The Thrilla in Manila
M E N fortfarande i hans sinne så har han ouppklarade affärer. Efter att ha gjort upp i två minnesvärda matcher mot ”Smoking” Joe Frazier så skriver Ali på för en tredje match mot sin ärkerival.
Angelo Dundee ”Här har vi det nu igen. Ali – Frazier III. Dessa killar var skapade för varandra. Joe Frazier och Muhammad kunde fightas trettio gånger och det skulle bra matcher på grund av deras boxningsstilar. ”
The Thrilla in Manilla var så kallad ”tidernas bästa match”. Det var den tredje och sista mötet mellan Joe Frazier och Muhammad Ali. Aldrig mer kommer två så viktiga och duktiga boxare att mötas. De slogs egentligen inte om titeln som världsmästartiteln i Manilla. De slogs om vem av dem som var bäst, det var mer prestigen som gällde mest. Publiken var desperata för att se en avgörande match och Ali ställde gärna upp i tron att Frazier var slut. Joes två senaste STOR matcher hade han förlorat, en mot Foreman där han blev golvat flera gånger och domaren stoppade matchen i rond två, lite efter så förlorade han mot Muhammad Ali. ”Jag kan slå han. Jag vill ha han. Nu kör vi på det” sa Ali. Han trodde att han skulle få en pensionerad och trött Joe Frazier. Han hade precis knockat George Foreman. Ali- ”Denna match är så lätt. Jag är den bästa boxaren genomtiderna. Jag knockade ju George Foreman om ni inte hade glömt. Frazier kommer att likna en amatör.”
Hans läkare, Ferdie Pacheco – ”Matchen i Filipinerna fick Frazier bara för att vi trodde att han var slut, alla vi trodde att han var slut, alla trodde att det skulle vara en trevlig lätt match där Ali skulle komma ut och dansa och knocka honom i 7:e eller 8: e. Det kommer inte bli så hårt. Det var så Ali tyckte också för att han sprang runt i landet och var den största stjärnan. Han dödade inte säg själv på träningen som i den första matchen de möttes. ”Nu ger vi stackars Joe en klapp på axeln. Vi ger honom en miljon.” Så gick snacket ungefär i vårt läger. Det var så han fick fighten. Det var Ali som ville det. Alla andra tyckte att Frazier var slut.”
Ali anlände till Filipinens huvudstad Manila två veckor före matchen och gjorde en storslagen entré. Han hade ju just återtagit tungviktstiteln från George Foreman. Fans och media tog emot planetens mest berömda människa.
Ronnie Nathaniels (Alis Manila guide) ”Ali var helt klart stjärnan. Hans plan från Honolulu fick senare läggas för hans ankomst skulle vara tillgänglig för TV, så att dom skulle kunna vara där och direktsända när han anlände. Frazier kom dessvärre vid en olycklig tidpunkt så ingen gav honom det välkomnade han förtjänade. Och jag antar att Joe Frazier någonstans kände sig förbigången.” Han mötte Frazier med öppet förakt och tog sig in när han tränade: ”Den nollan kan inte ens glida undan, han kan inte dansa. Han är långsam och kort.” Frazier svarade med ett leende: Är allt som det ska? Ali insåg att Frazier var underlägsen både som boxare och människa, ungefär.
Ali – ”Boxare som Frazier har ingen fantasi. Han är bara en ful slagskämpe. Bara en korkad idrottsman.”
Frazier – ”Den här fighten handlar om honom och mig, och inte om allt annat han drar upp.” Från första dagen i Manila var det ömsesidiga föraktet märkbart. Under träningen så världsmästaren – Jag ska fånga gorillan. Han tog på sig en gorilladräkt på träningen för att skoja om Joe. Sedan så jabbade han på en stor gorilla docka under träning. I Manila tog hans upprepande av ordet gorilla en otäck vändning. Det började med en docka men sedan hånades Frazier offentligt.
Dave Wolf – ”Det var en ful tid och även om Ali som vanligt gjorde det mest på skämt så måste han ha vetat vad det innebar att kalla en annan svart man för gorilla. Ändå gjorde han det igen och igen.”
Frazier – ”Varför kalla mig gorilla? Jag liknar inte en sån.” Han hade på sig en t-shirt där det stod Manila-gorilla samt en bild på en gorilla och sa:
”It will be a killa and a thrilla
and a chilla
when I get the Gorilla in Manila” – Muhammad Ali, 1975, Manilla
På presskonferensen tillsammans var det mycket skoj och ”peakar” mot varandra. Medans Ali berättade vad han skulle göra med honom i ringen, så var Joe ganska reserverad i sin stil och pratsamhet. Men när tillfälles gavs så snappade Ali upp läget och avbröt Frazier
”I´m gonna–” Började Frazier
”I´ going to,” Ali avbröt. ”Not I´m gonna´. Talk intelligent”
Frazier fortsatta och försökte ignorera honom. ”I´m gonna go inta training–”
”Not inta,” rättade Ali. ”Into, How far did you go in school?”
”Så länge du gick” – Svarade Joe
”Man pratar inte på det sättet. Varför säger du duh-duh?”
Flera på plasts började skratta
”Dat-uh” Ali repeterade ”Vad är det? ”Sedan i Manilla så gick Ali längre och kallade Frazier för ”gorillan” Det skadade Frazier tillräckligt, men mästaren gick längre i konferensen. Från sin ficka tog han ut en gorilla docka och sa: ”Den här Joe Fraziers samvete. Jag håller den vart än jag går. Så här ser det ut när du slår honom.” Vid det tillfälle så började Ali slå gorillan. ”Come on, gorilla; we´re in Manila. Come on, gorilla,; This is a thrilla.” De flesta på plats skrattade. Frazier tyckte det inte var roligt.
Joe Frazier – ”Titta på mina vackra barn. Hur kan jag vara en gorilla? Tja, jag antar att han kommer att prata. Inget sätt att stoppa honom, men det kommer komma en moment när han kommer in i ringen och sedan kommer han att komma ihåg att veta hur det känns att vara i ringen med mig. Hur hård och lång den kvällen kommer att bli.”
Reggie Jackson ”Jag älskade Ali. Som ung svart skämdes jag ibland av min svarta hudfärg och mitt svarta hår. Ali gjorde mig stolt. Han ingick in min uppväxt process. Men inför dagarna inför fighten in Manilla, så kände jag för Joe. Det var då jag inte var så charmad av Ali. Man måste komma ihåg vad Joe Frazier är. Han är en hårt arbetande ärlig man med rötter från en små-stad och med en mycket liten formell utbildning. Han är en stolt man. Muhammad förlöjligade Joe, han förödmjukad honom inför hela världen. Och utanför ringen så kunde inte Joe ha någonting och fighta tillbaka med. Du vet Ali attackerade aldrig någons karaktär eller moral. Han sa ofta – Denna kille är en nolla eller denna killa kan inte fightas och denna boxare är ful och han är en mumie. Han attackerade aldrig folks moral och visste oftast när han skulle sluta. Den gången gick han över gränsen mot Joe Frazier. Ali hade kul med Joe genom att kalla honom gorilla, kalla honom ignorant. Han tog det engelska språket och körde över Joe med det. Joe kunde inte matcha intelligens med Ali. Han hade inte de verbala kunskaperna så han svarade genom att var bitter och arg. Det gjorde ont för Joe att svarta människor som älskade Ali mer en de älskade honom och att Ali hade gjort honom till the ”bad guy to black America”. Joe brukade säg ”Jag är svartare än honom. Titta på mig jag har mer svarta drag på ansiktet än honom.” Jag tror inte vi kan bli arga på Joe för att han har negativa känslor för Ali. Muhammad var ganska hård mot Joe och det var kanske värre en nånsin i Manilla”
Thomas Hausser ”I den tredje matchen så kallade han honom för gorilla med allt de ”fula stereotypa” av vad det betydde. Det finns saker som Ali sa till Joe som han säkert glömde bort tio min senare. Men det skärade djupt ner på Joe. För Alis synvinkel var det roligt.”
Wali Muhammad (Ass tränare) ”Han sa till mig att det ända anledningen att säger såna saker är för att biljetter skulle säljas, så att båda skulle tjäna bra pengar. Han ”Så jag menar inget illa. Jag kallade Patterson för kaninen, kallade Liston för björnen och allt. Jag gav dom alla namn och jag menade inget illa.” Men Frazier tog det väldigt seriöst, säger Wali.”
I Manila hade Ali tagit sig in på Fraziers träningar och politiserat matchen med sina ständiga gorillaskämt. Och nu veckan före matchen kom han till Fraziers hotell med vad som sedan påstods vara en revolverkopia.
Ronnie Nathaniels (Manilla guide) – ”Han brukade kalla mig brodern. ”Nu sticker vi och skojar lite med Joe Frazier.” Frazier Bodde på Hyatt Hotell på en av de översta våningarna. Han skrek: ”Kom igen nu, din fula gorilla.” Och så siktade han med revolvern och sa ”jag kommer att skjuta dig”…
Deniz Menz (Fraziers läger) -”Joe och jag pratade, fönstret stod nog på glänt ut mot balkongen. Då hörde vi plötsligt oväsen och där var Ali. Han skrek: ”Jag ska nita dig, Frazier!” eller något i den stilen.”…
Butch Lewis ”Vi gick ute på balkongen då…Precis som om han sköt mot Joe! Jag sa ”han skjuter mot Joe”. Vi sprang och gömde oss (skratt) för att man inte vet vad han var kapabel att göra (skratt)? ”….
Marvis Frazier (Son) – ”Jag bara: ”Vad är det här? Det var väl inte det här vi kom hit för (skratt)?””… I motsats till hans tidigare utspel var det här inte tänkt för media. Det rörde sig snarare om besatthet.
Joe Frazier ”Jag tror bara att han var rädd för mig. Ja, precis! Han var rädd.”
Ronnie Nathaniels, tyckte bara att Ali bara gjorde en show – ”Privat erkände Ali, Fraziers hjälp. I många av våra samtal kunde han säga, ”han är en trevlig kompis och jag gillar att reta honom – Och han blir aaaaarrrrggg! Han var oerhört karismatisk, lång, vacker … han förde sig med tillförsikt, mycket jordnära, hade sinne för humor, trevligt att vara med, särskilt när TV-kamerorna inte var där. Så mycket trevligare borta ifrån kamerorna, än han var framför kamerorna, särskilt till Joe Frazier. ”Av de 61 boxare som Ali hade mött under sin 20-åriga karriär var Joe Frazier den han fruktade mest.
Muhammad Ali ” En man så ful vill hålla i kronan och representera oss svarta i Amerika (skratt)”
Ali trodde att fighten skulle vara en dag på jobbet, lättförtjänt pengar. Han var i Manilla för att roa sig och lämnade sin hustru Belinda hemma. Hans nya flickvän Veronica Porsche fans vid hans sida. Han visade inte respekt för sin dåvarande fru. Han visade upp henne öppet så att alla trodde det var hans hustru. Belinda såg det tydligt på TV och tog det första bästa flyg dit. När ett amerikansk tv-bolag skulle intervju honom så kom Belinda instormande i hans svit. Sen gick de båda in där och det blev rätt så högljutt. Joes folk tyckte att hela Alis läger präglades av kaos och att det skulle gynna Joe Frazier. Fem dagar innan matchen drog sig Frazier tillbaka till ett gömställe vid utsidan av staden. Medan Ali höll på med en älskarinna så levde Frazier enkelt och koncentrerade sig bara på matchen och inget annat i sitt sinne. Joe tränade hårt, väldigt hårt.
Butch Lewis – ”Det fanns så mycket spänning under veckan före matchen The Thrilla in Manilla. Vi beslöt oss för att flytta Joe till en villa i utkanterna av Manilla. Där bodde jag och han helt själva. Vi brukade stå där utanför…på en liten klipphylla och bara titta ut. Vi kunde stå där i timmar utan att prata. Han utkämpade den där matchen tiotals gånger i sitt sinne! Drömde om den. Och ibland vann han den och ibland förlorade han. Det var inte bra, för det gnager sönder en person.”
Med den ilska han kände inför vad som hade hänt inför första matchen samt innan och under den andra matchen och efter matcherna så var Joe villig att riskera livet för att vinna.
Dagarna upp till matchen så såg man Fraziers ilska växa. ”Det är verkligen hat. Jag vill skada honom. Jag vill inte knocka ut honom. Jag vill slita hans hjärta.” Sa han till reportrarna. Till journalisten Mark Kram sa Ali: Saker och ting har gått för bra senaste tiden. Allah måste göra att jag betalar för mitt kändisskap och makt. Jag känner nånting nu här.” Men i de offentliga sa han ”Fighten kommer inte ens vara jämn. Ingen domare kommer att ge Frazier en rond. Vid rond tre kommer matchen att stoppas. Joe Frazier är bäst före datum, inget annat en boxningssäck. Folk kommer att skrika, stoppa det, döda inte honom, stoppa det.”
Frazier – ”Herren, ge mig styrkan och förmågan att döda denna jäveln.” Ed Schuyler – ”Jag tror inte att någon trodde att Joe skulle vinna. Jag hoppades att han inte skulle bli utskämd. En kamp väntade sig ingen.” Det var helt surrealistiskt för matchen gick tio på morgonen för att anpassa tv-publiken i USA och då är det en helt obeskrivlig tid i Manila. Solen har gått upp och den klibbiga nattluften har värmts upp av luften som består av vattenånga.
Deniz Menz – ”Svetten bara rann när vi satt! Det var så varmt. Jag har aldrig upplevt något liknande någonsin. Tänk då att vara i ringen. Jag vet inte hur de gjorde det.” I femtio-två graders värme så skulle de både fightas med varandra samt kämpa mot värmen. Ronnie Nathaniels – ”Filipiner håller alltid på underdogen och Frazier hade blivit så illa åtgången i media av Ali, så de jublade åt Frazier och Buade Ali.”
Frazier – ”Jag brydde mig inte. Jag tänkte slita honom i stycke. Han anade inte att det skulle bli lika hårt som i första matchen. Jag ville göra honom illa.” George Benton (Frazier team) – ”Jag fanns där i ringhörnan hela vägen. Det glömmer jag aldrig! Det var tidernas bästa tungviktsmatch.”
Spänning var på topp. Man kunde knappt andas därinne tio på morgonen. Det var en enorm varm dag med en arena som inte hade air-condition. Det var fullpackat i hallen, inte en ända person kunde komma in. Temperaturen inne var ca 50–52 grader sägs det. Matchen gick på morgonen för att anpassa tv-publiken i USA. 1 oktober 1975 så möttes Muhammad Ali och Joe Frazier för sista gången. Det var en match om den mäktigaste titeln på planeten. Men efter att båda boxarna hade vunnit vardera fight så stod dom på jämnt. De slogs egentligen inte om titeln som världsmästartiteln i Manilla. De slogs om vem av dem som var bäst, det var mer prestige som gällde. Världen såg två gladiatorer byte slag mot varandra i en klassiks tungvikts batalj. Ingen var lika bra som de hade varit tidigare, men i juste i denna match fick de tillbaka allt i detta historiska slag
Jerry Izenburg ”Ali-Frazier III var Ali-Frazier III. Det finns inget man kan jämföra det med. Detta var en resa genom helvetet”
På ett sätt var Ali-Frazier III tre fighter. De tidiga ronderna gick till Ali. Han utboxade Frazier med att landa klara skarpa slag på honom och skakade om Joe flera gånger. Muhammads intentioner var att knocka honom inom fem ronder. Det lyckades han nästan. De två första ronderna gick till Ali. Joe gick inte tillräckligt djupt och blev träffad av många jabbar. Ali hade sagt att han skulle komma ut och dansa men istället var han i mitten i av ringen och mötte Frazier.
Ali och Frazier i The Thrilla in Manilla
Thomas Hausser ”Bra matcher mellan bra boxare är något osällsynt. I de första ronderna dominerade Ali. Han rörde sig, jabbade, Joe kom inte åt honom och då trodde man att Ali skulle vinna. ”
Men fortfarande kom Frazier framåt som en tank och i mitten ronderna så vände hela fighten. Nu började Ali tröttna och Frazier började få in dunder slag. Långsamt började den åldrandes Alis armar komma ner och började försvara sig vid repet. Av någon anledning klarade han inte att knocka honom. Muhammad gjorde sitt bästa men det fick inte en så stor effekt som han ville. Han sa ”Gud, vad han tål stryk!” Till skillnad från deras andra fight så kunde inte Ali hålla om Fraziers bakhuvud. Han fick direkt en tillsägelse för att han skulle sluta hålla. Det domslutet gjorde att Frazier kunde boxas bättre och så småningom ta över matchen. I rond fem börjande han dominera. Han tryckte ut Ali mot repen och bombarderade honom med hemska vänsterkrokar. ”Allt dumt han sagt. Allt han sagt om mig. Jag försökte sänka honom med vartenda slag.” kommenterade Frazier. När Joe träffar en känner man ett slags stumhet i kroppen. Som om man fick en stöt. ”Frazier är lysande ikväll” refererar TV kommentatorn.
Jerry Izenburg ”Nånstans i fjärde eller femte ronden så träffar Joe honom med ett höger slag. Jag trodde inte Joe kunde knyta sina skor med högern. Då backade Ali och sa ungefär typ: ”Du har väl ingen höger, du kan inte göra det?” och då får han en höger till! Då blev Ali plötsligt orolig att motståndaren hade två nävar. Det var viktigt.”
Jerry Izenburg ”Det var otroliga slag. Du måste förstå att vanliga boxare inte hade kunnat fortsätta. Denna fight kunde vara över sex gånger.” Det handlade inte bara om att han slog Ali. Det handlade om att Joe klådde upp honom. Stor skillnad. I ungefär fem ronder så gjorde Frazier mos av Ali och öste in kroppsslag mot hjärta, lever och njurar. När Joe hade Ali mot repen så slog han mot höfterna och då blev det stora blödningar. Ali blev lite stel i höfterna. ”Ali verkar trött. Han ser mycket trött ut,” kommentatorn. Från den femte ronden fram till elfte vann han bara en. Mer och mer står allt klarare att Ali ställdes inför sin karriärs största utmaning vid trettio-tre års ålder.
Ferdie Pacecho ”Ali trodde att han skulle dö. I tionde ronden sa han ”Så här måste det kännas att dö.” och ja sa: ”Nej, du ska inte dö, det är lite kvar innan du får dö. Efter den 15:e kan du dö men upp till den punkten måste du fortsätta och fightas.”
Efter år av ont blod tänkte ingen ge sig. Med fem ronder kvar handlade det bara om vilja. En kamp till slutet mellan de två ärkefienderna och säkerligen måste de ha lyckats få ut sitt hat.
I den tolfte ronden började Ali ta initiativet och skakade om Frazier och började få in flera slag. I en rond så fick Ali in en träff så att Fraziers tandskydd flög ut till publiken. Frazier såg dålig ut men klarade ronden. Sedan i rond fjorton så återtag Ali sitt överfall. Fraziers vänstra öga var helt stängt och hans syn i hans höger öga var begränsad. Han spottade blod. Alis slag landade rent och Frazier kunde inte se dom komma. De som var där kunde bevittna att man kunde höra ljudet från deras boxar. När knytnäven träffade den andre. Man får inte glömma att det var ungefär ca 50 grader varmt i hallen.
Båda männen var fullständigt slut men skillnaden var att Joes öga började svullna. Han var nästan blind på ena ögat innan matchen och nu började hans goda öga svullna också. Vid tionde ronden och framåt så gav Ali honom en rak vänster följd av en högerkrok – en kombination. Joe gick tillbaka till sin tränare Edddie Futch och sa att han inte kunde se när högern var på väg.
Joe Frazier har haft problem med sitt vänster öga sedan 1964. Hur kunde han vinna så många matcher med bara ett öga kan man tänka säg? ”Matcherna verkade inte så länge.” Har Frazier självsäkert svarat tidigare. Det var bara han själv och tränaren som visste om det. Under hela sin professionella har han boxats med begränsat syn på vänster öga. Utan höger öga skulle han nu boxas den viktigaste matchen i sin karriär nästan blind i de sista minuterna. I den 13:e ronden slår Ali en höger på honom och skickar iväg Fraziers tandskydd ändå upp på femte raden där pressen sitter vid ringside. Joe träffade också honom, men det var som han fick mest stryk nu, men han fortsatte ändå. Helt sjukt att Frazier orkar i sin kondition ”Det blöder ur Fraziers näsa. Frazier verkar fullständigt slut, ronden går solklart till Ali. Ali verkar hel, men trött”, TV-kommentatorn. Slutligen hade Fraziers tränare Eddie Futch sett tillräckligt
Ali var helt utmatad i sin ringhörna när rond 13 tog slut så sa Joes tränarstab att de hade bestämt sig och sa till Joe att om du inte går bättre i 14 ronden tänkte de bryta fighten. Orkar de gå matchen ut eller kommer någon att kollapsa? I den 14:e så fick Frazier en massa raka vänster och höger kombinationer av Muhammad ”Det är den grymmaste av de 44 ronder de slogs. Fem-sex gånger får Ali in en serie av kombinationer där man förväntades att Joe ska falla. Han vacklade men viljan håller honom på benen.”
Jerry Izenburg ”Jag älskar boxning och de två boxarna. Men då hatade jag det. Under den sista en och en halv ronden tänkte jag bara att nån borde stoppa det. ”..
”Vi var döda båda två. Jag var det. jag slogs på ren instinkt.” säger Frazier. Nu är Joes vänstra öga igenmurat och för första gången såg han ut att förlora.
Ferdie Pacheco -” De två bästa boxarna i världen mötts och en av dem är blind?….Det kan man inte ignorera. Det är inte bara tecken på hur sjuk sporten var på den tiden, utan även hur dum Frazier är. Jag vill absolut inte hacka ner på Joe Frazier, men han var dum. Rond 14 var det närmaste jag kommit att se någon döda någon. Han var väldigt när att döda honom. Mycket nära. Han fick en massa raka vänstrar med högern jabbade helt öppet.”
George Benson (Fraziers Team) – ”Ali sa: ”fan….Jag har aldrig sett nån tåla så mycket.” Joe träffade bra men han fick också stryk. Men han fortsatte. Jag var ju där i ringhörnan och jag fattade inte hur han orkade. Det som fick honom att fortsätta var hjärta, vilja och beslutsamhet.” När rond fjorton tog slut så gick Ali till i sin ringhörna och till sin tränare Angelo och sa ”Ta av mina handskar.” Han var helt slut och ville ge upp fighten och världsmästare bältet. Medan Ali ville få matchen stoppad så ville Joe trots att han nästan var blind ville desperat att fighten skulle fortsätta. Joe blev träffad av så många hårda slag att tränaren Eddie Futch funderade på att bryta matchen. I ringhörnan rådgav tränaren Joe att avbryta matchen men man kunde se klart och tydligt att Joe vägrade sin ring-stol sittandes ”Nej jag vill fortsätta. Jag vill inte bryta. Vi fortsätter!” Båda två argumenterade intensivt i hettan. Slutliga testet kom när Eddie Futch frågade hur många fingrar håller han höll upp (tre) och Joe sa (ett). Då avbryter jag sa tränaren: ”Ingen kommer någonsin att glömma vad du gjorde idag.”
Eddie Futch bryter matchen och Muhammad Ali vinner fighten efter 14 ronder och behåller tungviktsbältet. Han vinner sin hårdaste match någonsin. När Ali fick vet att han Frazier blev stoppat av sin tränare så reste han säg och såg efter och bara för att kort, kort därefter säcka ihop i golvet. Han kunde orkade inte stå upp i någon stund. Efter matchen pratade Joe med stora ord. ”Se till att den jäveln kommer tillbaka hit! Jag vill ha en returmatch mot honom! Han vann inte.” Jag var inte glad över beslutet. Jag ville fortsätta, sa Frazier. Joe skrek åt Eddie Futch och George Benson att han aldrig mer skulle prata med dem. Han var rasande. Efter matchen var Fraziers ansikte uppsvullen i klumpar. Han såg ut som ett vrak. Han var arg att Eddie hade stoppat matchen, men han hade ingen styrka kvar att röra sig. Den heroiska aspekten han hade gjort sjönk inte in tills senare.
Denise Menz ”När de bröt matchen fattade jag inte varför. För att jag vet hur han hade slitit och hur beslutsam han var och hur han såg på smärta. Varför? Man lätt honom gå igenom vad han gick igenom de två sista ronderna? Man vet hur han slet. Inte bara alla veckor i träningslägret utan alla år som krävts för att nå den positionen. Jag hade aldrig ens funderat på det, för att jag vet att han hade gått ut till den 15:e ronden, jag vet det!”
Dave Wolf ”Jag anser att Ali var avsevärt mycket tröttare och hade tagit emot så många kroppsslag att risken var stor att om inte Eddie Futch brutit matchen efter 14:e ronden så hade inte Ali fortsatt och då hade Joe vunnit. Jag vet att Joe trodde det då.”
Butch Lewis ”Jag fick tårar i ögonen. Så känsligt var det för mig. För jag vet hur Joe led av att behöva bryta så. Skulle Joe förlora så ville han bli utburen därifrån. Han kände typ: ”Stoppa inte mig när jag sitter på min stol. Jag vill förlora på mitt eget sätt.” Var hans mentalitet”
Joe Frazier ”Han hade inte tänkt komma ut. Det tror jag inte Fan…”
Omedelbart efter matchen försökte han nå en förlåtelse via Fraziers son som han såg i den mixade zonen.
Marsvis Frazier – ” Ali bad komma till hans omklädningsrum innan pressen hade kommit. Jag gick dit och Ali var verkligen trött och han kramade mig och bad om förlåtelse om vad han sa till min pappa före matchen. Han sa ”Säg till din fader att han är en stor man” Jag gjorde det och då sa pappa: ”Varför sa han inte det till mig? Du är inte jag, son. Inför alla de människor så sa han de där hemska sakerna. Han får komma själv och säga det till mig.”
Eftersnacket med pressen Ali: ”Han är tuff…Han är en stor fighter…Jag är så trött att jag inte vill göra något. Jag vill vila i en vecka. Mina höfter är skadade, mina armar är skadade ”….
Frazier: ”Jag tycker att min kille gjord en bra match. Jag gissar att vi ska mötas någon gång igen , det hoppas jag i alla fall. Men när ni ser honom och mig själv så blir det alltid en fight, det är ett löfte.” Vilken krigare denna Joe Frazier var. Redan direkt efter fighten, ”tidernas mest brutalaste tungviktsmatch” så snackar han om en ny returmatch.
Ferdie Pacheco ”Det var den bästa fighten jag har sett i hela mitt liv. Den bästa fighten jag har jobbat med i mitt liv. Det närmaste liv och död jag har sett. Det närmaste jag har sett två jämbördiga, på toppen av deras form mötas. Med en omänsklig tillvaro, så varmt. Med folk packade så nära ringen. Man trodde inte man kunde överleva där och dessa två fightades och boxade varandra till döds. I ringhörnan så sa Ali: ”jag känner att jag dör, så här måste döden kännas.”
Wali Muhammad ”Efter den fjortonde ronden så kom Ali tillbaka till hörnan och sa till oss ”Ta av dom.” Så trött var han. Han ville att vi skulle ta av hans handskar och Angelo ignorera honom. Han började torka av Alis ansikte och gjorde honom redo för den femtonde ronden. Jag vet inte om han om han skulle gå ut inför sista ronden eller inte. Ali är ingen bangare, han slutar aldrig. Men jag har aldrig sett honom så trött som då. Sedan tror jag Kilroy (Alis team) kollade vid andra hörnan och såg Eddie Futch kalla över domaren. Kilroy började skrika” Det är över! Det är över!” Och känslan efter kan jag inte beskriva. I omklädningsrummet efteråt började jag och Bundini börja gråta.”
Dave Wolf ”Så länge matchen pågick så trodde jag aldrig att den skulle gå femton ronder. Vid sjunde ronden så hade ingen rörligheten kvar. De bara stod där och slog på varandra. Och det fanns frustration att se det för Joe inte fullföljde planen som Eddie Futch gav Frazier. Han slog mindre kroppsslag en vanligt. Jag tror att de kom till en emotionell sak där han fightades med in ilska istället för kyla. Taktiken var att bombardera Alis armar med slag för att försvaga dom. Vi visste att han skulle göra en rope-a-dope (som mot Foreman) så om man skulle göra det så skulle de finnas öppningar och Joe gjorde det inte tillräckligt. Han ville ha Alis huvud. Jag tror verkligen att om han hade boxats som Eddie Futch sa, så skulle han vinna för att han var nära att vinna ändå. Sedan kom Ali med en otrolig styrka både fysiskt och emotionellt.”
Mark Kram ”Futch, en av värdens bästa tränare som hade sett fyra boxare döda i ringen bestämde att det inte var värt det och sa ”Sätt dig, son, det är över.”
Eddie Futch ”Vid rond elva började hans syna försämras. Den 13:e ronden var dålig men jag trodde kanske att Ali hade slagits säg trött efter att fått in stora bra slag. Det var anledningen att jag lätt Joe gå ut inför 14:e ronden och det blev värre. Joe blev fortsatt slagen av högern. Det är så fighters blir skadade när de får ta emot rena bra slag emot sig de inte ser och fortfarande inte går ner. Jag ville inte förvränga Joes hjärna. Han hade ett bra liv och en underbar familj för att leva för. Så vid slutet av 14:e bestämde jag att stoppa det. Joe kom tillbaka till hörnan efter ronden och jag sa: ”Joe, det är över. Jag vill inte att du går ut nästa rond.” Han började protestera. Han gick upp från sin stol, så jag höll min hand på hans axlar och stannade. Han ville inte stoppa matchen det är säkert! ”
”Hade du varit villig att riskera livet för att få gå sista ronden? Ja.” – Joe Frazier
Ferdie Paecho ”Denna fight påverkade Ali dåligt. Karriären borde ha tagit slut, han borde ha slutat. Men han ville fortsätta. Både Angelo Dundee och muslimerna villa att han skulle fortsätta och hela världen. Alla utan jag. Jag sa: Sluta, boxas inte mer. Han pissade blod, kunde inte gå rakt, inte prata rent, inte se. Han hade aldrig klarat en riktig läkarundersökning.”
En gammal Joe Frazier säger -”Jag är stolt över att de får se hur illa jag har sargat honom. Både till kropp och sinne. Bara låt dem se.…Clay vann matchen. Men vad bevisar det? Men jag kan prata och gå. Jag har kul som en gammal man.” Som de flesta känner till så har Ali en sjukdom som förhindrar honom att prata och röra sig.
Thomas Hausser ”Jag tror inte att Joe börjar mjukna gentemot Ali. Det gör han aldrig. Joe har sagt saker till mig som…”han besegra mig men jag sargade honom rejält.” Han ser belåtet på Ali och säger med ett inte särskilt trevligt leende: ”Det där var jag som gjorde.” Då och då säger han något om förlåtelse ofta i samband med någon ekonomisk möjlighet men kort därefter återgår allt till det vanliga.”..
Marvis Frazier ”När Ali tände OS-facklan Atlanta OS 1996 så frågade en reporter: ”Joe, vad tycker du om att Ali tänder facklan?” Jag tycket att han borde kastas i elden, sa min far.”
Tommy Frazier (bror) ”Jag försöker säga åt honom att inte hålla på sådär och att gjort är gjort. Man kan inte bära omkring på något hela livet. Man måste förlåta”… Trots att åren hade gått så har inte han glömt bort allt. Många år senare när Ali hade Parkinsons Syndrom så kunde han säga ”Nu vet ni vem som vann dom där fighterna. Titta på mig och kolla på mig nu. Det var jag som skulle vara dum ”duh duh” men vem pratar så nu.”
Eddie Futch och Joe Frazier var ändå vänner tills tränaren dog. Han hade senare sympatiserat vad Futch hade gjort. Innan han dog fick han frågan, om han någonsin ångrade att han inte lätt Joe fortsätta: ”Inte det minsta. Jag har sett åtta män dö i ringen.” Sedan berättade han om de åtta dödsfall han personligen hade sett. Efter denna match så ändrades ronderna från 15 till 12 ronder för att de tyckte att boxningen var för brutal. En sak är säker i alla fall, Muhammad Ali lyckades aldrig knocka ner Joe Frazier vilket Joe bevisligen kunde göra. Det är en ”Statement”.
Joe Frazier ”Jag hatade Ali. Gud kanske inte gillar att prata så, men så är det i mitt hjärta. Jag hatade den mannen. Första två fighterna så försökte han göra mig till en vit man. Sedan försökte han göra mig till en gorilla. Hur skulle du känna om dina barn kommer hem gråtande från skolan för att alla kallade deras pappa för gorilla? Gud gjorde oss gjorde hur vi alla är. Han gjorde oss hur vi talar och ser ut. Så känner jag. Och jag vet om inte Clay hade funnits så skulle jag få mer respekt från min egna sort. Men den Goda Mannen planerade att vi skulle vara här i samma tids epok. Vi var gladiatorer. Jag gillade inte honom men jag måste säga att i ringen var han en man. I Manila gav jag honom slag som skulle ha knockat ner en byggnad och han tog dom. Han tog dom och kom tillbaks och jag respekterade den delen av mannen. Han är en fighter och vann. But I sent him home worse than he came. Titta på honom nu. Han är skakad för gott. Han gjorde alltid narr av mig. Han sa att jag var den dumme och att jag alltid blev träffad i huvudet. Men säg till mig nu, jag eller han; vem av oss pratar värre nu? Han kan inte prata nu. Jag bryr mig inte hur världen ser på honom. Jag ser honom annorlunda och jag känner honom bättre än någon annan. Manila spelar ingen roll nu. Han är slut och jag är här frisk.”
I sin självbiografi (1996), där han alltid tillkallade honom för hans slavnamn Cassius Clay så skrev han:
”Sanningen är att jag skulle vilja att fightas med nollan igen, slå honom bit för bit och skicka honom tillbaka till Jesus …. Nu frågar folk mig om jag mår dåligt för honom nu, när det är inte går så bra för honom. Nej. Jag gör det inte. Faktum är att jag inte bryr mig alls. De vill att jag ska älska honom, but I’ll open up the graveyard and bury his ass when the Lord chooses to take him”
| I en intervju 1997 så ångrade inte han vad han sa när Ali hade OS-facklan: ”Vi var inte djur. Vi var | |
| människor. Han kallade mig en gorilla. En Uncle Tom. Uncle Tom? Jag växte upp så fattigt och så svart i | |
| South Carolina, att även vattnet vi drack var färgad. Den enda killen jag ”uncel-tommed” var för var honom. Gud gav | |
| honom så många gåvor, snabbhet, ganska smart, snygg, stark. Han behövde inte göra vad han gjorde” | |
I en intervju 2008 sa Frazier att han hade förlåtit honom. 2011 under ett fyrtio års jubileum av deras första match och ett år efter Joes död så hade han också svarat på en fråga med en liten mjukare ton och hade förlåtit honom trots allt. I Joe Fraziers begravning stod Ali och klappade med passion när Rev. Jesse Jackson frågade om alla kunde stå och hålla händer för Frazier
Muhammad Ali ”Jag tror inte två stora män har boxats fighter som jag och Joe Frazier. En fight, kanske. Men tre gånger, vi var de ända. Av alla de boxare jag mötte så var Sonny Liston den mest skrämmande, Floyd Patterson var den teknisk bästa, George Foreman var den kraftfullast. Men tuffaste var Joe Frazier. Han fick ut de bästa av mig och den bästa fighten var i Manila. Den fighten så kände jag att nånting hände mig. Gud välsignade mig den dagen. Han har välsignat mig flera gånger och fighten i Manila var en av dem. Det var som att jag tog mig själv så långt jag kunde och Gud tog mig resten av vägen…
Jag är ledsen att Joe Frazier är arg på mig. Jag är ledsen att jag sårade han. Joe Frazier är god man. Jag kunde inte göra vad jag gjorde utan honom och han kunde inte göra vad han gjorde utan mig. Om Gud någonsin skulle skicka mig på ett heligt krig så vill jag ha Joe Frazier ståendes bredvid mig. Under min marknadsföring av den tredje fighten mot Frazier, ”Thrilla in Manila” gjorde en stor skada genom att göra narr av honom. Jag hade alltid gett mina motståndare öknamn för att öka biljettförsäljningar och att få alla intresserade av matchen. Men mot Frazier gick för långt och spänningen mellan oss eskalerade tills han verkligen tyckte illa om mig. Matchen blev brutal. Vi var båda fast beslutna att vinna denna avgörande match. Frazier fångade mig med solida vänsterkrokar. Jag ville sluta, men jag kunde inte. Jag minns efteråt, när jag hade vunnit, sa jag till Angelo att jag aldrig varit så nära och dö. Joe fick mig att kämpa hårdare än jag någonsin trott att jag kunde. Han var en formidabel motståndare vars kunnande jag alltid kommer att respektera. Men jag hade skadat Joe Frazier på mer än ett sätt och jag insåg inte då hur mina ord och handlingar påverkade hans familj. Det var aldrig min avsikt att göra dem illa. Och jag är leden för det”
