Real Madrid
– Jag visste inte vad jag skulle göra men det var också året före VM i USA. Jag mindes av egen erfarenhet i Italien efter VM 1986 i Mexiko. Efter ett VM, speciellt efter ett VM har många spelare en sämre säsong. Många spelar en säsong som är lite neråt. Man kan dras med skador eller inte spela på samma nivå. Och sen sa jag, att jag inte trodde Barcelona skulle vinna året efter. I slut ändan beslutade jag för att gå till Real Madrid. Varför? Många har sagt att jag ville gå till Madrid för att ta revansch, ”jag sa då, revansch, men för vadå?” Jag hade fem fantastiska år där, varför skulle jag göra det. Jag gick till Real Madrid eftersom de var så hungriga för att vinna. De hade bara fyra-fem spelare i VM och då sa jag att detta blir perfekt. Ny tränare, nya spelare och segersugna,” förklarar Laudrup
– Om man ska säga en sak som speglar hans karriär så är det timingen ute på plan, inte bara på planen, men också när han valde klubbar, säger Rasmus Bech. På 1980-talet hade Jorge Valdano gjort 40 mål på tre år för Real Madrid och 1994 var han tränare i laget. Denna övergång gav Madrid en stor psykologisk fördel och tvingade Cruyff att hitta en ersättare för honom. Dansken visste hur man öppnade upp försvar och såna är svår att hitta med rätt kvalitet på fotbollsplan. Michael Laudrup fick nr 10 bakom sin tröja!
–Ingen annan hade samma nivå när det gällde kreativitet. Vi behövde honom för hans stjärn-kvalité som kunde förföra Madrid-publiken efter fyra år med ”The Dream Team”. Vi behövde inte bara vinna titeln, men också att helt och hållet ta bollen ifrån Barcelona och det blev lättare med Laudrup, berättar Real Mdrids tränare Valdano
Den danske mittfältsliraren guidade Real Madrid säsongen 1994/95 till en liga vinnande säsong. Hans påverkan på laget var omedelbar! Liga segern gjorde honom till den enda spelaren som någonsin som vann den spanska ligan fem gånger i rad och spelar för två olika klubbar. Som han själva sa: ”Jag gick dit och vi vann ligatiteln,” – Michael Laudrup
Men höjdpunkten av säsongen kom under ”el classico” mötet mot sin forna klubb och lagkamrater. Säsongen innan så hade Barcelona krossat Madrid med hela 5-0 och då spelade Laudrup med Barcelona och var med och bidrog till det stora resultatet. Nästan exakt vid samma datum ett år senare, den 7 Januari 1995, så möttes de igen, denna gång med Laudrup på andra sidan. I blårött -randigt spelade på den tiden Koeman, Romario, Hagi och Stoitchkov, Bakero, Abelardo och Guardiola och var ” el Dream Team”. De hade alltså spöat skiten ur Madrid året tidigare, och det var dags för revansch. I vitt spelade förutom Laudrup bland andra Luis Enrique, Amavisca, Milla och Raúl. Mittbackar var Sanchís och, naturligtvis, Hierro.
– Den andra matchen var med Madrid. Självklart, två månader innan den matchen så hade de redan börjat, pressen och spelarna. Det handlade inte om att vinna och ta revanch med 5-0. Men en sak är säker, Real Madrid var tvungna att ge igen. Vi var tvungna att vinna den matchen.
När den slutliga visselpipan hade blåst för det första Derbyt under säsongen 1994-95 så gick det ett stort ekande jubel runt Santiago Bernabeu. Hemma fansen kunde fortfarande inte tro det. Resultattavlan säger: Real Madrid CF 5 – FC Barcelona 0. Madrid har återvänt. I lagets omklädningsrum så är det skrikande jublel och firande. En man bär sin tillfredsställelse mer diskret. Ny signeringen Michael Laudrup, som var arkitekten bakom segern.
Ivan Zamorano gjorde hattrick innan första halvlek blåstes av, Luis Enrique, som senare skulle lämna Madrid för Barcelona, gjorde det fjärde målet och José Emilio Amavisca det femte. Laudrup skapade två av dem( Efter fem minuters spel lurar Laudrup bort Bakero, passar Raúl som direkt lägger vidare till Zamorano som enkelt gör 1-0 bakom Busquets (pappa till Sergio Busuets) i Barcelona-målet. Till 3-0 slog han en läcker assist till Zamorano efter att ha snott bollen från sina forna lagkamrater). Han hade kontroll på mittfältet. Hans gamla lagkamrater kunde inte hänga med Laudrups briljans, på fotbollsplanen den aftonen i Estadio Santiago Bernabéu
Ivan Zamorano: ”Ett geni! … Anledningen till att jag gör så många mål är Laudrup.”
En ung 17 årig Raúl som medverkade i matchen var lyriskt: ”Den bästa jag någonsin har spelat med”
Hristov Stoitchkov, som spenderade de mestadels av has tid med växla förolämpade ord med Madrids Ultra Sur, blev utvisad. ” A wind of change is blowing throughout Spanish football,” säger en rapport från huvudstaden. ”Det magiska numret, fem, numret som symboliserar Madrids uppror, tog form. Detta är slut på en era (The Dream Team syftar de på).”
Ett maktskifte har just spelats ut framför en packad stadion och ingen symboliserar det lika självklart som dansken. Barcelona slog Real Madrid 5-0 och tog revansch efter den där kvällen på Camp Nou då det blev föremjukade av Romario & Co. De två ”Classicon” hade inom loppet av ett år slutat, två 5-0, en tio måls swing och Laudrup på de vinnande sidor båda gångerna.
– Vi spelade så bra. Matchen som jag vann med Madrid var ännu värre. Jag tror att vi kunde ha vunnit med 8-1 eller 9-1. Det var otroligt . . . Att matcherna mellan dessa två ha slutat 5-0 har hänt fem gånger på 80 år. Jag var med i två och spelade i rätt lag båda gångerna och det skedde tror jag inom 12 månader. (Efter Real Madrid med Laudrup hade vunnit över Cruyffs Barcelona): ”När Michael spelar som en dröm, en magisk illusion, som bestämmer sig för att visa sitt nya lag sina extrema förmågor, kommer ingen i världen någonstans nära hans nivå.”
Han är den ända spelaren som har vunnit med 5-0 med båda lagen mot varandra och dessutom att göra det inom loppet av ett år. Hatten av. ”Michael var en kille som pratade tyst, alltid försiktig, reserverad,” kommer Madrids assisterande tränare Angel Cappa ihåg. Men nu vände säg till Cappa med ett leende. Och sedan, mjukt, så säger han det,” jag vann 10-0” (han menade sammanlagt) Laudrup var bra men inte så bra,” smilade Cappa
Men övergången gjorde honom jagad. Där han varit älskad var han nu föraktad. Barcelona kollapsade och rivalerna skulle mötas ansikte mot ansikte fyra matcher från slutet av säsongen. Madrid visste att en vinst skulle ge dem liga titeln till slut. Och på vilken bättre plats kunde det hända än att bryta fem år vänta än vid Camp Nou? Det var första gången Laudrup hade återvänt till Camp Nou i Real Madrids färger – och han gjorde det som arkitekten av 5-0. Han blev utvisslad och utbuad genom det hela matchen, förolämpningar flög åt hans höll, missiler också. Hans gamla lagkamrater flög in med tacklingarna. Han hade kommit att bli inkarnationen av maktskiftet och rivaliteten, djävulen själv. Det spelade ingen roll att han flyttade som en fri agent eller hade känt sig tvungen bort från Barcelona, inte heller att han hade sina problem i Cruyff. Varje gång han fick bollen så steg bullret och giftet.
”Michael led därför att han inte förväntade det, även om att vi varnade att det skulle hända,” säger Cappa. ”Fansen kunde inte bära att se honom i någon annan tröja, minst av allt vårt. Vi sade till honom vad som skulle väntas men han kunde fortfarande inte ta det. Han var överraskad att hans gamla lagkamrater gick in så hårt och han kunde inte förstå det, han led väldigt mycket.”
Banderoller förklarade honom som en förrädare. En till och med sa: dö.
Barcelona vann 1-0 och Laudrup var förfärlig, försvunnen och förvirrad.
–Det var den största chocken i hans karriär. När han kom in på Barcelonas arena och spelade för Real Madrid. Han var så chockad. Jag var där, jag har aldrig sett något liknande, säger Rasmus Bech
”Det är den ända matchen i min karriär när faktorer annat än strikt fotboll influerade min insatts,” säger han. ”Det var tredje matchen från slutet av säsongen och om vi hade vunnit så skulle vi bli mästare i Camp Nou – för fans av båda lagen så finns det inget värre. Men fortfarande trodde jag inte att det skulle bli så massivt. Min flytt var annorlunda från Figos, till exempel: hans var om pengar och han gav hans ord medans jag hade nått slutet av mitt kontrakt och jag spelade inte.”
På flyget hem efter matchen till Madrids så närmade sig huvud tränare Jorge Valdano Laudrup. ”Just ikväll insåg jag nu hur mycket de älskade dig,” sa han.
Förlust i Barcelona betydde att Madrid behövde vänta för att ta hem säsongen 1994-95, men bara i en vecka. Det hade nästan varit deras från starten och bara förstärktes vid 5-0, som kom strax före halva av säsongen var avklarat. Efter fem år blev Real Madrid mästare igen och Barcelonas svit hade blivit slut. Madrid slutade fyra poäng före Deportivo de La Coruna. Nio poäng före Barcelona, och de gjorde det med stil. ”Vi tog inte bara liga av Barca, vi tog bollen ifrån dem också,” insisterar Valdano. Hans första säsong hade varit underbar, han tog sin femte raka La Liga titel. Laget kanske inte byggde en dynasti men de bröt en iallafall. Den chilenska anfallaren Ivan Zamorano vann sin första och ända skytteligatitel i Europa med 28 mål.
Hristo Stoitchkov: Titta på Ivan Zamorano. Laudrup åkte dit (Real) och Zamorano blev en målskytt. Ibland avundas jag honom för passarna han får. Passar till fötterna efter att du accelererat. Få personer förstår fotboll som den danska spelaren.
Vid sin andra resa till Barcelona var Laudrup redo, inte längre så naiv; samtidigt hade Barcelonas fans mjuknat. Under årens lopp skulle de mjukas vidare, smält av sin anständighet och sårbarhet. Nästa säsong blev ett fiasko för Real Madrid, trots att Laudrup dubblade antal gjorda mål från fyra till åtta, slutade man på sjätteplats och Atlético Madrid vann ligan Han var inte lika bra som säsongen innan och tretton år i Italien och Spanien hade tagit ut sin rätt. Laudrup ville ha det mer fridfullt och flyttade till Japan och Vissel Kobe.
Trots att han bara spelat två säsonger i Real Madrid blev han röstad som den 12: e bästa spelaren i Real Madrid-historien i en internetundersökning av den spanska tidningen Marca när klubben firade sitt 100-årsjubileum 2002.
– Om man har spelat i Barcelona och går till ett annat storlag som Real Madrid får man stora problem i Spanien. Men han gjorde det och man accepterade det och applåderade för honom, säger Sepp Piontek (Tränare, Danmark -1979-90). Till skillnad från andra spelare som har gjort den förbjudna flytten mellan klubbarna som är han ändå bra mottagen i båda lägren trots allt.
– Men när jag slutade som spelare var det aldrig ett problem. Jag går fortfarande till Camp Nou ofta. Jag har alltid fått bra behandling i Spanien, både i Camp Nou och Santiago Bernabeu, men även i Bilbao och Sevilla. Sanningen är att jag inte vet varför de behandlar mig så bra på platser där jag inte spelade och det här är vad jag är mest stolt över. ”
En kväll snart efter att han annonserade att han skulle lämna Madrid, så åt Laudrup i en restaurang i huvudstaden. Det var en privat måltid och han har aldrig berättat den storyn. Tills nu.
Det var mars, april vid den tiden och vid samma restaurang sa satt Spaniens kung Juan Carlos. Laudrup checkade om det verkligen var honom, kungen kallade över honom. Han gick över , fortfarande lite osäker, han sattes sig ner.
”Så,” sa Juan Carlos. ”Jag hör att du ska lämna oss.”
”Ja.”
”Det är bra.”
”Är det?”
”Ja,” sa Juan Carlos. ”Nu kan jag gå tillbaka att vara den enda kungen av Spanien.”
Laudrup var förlorad av ord.
Vad sa du för något?
Laudrup ler varmt vid detta minne.
Slutet av hans Karriär
Men hela tiden kändes det att något saknades. Det var en fin upplevelse att vara i Japan och spela men efter ett halvår var han nöjd som person med inte som spelare. Han ville spela på en högre nivå, detta var inte för honom. Hans gamla lagkamrat Morten Olsen skulle till Ajax och undrade om Laudrup ville hänga på och spela där. Det kunde vara bra.
– Holländsk fotboll var inte på samma nivå som i Italien eller Spanien, men var ändå bra och Ajax var perfekt, så jag åkte dit. Och sedan vann vi ligan med 17 poängs marginal och vi vann cupfinalen med 5-0 mot PSV. Vad mer kunde jag begära på klubb nivå.
Laudrups internationella karriär närmade också sig ett slut. Han annonserade att han skulle lägga av direkt efter VM i Frankrike. Efter att ha lämnat Spanien och spelat i Japan så bestämde han sig för att komma tillbaka till landslaget. Danmark kvalade också in till Frankrike VM.
– VM 1998 betydde mycket för mig. Jag skulle inte behöva tänka på säsongen efter och inte eller skador. Jag kunde bara njuta av det och ändå ge hundra procent. Men jag visste att efter den sista matchen så skulle det vara slut . . . . Mot Nigeria i åttondelsfinalen så spelade vi fantastiskt fotboll. En kvart in i andra halvlek stod det 4-0. Man undrade vad som pågick.
Tre minuter in i matchen så spelade han fram till Mollers mål och vid 3-0 målet visade Laudrup sin genialitet, genom att smeka/lyfta över en pass in i straffområdet som Ebbe Sand förvaltade nätade på.
– Sen kom den sista matchen mot Brasilien. Slutet av min karriär var fantastiskt och kunde inte ha avslutats på ett bättre sätt.
Men detta var slutet på en era. Yngre brodern Brian nätade i 2-3 förlusten mot Brasilien i kvartsfinalen, men även han valde att sluta i landslaget.
En gång, flera år efter att han hade slutat så var Michael på flygplatsen i Danmark och väntade på några släktingar och då å där so befanns sig en spansk familj där och mannen sa till son: ”Ta en bild. Vet du vem det är? Han var en skicklig spelare.” Hans son var runt tio år. Han såg på sin pappa och sa: ”Jag vet vem han är. 5-0,5-0.” Det var det enda pojken sa till pappan var 5-0, 5-0.” Inget annat, berättar en skrattande Laudrup.
Slutord
Danskes kompetens på fotbollsplan kan aldrig ifrågasättas. Men det som kan ifrågasättas är att han aldrig nämns när man sitter och pratar om de bästa fotbollsspelarna som spelade under 1990-talet. Det kanske är som hans tränare en gång sa: ”Om hade varit en brasilianare eller argentinare så skulle hans prestationer ”hajpas” mer. Vilket stämmer. Men om det är något som inte går till hans fördel är ändå att han aldrig vann något stort med landslaget. När hans land Danmark vann sitt ända mästerskap någonsin så gjorde det utan hans hjälp. Men trots det gjorde han 104 landskamper, målade 37 gånger och som ofta spelade han bra fotboll.
”Kungen av spansk fotboll” måste nog vara den ända spelaren som har bytt klubb mellan Barcelona och Madrid och är ändå fortfarande att vara omtyckt av de både rivaliserade klubbarna. Han åkte ner som en 22 åring till storklubben Juventus under 80-talet och vann den italienska ligan. Sedan bytte han stad och fotbollsstil till Barcelona och var en av de stora centralfigurerna till Cruyffs vision. Där vann han fyra raka liga titlar, för första gången i klubbens historia (vilket inte ens Pep Guardiolas super-lag som tränare lyckats göra). 1992 kom också mäktiga trofén med stora öron till Katalonien för första gången. 93 års väntan var över. Laudrup kommer alltid bli ihåg kommen för allt detta i FC Barcelona.
Men när han bytte blårött mot vit så skulle maktbalansen ändras i Spanien. Sista säsongen i Barcelona så fick han inte tillräckligt med speltid och ville lämna. Klubben släppte honom. Men det var dansken som skulle ha det sista skrattet! Madrid hade inte vunnit Spanska ligan på fem år och Barcelona hade bara inte tagit över, men man hade gjorde det med en storartad stil. I Real så blev det omedelbar succé. Han gick dit och vann ännu en än liga titel och han var spelfördelaren som laget kunde förlita säg på. Han var navet i spelet.
– Jag var en individuell spelare, men jag gjorde alltid det för funktionen för laget. Vad som är bäst för laget är bäst för mig, inte tvärt om.
Michael Laudrup: lägg det namnet på minnet!
HYLLNINGAR
Zamorano: ”Jag säger alltid att Laudrup hade tre ögon, inte två som alla andra. Som en anfallare måste jag vara medveten hela tiden, för att han kunde göra en chans av ingenting och du var tvungen att vara redo för det ögonblicket. Michael var en trollkarl och en av de största spelarna någonsin. Han var också fantastisk i en-mot-en.”
Iniesta: ”Michael Laudrup är min mittfältare för att han är en av mina idoler. Det hade varit otroligt att spela med honom – även för en sekund.”
Lionel Messi: ”Jag förstår fullständigt varför han anses vara en av de bästa spelarna i Barcelonas historia och även i världen”
Johan Cruyff: ”Hade Michael varit född i ett fattigt getto i Brasilien eller Argentina, med bollen som sin enda väg ur fattigdom, skulle han idag bli erkänd som det största geni i spelet någonsin. Han hade alla förmågor att nå det men saknade denna getto- instinkten som kunde ha drivit honom där.”
Michel Platini: ”En av de största talangerna någonsin. Det bästa i världen i träningsplanen, men använde aldrig sin talang till fullo under matcher. Michael hade allt utom en sak: han var inte självisk nog.”
Pep Guardiola: ”Den bästa spelaren i världen, jag kan inte tro att han inte har vunnit titeln som bästa spelare.”
Franz Beckenbauer: ”Pelé var bäst på 60-talet, Cruyff på 70-talet, Maradona på 80-talet och Laudrup på 90-talet.”
Roberto Galia: ”Jag har spelat mot Maradona, Platini och Baggio. Men den spelare som jag såg gjorde de mest obeskrivliga sakerna var Michael Laudrup.”
Javier Clemente: ”För mig är Michael Laudrup den mest genialspelare världen någonsin har sett. Han kommer alltid att vara min numero uno.”
José Mari Bakero: ”Ingen har gett klubben [Barcelona] lika mycket inspiration som Michael. Vi ser alla upp till honom. Det är ett privilegium att få din dag berikad av ett geni.”
Romário: ”Den bästa spelaren jag någonsin har spelat med och den 4: e bästa i spelets historia”
Ronald Koeman: ”Michael var kanske den mest skickliga och eleganta spelaren jag någonsin spelat med. Få kunde dribba som han kunde. Han kunde känna när ett spel var redo att bli beslag och förvandlas av ett ögonblick av individuell glans. Om han kunde göra mer mål, så skulle han vara en av de största”
Hristo Stoichkov ”En av de bästa europeiska spelarna jag någonsin sett. En elegant gammaldags playmaker, han gjorde han saker som några andra fotbollsspelare inte kunde göra. Från mer än hundra mål som jag gjorde, är jag säker på att över 50 assisterades av Michael. Att spela med honom var extremt lätt. Vi hittade varandra genom intuition på fältet och hittade ett gemensamt fotbollsspråk. Han kan bara jämföras med Maradona, Schuster eller Roberto Baggio. De gör saker lätt och hittar rätt lösningar. För dem är det de enkla, för motståndaren – otänkbart. Fenomenal! ”Laudrup var den största.”
Brian Laudrup: ”Min bror började som en anfallare men blev en elegant offensiv mittfältare, kanske den mest kompletta någonsin varit. Hans vision, tankegång och genomskärrar passningar var på en annan nivå, han visste alltid vad som skulle hända innan någon annan gjorde det. Om någon hade en ”fotbolls hjärna” var det han. ”
Albert Ferrer: ”Få personer fick mig att njuta av spelet lika mycket som Michael. Kanske fick han inte det medieigenkänning han förtjänade, men hade så mycket klass och en riktig tänkare. En mästare av blindpassen och omöjliga genomskärrar bollar och jag kommer aldrig att glömma hans ”sked” pass i match mot Osasuna. Han lyfte bollen strax över försvaret och Romario rörde det med första touchen.
Fabio Capello (efter Milanos 4-0 seger mot Barcelona i final CL 1994): ”Laudrup var killen jag fruktade men Cruyff lämnade honom, och det var hans misstag.”
Luís Figo: ”Jag tror att Laudrup kanske var den bästa spelaren jag någonsin spelat emot.”
José Mourinho: ”Han var fenomenal i Barcelona. Han var en fantastisk spelare som jag skulle älska att ha på mitt lag idag.”
Alan Tate: ”Han är fortfarande den bästa spelaren i träning vid [ålder] 48 år.”
Ian Rush: ”Han hade nog den mest individuella färdigheten jag har sett. Han var en otrolig spelare.”
John Toshack: ”För mig var han den bästa spelaren i sin generation, och han är mycket som Cruyff både som spelare och tränare.”
https://www.youtube.com/watch?v=CkwoNViAI1k:
/Daniel Habtu
Källor: Football’s Greatest [DVD], Fear and Loathing in La Liga: Barcelona Vs Real Madrid, Wikipedia, https://thesefootballtimes.co/, http://www.goal.com,
