Han slutade upp i provins klubben Brescia runt millenniumskiftet och slappnade av i hans nya lag och insåg att det var den atmosfär han kunde trivas på i hans ålder. Italienaren spelade regelbundet här. Många trodde att de hade sett det sista av Baggio när han tillkännagav att han skulle flytta till nykomlingen Brescia på en fri transfer vid 33 års ålder. Men detta skulle aldrig att vara fallet. Trots två allvarliga skador, en som höll honom borta i fyra månader under sin andra säsong, spelade nummer 10 fyra säsonger för Biancoazzurri.
”En eftermiddag så ringde Brescias tränare Carlo Mazzone och i slut ändan så var jag väldigt tacksam mot honom”, säger Baggio. ”För att han hade modet att tillåta mig att gå till Brescia och jag tror att jag betala tillbaka honom på bästa möjliga sätt. Han var en vis man som förstod sättet jag var på. Men tyvärr så var han den sista tränaren som förstod mig.” I början såg flytten ut som ett misslyckande. Brescia kämpade mot nedflyttning under större delen av säsongen och skadorna som hade fortsatt att spöka Baggios karriär fortsatte. Han hittade inte hitta målet förrän i slutet av februari 2001, och han gjorde en betydande inverkan genom att göra båda målen i en 2–2 match mot Fiorentina. Ett av målen var ett frisparksmål med cirka 20 minuter kvar som letade in säg bakom Francesco Toldo. Hans kvalitet behövdes ingen betoning, Baggio skulle föra sitt nya lag till säker mark i tabellen.
Under säsongen så skulle han kombinera med en ung Andrea Pirlo när han återvände till Stadio delle Alpi för att spela mot Juventus. Brescias majestätiska 86-minuters utjämnare bestod av att Andrea Pirlo slog en boll från halvplan som hittade Baggio, han tog ner bollen BRILIJANT i luften och rundade Edwin van der Sar ”i steget” innan han rullade bollen in i ett tomt nät.
ETT VÄRLDSKLASS MÅL!
Han skulle göra mål i sina näst kommande fem matcher för att ge laget 13 poäng av 15 möjliga. I borta matchen mot Lecce såg gjorde han ett hat-trick i 0–3 segern och ett av målen skruvade han in direkt från en hörna. Jesper Hussfelt som kommenterade matchen för Canal plus: ”Det finns inga ord nog för Roberto Baggio. Han står för finesserna, delikatesserna, spelbegåvningen och känslan. Hela tiden gör Baggio det rätta. Han är sannerligen den hetaste fotbollsspelaren i Italien idag ”
Han gjorde också ett tillfredsställande mål mot Inter. Brescia avslutade säsongen på en åttonde plats, deras bästa ligaplacering någonsin och kvalificerade sig för Intertoto Cup (kval till UEFA-Cupen) efter att Atalanta avböjde att delta. Baggio guidade också Brescia till kvartfinalen i Coppa Italia, där de förlorade mot eventuella vinnare Fiorentina. Den gudomliga hästsvansen gjorde tio mål och tio assister (25 matcher) under säsongen 2000–01 i hans nr 10-roll. Denna form fortsatte in i följande säsong.
Pep Guardiola kom in för att ersätta Pirlo som vid den tiden var utlånad från Inter till Brescia. Sådan var påverkan som Baggio gjorde på spanjoren, Guardiola skulle senare fortsätta att beskriva honom som den bästa han någonsin spelat med. ”Jag ville spela med Roberto Baggio. Jag växte upp med myten om Baggio, så när jag blev presenterad för denna chans så tvekade jag inte en sekund.” Pep Guardiola tillfrågades varför han började i Brescia, när han kunde ha skrivit på för någon annan klubb i världen.
Ett sådant uttalande var motiverat när han startade säsongen 2001/02 i fin form och slog åtta mål på nio matcher, inklusive alla tre i en 3–3 match med Atalanta vilket ledde honom till skytteligatopp. Men denna säsong blev dock förstörd av skador, Baggio spelade bara 72 minuter mellan november och mitten av april. Det var också en tragedi i Brescia, där försvararen Vittorio Mero dör i en bilolycka i slutet av januari. Detta drabbade klubben hårt – resultaten sjönk. Baggio återvände en gång till för att vägleda Brescia i säkerhet.
Under de sista veckorna av säsongen skulle han komma från bänken för att göra mål två gånger i en 3–0-seger över Fiorentina, liksom i det sista matchen för säsongen mot Bologna. En mirakulös återhämtning bara 76 dagar efter skadan (Han gjorde två mål i sin comeback) och satte press på Giovanni Trapattoni att ta ut honom. Men miraklet skedde inte trots att speciella hemsidor och telefonlinjer dedikerades till kampanjen: Baggio in Nazionale.
Han hade tänkt att gå i pension efter VM 2002 men efter att ha blivit förbisett i den italienska truppen av Giovanni Trapattoni så valde han och fortsätta. ”Il Trap” uttryckte också oro över att ta med Baggio till VM på grund av närvaron av Francesco Totti och Alessandro Del Piero i samma roll och trodde att detta skulle kunna skapa en rivalitet mellan spelarna. Baggio spelade för Italien i 56 gånger och gjorde 27 mål.
Hans två första säsonger var imponerande, trots sina skador. Han var konsekvent en av Serie A: s bästa offensiva spelare och hade ett riktigt rop om en plats i världsmästerskap 2002. Men Trapattoni trodde Del Piero och Francesco Totti var tillräckligt för att bära den italienska laget. Italien slogs ut av Sydkorea i åttondelen. Landslagets förlust var Brescias vinst. Baggio skulle igen registrera dubbelsiffrigt för mål säsongen 2002/03 med Brescia som slutade på en nionde plats. En av dessa mål beskrivs av mannen själv ett av det finaste målet som han någonsin gjort. Baggio var i utkanten av straffområdet och 36-åringen valde att lyfta bollen i ett chip över Massimo Taibi, det var ett ögonblick av skönhet. En konstnär var på jobbet. Baggio lyckades med 12 mål och 9 assists under säsongen 2002–03, vilket hjälpte Brescia till en åttonde plats och ytterligare en UEFA Intertoto Cup-plats. Han gjorde sitt 300: e karriärsmål ifrån en straff den 15 december 2002.
När Roby tränade gav han alltid allt,” berättar lagkamraten i Brescia, Luca Toni. ”Han tränade alltid entusiastiskt, som ett litet barn, och jag avundade honom. Han var alltid där för många av oss. Han sa alltid ”Jag är här för alla problem eller råd om du behöver det.”
Under den här säsongen så gjorde han sitt 200: e Serie A-mål i en sen kvittering i en 2–2 match mot Parma. Trettiosjuåringen lyckades göra bort två försvarare och sedan rullade in den med vänster fot förbi Sébastiens Freys utsträckta armar.
TV stationerna noterade detta milstople och valde att vissa flera av hans mål under hans karriär. Ett högt procentsnitt av hans mål var vackra – chippar, dribblingar, frisparkar och volleyn.
Många av Baggios mål var inte i en position som en ren anfallare, det var sälla några ”tap-ins” mål
Hans sista mål för Breccia kom några veckor senare i hans sista match på Stadio Mario Rigamonti i en 2–1-seger över Lazio. Baggio fick en snett-inåt-pass av en lagkamrat och sedan fintade han bort Fernando Couto och sedan gjorde mål på Angelo Peruzzi. Hans målfirande påminde om Eric Cantona, Baggio stod helt enkelt med armarna uppe och hälsade på folkmassan som de senaste fyra åren hade gett så mycket tillbaka till honom. Under säsongen 2003–04, den sista säsongen i hans karriär registrerade Baggio 12 mål och 11 assists.
Slutligen kom slutet den 16 maj 2004 när Milan välkomnade Brescia och Baggio tillbaka till San Siro. Med fem minuter kvar så låg de under med 4–2 och då blev bytet av. Baggio tog av sig sin kaptens armband från hans arm, applåderad av 80 000 människor som stod för att hylla det konstverk som stod framför dem. Han omfamnade Paolo Maldini på vägen. Han behöll tårarna för sig själv fastän eller åtminstone försökte han det, han high-fivade möjligvisst alla runt omkring honom. Han for iväg till tunneln, medans publiken fortfarande hälsar på honom för sitt bidrag. Inte bara till fotboll, men till Italien som helhet. De inser alla att de förlorade en ikon. När han försvann från rampljuset, så var det inte bara slutet av Baggio, men slutet på en era. Han pratade med Sky Sports Italia efter matchen och avslutade sin fenomenala karriär:
”Det var min sista match, så tack till alla,” säger Baggio efter matchen. ”Idag var det vackert. Milan fansen var fantastiska. Jag fick en stor manifestation av kärlek. Den enda beklagan av min karriär är den missade straffen i finalen 1994. Efter det misstaget ville jag sluta, men istället talar jag nu om en karriär som varade 19 år.”
Det var mixade med känslor. För att på en sida fanns det en ledsamhet att han skulle sluta med att göra det han älskade att göra mest. För att fotbollen alltid har varit hans största passion. ”Men på den andra sidan så var det glädje för att jag inte skulle ha smärta i mina knän varje dag, kommenterar han. ”Och för att vara ärlig så var det en lättnad för mig”
Han gjorde mål konsekvent under det fyra år med Brescia. På utsidan såg det ut som Baggio hade en trevlig upplevelse. Han gjorde tio eller mer mål i alla fyra säsonger (sammanlagt 95 matcher 45 mål). Men fotbollspelandet tog hårt på honom. Skador hade plågat honom förmodligen hela hans karriär. Han berättade till Corriere dello Sport: ”Jag kämpade för att gå i två dagar efter varje match i Brescia. När jag kom ut ur min bil, så var jag tvungen att använda dörren för att hissa upp mig själv”
Hans frånvaro följande säsong misslyckades Breccia att hålla sig kvar i Serie A, utan deras gudomliga hästsvans var de tillbaka till Serie B. Brescia, en omodern klubb från en industristad i Lombardiet. Fram till Baggios ankomst år 2000 hade de varit en typisk jo-jo lag; ofta för bra för Serie B, men inte tillräckligt bra att utföra de högre standarderna för toppskiktet. Allt detta skulle dock ändras med ankomsten av Il Divin Codino. Innan Baggio anslöt sig till Brescia hade de aldrig kunnat undvika nedflyttning och det var efter att de nyligen hade flyttats upp till Serie A första gången på över 40 år. Under de fyra åren under honom spelade Brescia sin bästa serie A fotboll någonsin och åkte aldrig ner. Baggio gick i pension som Brescias ledande målskytt i alla tider i Serie A.
När han skulle fira sitt 50-årsdag så valde att fira det på ett väldigt udda eller en speciell plats. Istället för att åka till en champagnemottagning eller vara omgiven av kändisar beslutade Baggio att sin 50-årsdag i Amatrice, som praktiskt taget utplånades av jordbävningen året innan. Roberto Baggio förklarar varför han valde att spendera sin 50-årsdag att hjälpa jordbävningsoffer i Amatrice.
”Det är väldigt känslomässigt för mig att vara här, eftersom du inte kan berätta hemifrån vad som egentligen händer. Jag ville komma hit personligen med min familj så att vi alla kunde inse vad så många människor går igenom.” Han besökte Radio Amatrice med borgmästaren och sedan åt han lunch i tältet med volontärer och de som lämnades hemlösa vid jordbävningen. På eftermiddagen lekte han med barnen i lägret.
Som ett erkännande av sin mänskliga rättighetsaktivism mottog han priset Man of Peace från Nobels fredspristagare 2010. ”Detta är bättre än Ballondo`r utmärkelsen”, kommenterade han.
Slutord
Roberto Baggio var och förblir en komplex man; en buddhist som bor i det mest hårt katolska landet på jorden. Var han en storklubbspelare eller en provinsspelare (liten stads spelare)? Var han en anfallare? En offensiv mittfältare? Eller mer av en nr 9 ½? Den bästa målskörden i en Serie A säsong någonsin gjorde han i provinsklubben Bologna, där han överträffade Gabriel Batistuta och Del Piero på deras toppar.
Han var en djup tänkare som hatade själva tanken på taktiska system d.v.s den italienska fotbollens defensiva, fysiska och taktiska natur på 1990-talet. Roby fick kritik från vissa tränare för hans begränsade defensiva arbetsnivå när besittningen av boll förlorades.
Baggios konflikter med hans tränare är en av de avgörande punkterna i karriären. Han kunde bänkas ofta på grund av hans uppfattade brist på kondition, som tränarna ”gillade” och kunde komma med. Den spelstil som båda tränarna valde gynnade också fler atletiska spelare; knappast något som bidrar till Baggios filosofi.
”Jag har ofta undrat varför de (tränarna) verkligen inte skulle överväga mig, men jag hittade aldrig det verkliga svaret. Kanske var de lite avundsjuka, eftersom alla brukade älska mig, till och med motståndarens fans. Stal jag showen och förnekade dem rollen som huvudpersoner som de desperat hävdade för sig själva? Modern fotboll domineras alltmer av tränarna, deras narcissism för att sätta sig över laget och sina spelare.”
Du kan inte låta bli att känna att hans ord riktades mot Sacchi och Lippi, och i mindre grad Capello och Ulivieri. Det är sant att Baggio av någon anledning sågs som en börda av vissa tränare. Att inte passa in i deras strikta regimer och som förflyttades till rollen som en bit-del-spelare. Den typen av tänkande verkar löjlig för oss andra som tittar på, och Zinedine Zidane tillskrivs att säga: ”Baggio på bänken? Det är något som jag aldrig kommer att förstå under min livstid. ”
Han kanske inte ha avslutat sin karriär med många medaljer, men Roberto Baggio handlar om mer än så. Hans förmåga mäts inte av silvermedaljer utan genom ögonblick. Han betraktas som en av de största dribblarna någonsin.
Trots hans avgörande straffmiss i VM-slutspelet 1994 så är Baggio statistiskt sett en av de största straffspecialisterna i italiensk fotbollshistoria. Baggio satte 85% av straffarna (Lionel Messi 77,31% & Cristiano Ronaldo 83,55%). Hans CV ser kanske inte så imponerande ut på papper: en UEFA-cup, två Serie A-titlar och en Coppa Italia. Men man får aldrig glömma bort att han vann Ballon d’Or år 1993.
Uppfattningen att om det hästsvansade geniet kan vara att ”om hade fötts 1977 istället för 1967 så hade han haft mer taktisk frihet på planen, eftersom italienska tränare blev mindre stela i sina taktiska uppställningar och formationer”. Man blev mer offensiva i början av 2000-talet. Antal 10: or som Del Piero, Totti och Antonio Cassano fick mer frihet än Baggio någonsin fick under hela sin karriär, trots att alla tre inte hade hans förmågor. Den tidigare italienska landslagsspelaren Alessandro Altobelli sammanfattar det kanske bäst. ”Baggio var inte problemet, det var de olika tränarna som var problemet. De kunde inte hantera någon av hans talang ”.
Citat från honom
”Att vara Buddhist tillåter mig att hitta glädje både på och utanför planen. När jag slutar spela vill jag vara nöjd med min fru och mina barn. Det är för närvarande min uppfattning om lycka.”
”Jag tror att det är bättre att ha 10 icke-organiserade fotbollsspelare [i ditt lag] än 10 organiserade löpare.”
”Kriterierna för min flytt till Brescia var att jag kunde njuta av min fotboll och spela hur jag gillar.”
”Jag har egentligen aldrig varit nöjd med att göra lätta mål.”
”Jag kan bara säga tack. Carlo Mazzone trodde fortfarande på mig och gav mig chansen att leva fyra år längre i fotboll, bra år och full av mening. Han är en uppriktig person i en värld full av hallikar och opportunister.”
”Från början av träningen till sista minuten skulle jag ha bollen mellan mina fötter. Idag verkar det bara mesta att springa – trekvart av sessionen är utan bollen.”
”Det vackraste med min karriär är den känslorna människor har för mig.”
”När jag spelade var mitt mål att underhålla människor. Jag har alltid visat respekt mot alla, mina lagkamrater, tränare och alla andra. Men det mest viktiga är att du är medveten att du har gett allt oavsett resultaten. På det sättet kan du alltid säga att du alltid försökt. På grund av detta har jag ingen ånger.”
Hyllningar från fotbollsvärlden
Han borde ha gjort mer inverkan i varje klubb som han spelade för och borde ha varit mer ledande. I stället, trots att han hade möjlighet att göra det, ville han bara vara en del av en trupp och detta konstigt nog visade sig vara ett problem i hans förhållande till många tränare. Men vi måste alla tacka Baggio för det han har gjort i sin karriär.
Legendariska AC Milan och Italien spelaren med nummer 10, Gianni Rivera, efter Baggios pension.
Jag hade lyckan att ha sett [Giuseppe] Meazza spela, och jag tänkte på honom när jag såg Baggio spela. Baggio har fantasi.
Ikonisk italiensk sportsförfattare, Gianni Brera.
Baggio var inte problemet, det var de olika tränarna som var problemet. De kunde inte hantera någon av hans talang.
Tidigare italienska internationella Alessandro Altobelli.
Roberto Baggio kommer alltid att bli ihågkommen som folkets spelare. Han spelade i olika lag och folket älskade alltid honom. Alla uppskattade hur talangfull han var. För mig är han av de bästa jag har fått äran att träffa och att spela med. Han som älskar fotboll älskar Baggio.
Demetrio Albertini
Änglarna sjunger i hans ben
Tidigare Fiorentina-tränare Aldo Agroppi.
För ett år sedan innan hans skada var han den bästa i världen. Han är en mycket speciell spelare. Han förbereder sig alltid mycket bra och är det högsta proffsen.
Tidigare Brescia-president Luigi Corioni efter att Roby tecknade ett nytt kontrakt för att stanna med Brescia 2002.
När andra spelare springer, står han still. När andra spelare gör det förutsägbara skapar han. När andra spelare är stressade så håller sitt lugn.
Argentina och Real Madrid-legenden Jorge Valdano.
Du kunde se att han var något väldigt speciellt. Lysande teknik. Du kunde se, du kan lukta det: att han var en stor talang och skulle bli en fantastisk spelare.
Baggios tidigare Fiorentina-tränare, Sven-Goran Eriksson 1993.
”Jag hade inte talang som Roberto Baggio eller Zinedine Zidane som spelare, och jag spelade med båda. Även när de var omgiven kunde de bryta igenom eller skapa intressanta situationer med bollen.” Inledningen av VM-finalen 1994 påpekade Conte att Baggio kunde ”dribbla igenom 11 spelare och göra mål”.
Antonio Conte i en intervju för flera år sedan
Han är fantastisk. Du vet att jag alltid har spelat med många fantastiska fotbollsspelare, men ingen är som han, så smart, en så bra person och så stark spelare.
Ronaldo efter att Baggio gick till Inter 1998.
He never tried to use the influence of the press for only himself, and didn’t have any trouble playing on that [Brescia] team. Han lärde mycket till sina lagkamrater: först som man, sedan som spelare.
Carlo Mazzone.
”Roberto Baggio var den bästa italienska fantasista; han var bättre än Meazza och Boniperti. Han var bland de största genom tiderna, precis bakom Maradona, Pelé och kanske Cruyff. Utan skadeproblemen och svårigheterna med knäna skulle han ha varit den allra bästa spelaren i historien.”Hans tidigare tränare på Brescia, Carlo Mazzone.
Grattis på födelsedagen till Roberto Baggio, en mästare i det vackra spelet som aldrig ens visat en antydan till arrogans.
Roma-tränare Luciano Spalletti, 2017.
Han är en av de nr 10 som har gjort fotbollshistoria. Han har gjort ett avtryck på spelet och inte bara i Italien. Det faktum att han nu har gjort över 200 liga mål är ett bevis på en extraordinär karriär. Han kunde faktiskt ha gjort ännu mer om han inte hade lidit de allvarliga knäskadorna.
Giovanni Trapattoni, 2004, i Baggios sista match i Italien.
Han har så många styrkor och det är svårt, nästan omöjligt att hitta en svaghet. Han är en av de mest spännande och begåvade spelarna du kan önska dig. Även när han är nära markerad har han förmågan att göra plats för sig själv med ett trick.
Paul Ince 1993.
Det första steget som alla italienska lag gör när de möter Juventus är att man-markera Baggio så trångt som de kan. Han har inte bara lärt sig att leva med det, utan att slå det också. Han gör fortfarande 15–20 mål per säsong.
David Platt 1994.
Jag önskar att jag hade uppfinningsförmågan som Baggio.
Attilio Lombardo.
Det är sant att jag i Barcelona hade turen att spela med fantastiska spelare, men Baggio var speciell på så många sätt. Jag spelade med Laudrup, Romario, Koeman, Ronaldo, Stoitchkov men jag såg aldrig någon som Baggio.
Pep Guardiola, lagkamrat med Baggio i Brescia i en kort period.
Han är utan tvekan den mest skickliga nummer tio i det moderna spelet, den arketypiska spelaren. Han kan skapa chanser och göra mål.
Brian Laudrup på Baggio, 1995.
Det målet mot Tjeckoslovakien var fantastiskt. Jag visste inte hans namn då men det målet och hans stora gröna ögon erövrade mig
Diego Madonna `1990
En av de bästa italienska spelarna genom tiderna. Jag är ett stort fan av honom. Tyvärr har jag inte fått spela med honom. Det är fortfarande en av de bästa italienska spelarna genom tiderna.
Zico.
En av de största någonsin.
Pelé.
Det finns inte ett lag i världen som inte vill ha honom i sin startuppställning.
Tidigare Arsenal och England-mannen Don Howe 1995.
Roberto Baggio var den bästa spelaren jag någonsin spelat mot; han fick fotboll att se väldigt enkelt ut.
Matt Le Tissier talar 2012.
When you watch Baggio play, you hear children. Baggio is the impossible made possible, a snowfall from an open door in the sky.
Den italienska låtskrivaren, Lucio Dalla.
Jag sa: ’Nej, du måste spela anfallare.’ Baggio gick till en annan klubb. Det året gjorde Baggio 25 mål – för Bologna! Jag förlorade 25 mål! Stort misstag.
Carlo Ancelotti på sitt fel att inte signera Baggio eftersom han inte ville signera spelare med nummer 10, tränaren var en strikt 4-4-2-man vid den tiden.
Jag var 17 år och debuterade mot Roberto Baggio, vilket var skrämmande. Han är den bästa italienska spelaren de senaste 30 åren.
Gianluigi Buffon
Det var en ära att träffa dig som motståndare och ett privilegium att ha dig som lagkamrat.
Paolo Maldini.
När jag träffade dig 1993, så var du den största. Roby, jag lärde mig mycket av dig, jag spelade med dig, jag vann med dig. Du var en stor kamrat, och när våra banor på klubbnivå skilde sig åt så var det ett arv och ett stort ansvar att ärva din tröja nr 10. Varje gång vi träffades efteråt på planen som motståndare omfamnade vi oss med vänskap och respekt.
Alessandro Del Piero 2017
Jag vann det (VM) och det gjorde han inte, är det de vad du säger? Men han spelade bara med ett ben.
Francesco Totti till en journalist när han frågades om jämförelser mellan sig själv och Baggio i deras karriär
/Daniel Habtu
Avsluta jättegärna med Medicis underbara krönika klipp om Roberto Baggio (2:07 min)
Källor: Football´s Greatest, Thesefootballtimes.com, VM Krönikan 1994, Juventus bok, Wikipedia, CALCIO, Wikipedia, fantasista10.co.uk, Footbalitalia.com, Calcio´s best Forwards
/Daniel Habtu
