HEMLIGHETER
V A D den unge Cassius Clay delade med hundratusen tals unga svarta amerikaner av hans generation var en erfarenhet av segregation i Amerika. De blev påminda om det varje gång de gick på gatan. Man hade inge rättigheter.
Manning Manmble, Historiker Columbia i University förklarar: ”För unga svarta män som växte upp i USA i början av 60-talet och var amerikansk medborgare så fanns det skyltar vart en man gick där det stod ”vita” och ”färgade.” Det var sanktionerad segregering på restauranger, toaletter, affärer, vilo-rum, hotellen. Dagligen blev de svarta påminda om att det var andraklassens medborgare.”
Den svarta befolkningen kunde få hälften så lite lön än det än de vita människorna trots samma arbetsuppgifter. 1957 kom man överens att uppdelningen mellan svarta och vita skolor var över, men när de färgade eleverna kom till skolorna så blev de bespottade, blev knuffade och fick saker kastade på säg och stod skyltar som: ”Behåll våra vita skolor vita – KKK.” Historiskt sett har KKK lynchat 4000 färgade människor. Ingen har jobbat mer för den vita amerikanen än vad den svarta befolkningen har gjort. De har grävt i varje dike, varje kanal, burit varje tegelsten hela vägen upp till Empire State Building. Landet har blivit framgångsrik på grund av hundratals år av billig arbetskraft och svarta slavar. Efter att givit Amerikas deras blod, svett och tårar, så skulle man kunna tro att Amerika skulle belöna dom, men nej de hatade dom mer än någonsin. Vad är anledningarna till det? När de bara hade jobbat och slavat för den vite amerikanen. Allt detta är inte ens häften av dem hade blivit drabbade för.
Clay hade en hemlighet som han höll väldigt lågt med och det var att han var fascinerat av en grupp som heter Nation of Islam. Denna sekt skulle ha en väldigt djup och stor inverkan på hans liv. Han hörde för första gången om dem när han reste till Chicago för en turnering 1959.
Nation of Islam (NOI) är en islamisk svartmaktorganisation grundad i USA 1930 av Wallace Fard Muhammad och efter hans död år 1934 vidareutvecklad av Elijah Muhammad. Ledaren för denne grupp var Elijah Muhammad som föddes 1898. Han lärde ut Guds riktiga namn var Allah och hans riktiga religion var Islam. De lärde sina anhängare att den vite mannen var en ”djävul” och den ”Svarta mannen var gud” (i en kontext där allt ovan hände) och att separation mellan raserna var ett måste så att svarta skulle kunna leva ensamma. ”The Hate That Hate Produced” kunde deras mantra vara. Organisationen motsätter sig starkt att svarta utövar våld mot andra svarta. Den förespråkar avhållsamhet från droger, alkohol och tobak. Men Elijah Muhammads läror skiljer sig ifrån och går isär av vad profeten Muhammads religion 1400 år sedan gjorde. Nation of Islam omtolkade islam som en del av en befrielseideologi för de svarta. Dom var inte ortodoxt original muslimer. På kort sikt uppmuntrar man medlemmarna till att ta tillbaka vad de anser vara de svartas rättmätiga position i samhället. Organisationen tyckte att de svarta förtjänade att bli att respekterade som människor inte som djur.
Men själva rörelsen tog FART 1954 när en ung svart man som hette Malcolm X blev ledare i Moské Nr. 7 i Harlem. Malcolm var en trollbindande karismatisk talare, kapabel att locka både för massorna och till den växande svarta intellektuella, skrivare, och artister som var framgångsrika i den svarta kommunen. Till skillnad från Elijah så var han skicklig i media-manipulation. Och med tiden, genom möten, predikningar, radio framträdande och presskonferenser nådde han framgångsrikt ut. Budskapet Malcolm X predikade var hårda. När Malcolm X lärde känna den unge Cassius tog han honom till sitt hjärta. Han behandlade honom som en lillebror. Kärleken var ömsesidig. När Clay gick sin fight mot Liston så var Mr X ett viktigt stöd med sin livserfarenhet och självsäkra personlighet.
Marvin Dunn, en färgad Författare: ”Jag såg Malcolm X tala i Atlanta när jag var 17 år. Jag hade aldrig hört någon tala på det viset och på det sättet. Det gjorde mig livrädd.”
De hade inte många sanna förkämpar förutom Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen. Men Nation of Islam ville segra igår och idag, inte i framtiden bara, så medborgarrättsrörelsen var inget för dem. Den typiska Södern-stilen som de flesta i Dr Kings rörelse var de inte så förtjusta i och de passade inte dessa storstads män som ville se tuffa och världsvana ut. De ville inte bete säg som lantarbetare. De hade istället på säg svarta kostymer, vit skjorta och en röd fluga.
Manning Marble: ”Här fanns en grupp som hävdade att de vita var långt ifrån att vara överlägsna oss och att de faktiskt var underlägsna oss svarta. Att svarta amerikaner skulle vara stolta över säg själva. Det budskapet attraherade en ung svart Cassius Clay som var djupt sårad av att bli särbehandlad och ner-tittat på p.g.a. hans hudfärg.”
Robert Lipsyte ”Nation of Islam rörelsen var en mystisk kraft i USA som skulle kunna mobilisera alla svarta till en styrka som vägrade ta militär-värvning eller utmanade de traditionella auktoriteterna. Deras radikala ledare var Malcolm X…Men den egentlige ledaren var Elijah Muhammad. ” Nation of Islam sa till sina anhängare: ”USA är de vitas land. Varför skulle de inkludera er? Det är deras land. Vänta er inte att bli inkluderade i deras mytologi. Skapa er egen mytologi”
Muhammad Ali: ”Första gången jag hörde om Elijah Muhammad var under Golden Gloves turneringen i Chicago (1959) och sedan innan gick till OS i Rom 1960. Jag såg då en kopia av Nation of Islam tidningen, Muhammad Speaks. Jag tog inte så mycket uppmärksamhet åt den men många saker aktiverades i min hjärna. När jag växte upp så mördades en färgad pojke som hette Emmet Till, i Mississippi för att ha visslat åt en vit kvinna. Emmet Till var i samma ålder som mig och även om det tog fast männen som gjorde det så hände ingenting mot dem. Såna saker hände hela tiden. I mitt egna liv fanns det platser jag inte jag kunde äta. Jag vann en guldmedalj när jag representerade USA i Olympiska Spelet och sedan när jag kom till Louisville så blev jag fortfarande behandlad som en neger. Det fanns restauranger där jag inte kunde bli serverad. Vissa människor kallade mig ”boy.” Sedan i Miami (1961) så tränade jag inför en match och då mötte jag en följare av Eiljah Muhammad som hette Captain Sam. Han bjöd in mig på ett möte och efter det så ändrades mitt liv.”
Hans moster kom ihåg du att han tog med sig hem ett album av Elijah Muhammads predikningar när han var i Chicago 1959 (17 år då). Sedan under våren innan han åkte till OS i Rom så läste Clay en kopia av Nation of Islams officiella tidning Muhammed Speaks. Han var klart tagen om vad han läste och hörde i den muslimska retoriken av separatism. Clay överraskade också sin engelska lärare i Central High när han berättade för henne att han ville göra en termins uppsats om NOI. Hon förbjöd honom att göra det. Det som intresserade honom av denna grupp var det deras disciplin, deras känsla av hierarki, manlighet, självrespekt, deras vägran att använda cigaretter, droger och alkohol och känna stolthet av deras nedtryckande ras.
Mannen som konverterade den unge nitton åriga boxningstalangen Abdul Rahman Muhammad känd som ”Captain Sam”.. ”Jag träffade Cassius Clay 1961 i korsningen mellan 2nd Avenue och 6th street i Miami Florida. Jag sålde Muhammad Speaks för att sprida den muslimska tron. Vi ville få vårt folk att skärpa säg. Vi ville vara de bästa amerikanska medborgare någonsin. Vi ville vara rättfärdiga. Vi rökte inte och använde inte droger. Vi respekterade våra kvinnor och uppfostrade våra barn i samma anda och det var det han såg. Cassius Clay hojtade till mig: Broder. Varför kallas vi för negrer?…Jag ville att han skulle bli muslim och medlem av Nation of Islam.” På ett sätt erbjöd Nation of Islam honom trygghet, familj och en känsla av att vara smart. Det var något nytt för honom. I sitt hem kunde han lyssna kassetter av Elijha Muhammad – ”Den vite mannen har flera gånger förklarat att han inte vill ha dig. Han har krossat dig, trampat på dig och lynchat dig”
Muhammad Ali: ”En dag 1961 kom en muslimsk präst, Abdul Rahman Muhammad Känd som ”Captain Sam” för att träffa mig. Han var en anhängare av Nation of Islam och han undrade om jag var intresserad av att komma till hans moské och höra mer om våra förfäders historia. Vid den tidpunkten i mitt liv hade jag aldrig hört någon svart man tala om sina förfäder, annat än som slavar. Den prydlige intelligenta brodern behövde inte be mig två gånger. Jag gick till mötet och där såg jag en präst på scen i ett enkelt rum med män, kvinnor och barn som alla var anspråkslöst klädda. Så jag slog ner mig och började lyssna. De sa saker som verkligen ruskade om mig. Saker som att den svarte människan var den förste personen och var den ursprungliga människan på jorden och som att vi 20 miljoner svarta i Amerika (på den tiden) inte kände till våran identitet eller ens vårat riktiga namn. Att vi var ättlingar till svarta män och kvinnor som hade kidnappats och förts hit från Afrika och att vi hade blivit berövade all vår kunskap om oss själva och vårt arv. Att vi fått lära oss att hata oss själva och vår sort. Nå, så mycket hade jag känt till av våran historia, men det som kom sedan var nytt för mina öron.
(Clay fortsätter) …”Han sa att det att vi så kallade negrer kommer att bli den enda rasen i mänskligheten som älskade sina fiender. Jag sa till mig själv ”Hör nu! Den här mannen säger något” Medan jag fortfarande lyssnade hoppades jag att ingen någonsin skulle träffa mig i ringen så hårt som den dör brodern och prästen då gjorde.”
Prästen sa att kineserna fått sitt namn från Kina, ryssarna av Ryssland, kubaner av Kuba, italienarna av Italien, engelsmännen av England och så vidare. Alla hade fått sina namn av en plats de kunde kalla sitt hem – utan de svarta. Inte ens hans riktiga namn Cassius Marcellus Clay var egentligen hans. Cassius Marcellus Clay var en vit man från Kentucky som ägde slavar. Så han var uppkallad efter en slavägare och för honom representerade hans namn hundratals år av orättvisa och slaveri.
När Malcolm X lärde känna den unge Cassius tog han honom till sitt hjärta. Han behandlade honom som en lillebror. Kärleken var ömsesidig. I Malcolms ögon var Clay en jovialisk, ”prydlig” och jordnära yngling. Sedan de träffades i lunchbaren i början av 1962 då boxaren var bara tjugo år, höll de båda männen kontakten resten av året. Malcolm anade att Clay hade potential som en fighter och hans omvändelse till Nation of Islam skulle göra det möjligt för sekten att nå en helt annan publik.
Ferdie Pacheco, hans läkare konstaterade senare att: ”Malcolm X och Ali var som nära bröder. Det var nästan att de var förälskade i varandra.” För Clay var Malcolm ”den smartaste svarta mannen på jorden”. Även Pacheco var imponerad. ”Malcolm X var smart som fan, övertygande, karismatiskt på det sättet som stora ledare och martyrer är. Det smittade verkligen av säg på Ali då”
Ingen fick han å bestämma säg för allt bli muslim. Han bestämde säg själv. Det var av Nation of Islams filosofi och om vad de sa om svart stolthet som fick han verkligen att tänka. Deras självtroende och militära disciplin fångade också hans uppmärksamhet. Och att i hans kyrka så fick de svarta sitta längst bak i raderna, men inte i moskéerna, plus att de ”kristna” Amerika hade förslavat hans folk i 400 år och det verkade inte se ut som att saker och ting skulle bli bättre. Men fortfarande hade han inte gått ut och sagt att han var medlem i religionen. När han blev muslim var han på väg in i dit så kallade ”den verklige boxningsringen” där kampen om frihet och rättvisa för svarta i Amerika utspelade sig.
