonting. Nigeria imponerar. Fysiskt starkt och tekniskt brilliant ibland. Emmanuel Amunike lyfter fram 1–0. Värmen var outhärdlig. Gianfranco Zola skickades in men efter en liten stund så visades han ut av den mexikanska domare. De var i numerärt underläge ifråga om spelare och mål. Den italienska publiken funderade för en biljettbokning för en hemresa. Det återstod två minuter av matchen. Den 89:e minuten anlände och det var fortfarande samma resultat.
Plötsligt så bryter Roberto Mussi in i straffområdet från högerkanten och slår in bollen 2–3 meter ovanför straffpunkten och där väntar Baggio och skjuter in bollen som letade sig in i mål. Mot alla odds hade Italien kvitterat. Han sprang mot kameran och skrek ”Gud existerar, Gud existerar.” Från den momentet så var den gudomliga hästsvansen en förändrad spelare. Men afrikanerna är långt ifrån ofarlige på kontringar och de kunde lika gärna ha lätt matchen i förläggningen om inte Dino Baggio räddade bollen ca en meter framför målet. Under extra tiden 2×15 så lobbar han en underbar pass till Antonio Bernarivo som sedan revs ner av en nigeriansk försvarare. Det resulterades till straff. Baggio förvaltade det på bästa sätt genom att göra mål. ”Gianfranco Zola hade blivit utvisad och vi höll på att förlora med 1–0 och vi alla hade kramp och vi verkligen i dålig form”, berättar matchhjälten. Italienarna behöver bli retade, de behöver bli generad, betonar direktören i Corriere dello Sport Italo Cucci. De måste skämmas, för att svara på motståndaren.
”Men sedan turligt så kom det där målet som gav oss energi för att gå till extra tid och sedan sluta upp att vinna en match som var väldigt svår”. Italiens mittfältsstjärna Albertini: ”Som någon sa det, vi var redan på väg till flygplanet, men Roberto lyckades dra tillbaka oss in i turneringen.”
Mål mot Nigeria
Kvartsfinal
Den följande matchen var mot Spanien ”medelhavsderby” och spanjorerna gick hårt emot Baggio i början. Abelardo fick gult kort och Italien höll andan. Matchen inleds i högt tempo, täta närkamper och hårda tacklingar. Italien kommer igen bästa och Donadoni hittar Dino Baggio utanför straffområdet och därifrån skjuter han in ledningsmålet. Italienarna för matchen och man vänta bara på nästa mål. Nästa mål skulle komma, men det är Spanien som skulle göra det genom Caminero. Oavgjort med en halv timme och spela.
Med två minuter kvar så lyfter Signori bollen till Robert Baggio.
Arne Hegerfors kommentarer för SVT:
Och där…fri…Roberto Baggio… han kommer för långt ut… nej… han gör mål ändå… Roberto Baggio, jo då, det är han igen. Och vet ni vad, han gjorde mål i den 89:e minuten i matchen mot Nigeria och gör mål i den 89:e minuten mot Spanien, Roberto Baggio igen. Vilken matchvinnare!
Han avgör igen! Italien lyckades vinna med 2–1 i de sista stunderna och den hårt pressade italienske förbundskapten Sacchi kunde blåsa ut. ”Den följande matchen var mot Spanien och resultatet var 1–1 fram tills sista minuterna,” säger Sacchi
”Roberto Baggio lyckades göra mål på sitt eget fantastiska sätt”, minns Albertini. Landslagets yttermittfältare Donadoni tillägger: ”Han lyckades med sin rörelse och med en fint hitta den luckan som bara med spelare med hans förmågor kan. Det är där som individuella skickligheter som Baggios kommer ut. När de får en chans så missar de inte det, de tar det.” Roberto Baggio har precis som det italienska landslaget blivit bättre för varje match. Han har gjort de viktiga målen och slagit de avgörande passningarna.
Semifinal
Italien i semifinal mot Bulgarien i Giant Stadium i New York. Italien tar kommandot från start. Baggio är på språng längst framme hela tiden som ensam spjutspets och det var ett lyckat drag. I den tjugonde minuten gör han det på helt egen hand, 1–0 Italien. Handlingen med det första målet börjar från vänster: Baggio går bort till sin markör Iankov, han skottfinar sig loss från Houbtchev och placerar med en underbar höger bollen förbi målvakten. Ett fantastiskt mål.
Kort därefter lyfter Albertini elegant bollen till Baggio som utökar ledningen igen. ”Hästsvansen” såg ut att trivas och under den första halvlek så hade Italien en 20 minuters period som var lagets bästa under hela VM turnering.
Under USA VM så tog Fernando Rossi med sig sin sjuåriga Giuseppe Rossi (som skulle representera Man Utd, Parma och Fiorentina) för att visa honom Maldini, Baggio och Baresi i verkligheten. Namnen var redan välbekanta. Varje söndag samlades familjen framför R A I:s satellitsändningar från Serie A. ”Jag minns ännu magin som fanns runt det där laget, de där spelarna. För mig var det som att de kom från det heliga landet”, minns den blivande fotbollsproffset Giuseppe Rossi som föddes och växte upp i USA.
”Vi nådde semifinalen mot Bulgarien och de där Bulgarien laget från VM 1994 var ett talangfullt lag och vi spelade våran bästa match i hela turneringen”, uttrycker säg Albertini. ”Och självklart kommer jag ihåg att Roberto gör två vackra mål.”
Corriere dello Sport: SI`, BAGGIO, SI`
IL MATINO: MAGICO BAGGIO, è finale!
La Gazzeta dello Sport: Sì, Italia fai festa! (Roby Baggio slår ner Bulgarien: 2–1 och ”Ja Italien Celebrerar”)
”Han gjorde två topp mål i den matchen, det var verkligen fantastiskt och vi vann med 2–1. Jag kan beskriva honom i ett adjektiv: Exceptionellt”, säger Sacchi. ”Men olyckligtvis så skada han säg i den matchen”
”Efter att ha gjort mål i den matchen fick jag känningar i benet och det gjorde mig verkligen orolig att jag inte skulle vara med i laget i finalen”, berättar Baggio. ”Det här har varit något jag har drömt om sedan jag var liten och vi skulle möta Brasilien, så jag tänkte att drömmen skulle komma att bli sann. Jag kan inte missa den sista uppgörelsen”
”Alla passar för det italienska laget går hans väg. Han förväntas att bli en stjärna och det var han,” säger turnerings skyttekung Hristo Stoitchkov efter samma semifinal.
VM FINALEN
Finalen var både tråkig och fascinerade. Italien och speciellt Baresi och Maldini försvarade utmärkt. Båda lagen kämpade för att göra intryck i de första nittio minuterna. Baggio linkade runt men varade hela 120 minuter. ”Roberto var inte den samma spelaren som mötte Bulgarien och Spanien”, kommenterar Albertini. ”Han kände säg inte bra och vi alla visste det och samt att vi hade en dag mindre vila inför finalen.” Baggio behövde en injektion av smärtstillande medel före matchen och det betydde att han skulle gå in på gräset med ett kraftigt bandagerat ben och misslyckades med att lysa på en väldigt het eftermiddag anpassat efter europeisk tid i Pasadena, California. Sacchi kastade Baresi in i hetluften, bara tre veckor efter en knäoperation.
Inga lag verkade göra mål och den uruguayske skrivaren Eduardo Galeano skrev ”om det inte var för straffarna, så skulle det vara 0–0 i evighet.” För första gången skulle en VM final sluta på straffar och trots att han klart påverkad av skadan och temperaturen, så förväntade sig alla som tittade att han skulle fortsätta sitt oklanderliga straffskytte.
”Vi spelade 120 minuter och det var ingen bra final från ett tekniskt synsätt. Vi gav allt men det slutade med straffar”, berättar Baggio. ”När en VM final ska sluta på det här sättet så vet du att du har en 50/50 chans att vinna den.”
I hettan och svetten av Pasadena så valde Sacchi sina straffskyttar. Baresi (som kunde knappt stå), Albertini, Massaro, Evani och slutligen Baggio, spelaren som hade tagit mest straffar i italiensk fotbollshistoria och förvaltat dem bäst av alla spelare i landet. En utmattad Baresi steg upp för att ta den första sparken och slog den mil över målet och blev kort där efter lite tårögd.
”Han (Baggio) ville inte ta den första straffen men Baresi visade mod och den tog den men tyvärr så missade han”, säger Sacchi. Sedan efter sköt Brasilien en straff som räddades av Pagliuca. Italiens Massaro missade också sin straff. Till slut var det Baggios tur. Han var den femte straffskytten och var tvungen att göra mål för att hålla Italien kvar i VM i finalen.
Om han skulle uppfylla sin barndomsdröm var tvungen att sätta den. Han såg hur lugn som helst ut …. men han sköt ändå bollen över ribban och tar förhoppningar och drömmar om en nation med sig. Den brasilianska målvakten Taffarel sjönk på hans knä, medan Baggio stod där händerna över huvud. Turneringens bästa spelare fram tills finalen, mannen som ensamstående hade tagit Italien till finalen, var också symbolen av deras förlust.
”Jag visste vad jag skulle göra och min koncentration var perfekt”, sa han kort efteråt, ”men jag var så trött så jag försökte skjuta bollen för hårt”.
Världens bästa mittback Franco Baresis straffmiss i finalen minns sällan (och Danielle Massaros straffmiss). Jag skulle aldrig dra ner Baresis rykte eftersom hans framträdande i den häpnadsväckande Pasadena-värmen var intet mindre än lysande. Poängen är snarare att Baggio var en av tre spelare som missade sin straff för den italienska sidan. Men precis som VM finalen 2014 mellan Argentina och Tyskland så var det inte bara Gonzalo Higuain som missade en bra chans. Han var en av tre som missade ett gyllene läge för sitt landslag. De andra två var Rodrigo Palacios och Lionel Messi.
Den sommaren borde ha varit Baggios tid att skina och på många sätt så var det. Som Graham Caygill sammanfattade, de fem målen han gjorde ”gör inte hans roll i Italiens väg till finalen till den slutliga rättvisan”. Hristo Stoitchkov har ofta lovordats som den mest imponerande spelaren vid VM ’94, med sin roll i Bulgariens väg till semifinalen och samt en skytteligavinst. Men det var Baggio som segrade när de två möttes i tävlingens näst sista match. Roby var överallt i det sista tredjedelen för sitt landslag, när han drog Italien igenom runda efter runda, medans resten till synes hängde på sin majestätiska hästsvans, Il Divin Codino, The Divine Ponytail eller Den Gudomliga Hästsvansen på svenska.
”De ville att ett lamm skulle slaktas och de valde mig, straffar missas bara av dem som har modet att ta dem,” skulle han kommentera händelserna under den svåra sommaren. Det var som den italienska medierna fick en minnesförlust genom att förbise att det var han som drog ett otroligt defensivt italienskt lag till finalen i det som var den största enmannsutställningen som turneringen hade sett sedan Diego Maradona åtta år tidigare.
”Jag var inte helt avslappnad på grund av min skada några dagar tidigare……Jag har aldrig skjutit en straff så högt i mitt liv förut”, återberättar han. ”Det var liksom vi den tidpunkten så förlorade jag kontrollen på vad jag ville göra. Det var en massiv besvikelse. Även nu så påverkade det mig, därför att som jag sa tidigare, så var detta en dröm från att jag var ett barn, det var min dröm när jag växte upp, jag drömde om det i 25 år, jag drömde om det på alla sätt och vis, men det slutade på ett sätt jag aldrig kunde föreställa mig. Så det varit hårt att smälta det, en sådan avslutning om något du har drömt om hela livet. Men du behöver lära och att acceptera det och försöker ta något positivt. Men för mig var det traumatiskt och föröka bygga någonting för att leva ett lugnare liv”
