Michael Laudrup
Hristo Stoichkov ”Från mer än hundra mål som jag gjorde, så är jag säker på att över 50 assisterades av Michael. Att spela med honom var extremt lätt.
Johan Cruyff: ”Hade Michael varit född i ett fattigt getto i Brasilien eller Argentina, med bollen som sin enda väg ur fattigdom, skulle han idag bli erkänd som ett av det största geniet i spelet någonsin.
Daniel Habtu: ”Hans genomskärare var utöver det vanliga. Han kunde verkligen hitta de ”omöjliga” passningsytorna.
Ivan Zamorano: ”Jag säger alltid att Laudrup hade tre ögon på fotbollsplanen, inte två som alla andra.
Jorge Valdano (Hans Tränare): ”När han hade bollen så skulle han tända upp spelet”
H A N föddes i Köpenhamn 1964, i förorten Fredriksberg och Michael Laudrup kan ha varit ämnad att spela fotboll för att hans Morbror Ebbe Skovdal och Fader Finn var både fotbollsproffs. Den senare spelade tjugo landskamper för sitt land. Som en ung pojke inledde Michael karriären i faderns moderklubb Vanlose utanför Köpenhamn. När Finn blev spelande tränare i Bröndby kom även Michael och lillebror Brian till klubben. De var Danmarks fotbollsfamilj och alltid jagade. Tre år senare följde Michael med fadern till KB i Köpenhamn innan återkomsten till Bröndby, där de faktiskt spelade tillsammans.
– Jag var sexton år och fick spela en vänskapsmatch. Så vi spelade tillsammans i 60 minuter. Självklart hjälpte han oss i början men har aldrig varit fadern som stått bredvid och skrikit vad man ska göra. Peter Schmeichel, den danske världsmålvakten, som skulle spela flertal landskamper med Michael: Jag ska inte säga att jag växta upp med honom, men jag växte upp mot att spela emot honom. Jag minns en match i synnerlighet, en semifinal i danska cupen. De hade ett överlägset bättre lag och de var på väg att vinna ligan, men vi hade också ett bra lag. Vi visste att om vi kunde få bukt med Michael så hade vi en chans.
– De satte de en kille på mig i hela matchen, minns Laudrup.
– Vi ledde med 2–0 när killen som markerade honom blev skadad, säger Schmeichel.
– Mot slutet satte jag två mål och passade fram till ett och vi vann med 3–2, säger en skrattande Laudrup
– Passa bollen till någon och sedan mål, bara, minns Schmeichel
– Han minns alltid den matchen därför att de var så nära att de tog säg till cupfinal, säger Laudrup
– Det var första gången i mitten av tonåren när man insåg att han skulle bli något, kommenterar Schmeichel.
– Det fanns inte någon press, men man kan inte förneka begåvning. Michael insåg att han hade vissa förmågor och jag måste utnyttja dem. Han tänkte på dessa saker och han visste att fotboll skulle bli hans öde, säger Rasmus Bech som är journalist och har följt Michaels karriär i drygt 20 år.
Det ödet väntade utomlands och 1982s bästa danska spelare attraherade och talangscouter flockades till Bröndby från hela Europa och ville värva den mogne unge talangen.
– Det var väldigt nära att jag hamnade i Liverpool på den tiden. Allt var klart för ett tre års kontrakt men så ringde de och sa: ”Allt är bra, men det måste bli fyra år.” Då tackade jag nej. På den tiden var Liverpool ett av Europas främsta lag då och de trodde att en ung dansk skulle ringa tillbaka och säga ”självklart kommer jag tillbaka”, ändra sig och ställa upp. Men jag gjorde det inte och två veckor senare skrev jag på för Juventus.
På sin 18 arton års födelsedag så gjorde han landslagsdebut.
– Man kunde redan då se att när han hade bollen så var allt perfekt för honom. Han kunde göra allt med bollen redan som en 17-åring, säger Sepp Piontek
I London 1983 kom vändpunkten för dansk fotboll. Tonåringen Laudrup spelad en viktig roll i en EM-kvalmatch på Wembley. Den matchen gjorde att en 20 årig Laudrup skulle spela EM i Frankrike. Danmark imponerade med att nå semifinal i EM i Frankrike (åtta lag deltog bara) där de blev straff avgörande mot Spanien. Danskarna åkte ut, men deras aktier sköts upp i höjden.
För honom blev det Rom och inte Turin så blev hans hem i två säsonger. Antalet utlänningar var reglerat och Laudrup blev utlånad till Lazio.
– I Italien så struntade de om var 19 eller 32 år eller om man spelat tre VM eller precis flyttat från mamma och pappa hemifrån. Det första året var jättenyttigt. Jag lärde mig så mycket det första året. Det andra året lärde jag mig inte så mycket för att vi hade fyra tränare på tio månader i Lazio. Mitt första år i Juventus var kanon, med Platini och ligasegern. Vi vann även Intercontinental Cup mot Argentinos Juniors i Tokyo. På den tiden i mitten av 80-talet så var världens två bästa spelare Platini och Maradona. Jag spelade med ena och mot den andra. Man hade bara två utlänningar i Juventus – jag och Michel Platini. Det var fantastiskt.
När det var dags för VM 1986 i Mexiko kom Laudrup in i den turneringen med en Serie A medalj runt halsen. Han spelade i Italien och var van vid att möta världens bästa försvarare. Så självförtroendet var högt. Danmark briljerade och glänste stort i gruppspelet. De tog fullpott och slog alla lag i gruppen. De kom på första plats och de slog Skottland, Uruguay (6-1) och Västtyskland och hamnade först i gruppen.
I matchen mot Uruguay så passade Laudrup fram till Elkjaers mål efter att ha tagit säg förbi två spelare. Sedan presenterade han sig själv. Det var ett av dansk sports med ikoniska ögonblick. Han fintade bort tre, fyra försvarare och började få ont om utrymme men ändå fintade han bort målvakten och nätade. Ett fantastiskt mål. Pojken är ett geni kommenterade kommentatorn
Det var svårt att tro att matchens profil bara var 21 år vid tiden. Men Laudrup hade lite intresse av att agera för sin ålder på planen. Sedan ligger han bakom ännu en imponerad assist till Elkjaer som målade. Danmark var nu ett tippat topplag, men Spanien stod i deras väg. Efter att ha lett matchen fram tills halvtids vila så blev andra halvlek en katastrof och de förlorade med 5-1. Två år senare kvalade Danmark till EM 1988 men man spelade bara tre matcher, de åkte omedelbart ut i gruppen. Till VM 1990 kvalade det inte ens in och Laudrup tog ett viktigt beslut och bestämde säg för att sluta spela för sitt landslag.
– Jag hade debuterat i landslaget 1982. Sex år senare fick vi skapa ett nytt lag och vi tog oss inte till VM 1990. Sen bytte spelare igen. Det verkade omöjligt för oss att ta oss till EM och nu i detta moment så måste jag använda allt jag har i min karriär i min klubb. Jag kan inte vara en ledare för den tredje gången i ett landslag som återigen bytt spelare/lag. Så jag stannade där.
Efter sex år i Italien, Lazio och Juventus ville han gå vidare till något nytt, han behövde en ny erfarenhet. Annars skulle han fastna där. Han tyckte att sex år i Italien fick räcka.
”En av de största talangerna någonsin”, Michel Platini har sin åsikt klar. ”Det bästa i världen i träningsplanen, men använde aldrig sin talang till fullo under matcher. Michael hade allt utom en sak: han var inte självisk nog.”
Michael Laudrup ”I Juve hade jag allt. Det första året var bra, vi vann Scudetto och det var väldigt bra, men jag hade skade problem. Platini var borta och Juve gick igenom en övergångstid. Vi var inte på samma nivå som våra rivaler. Arrigo Sacchis Milan var kraftfulla och den tyska trion i Inter blev deras stora och samt Maradonas Napoli. Jag insåg att stora klubbar inte är platsen att vara när de går igenom en övergångsperiod. Det var problemet.”
FC Barcelona
Om man ska säga en sak som speglar hans karriär så är det timingen ute på plan och när han valde klubbar.
– Johan Cruyff var tränare och jag hade hört lite om vad han hade gjort i hans första säsong 1988–89. Han byte ut många spelare och spelade på ett annat sätt. Så jag sa väl, det var något jag ville prova på. Johan Cruyff var en otrolig spelare och en av mina favoriter som ung. Så jag tänkte om vi kunde spela lite som han gjorde skulle det vara perfekt för mig.
Sommaren 1989 skriver han på för FC Barcelona. När han flyttade till ”Barca” så var dem en bra klubb, men det var ingenstans nära vad det är nu. De vann en liga kanske var åttonde eller tionde år och hade aldrig lyft Europacupen.
När Johan Cruyff tog över på Nou Camp 1988, så hade de bara vunnit en enda ligatitel under de senaste 14 åren. ”Jag känner till klubben och jag vill inte att historien ska upprepa sig själv,” sa holländaren. ”Om vi vill att saker ska förändras, måste vi ändra historien.”
Kommentarerna satte tonen för en härlig era för den katalanska klubben. För att återställa Barcelona till sina tidigare goda tider och avsluta Real Madrid dominans av spansk fotboll (som vann liga titlar efter liga tiltar under 80-talet), angav Cruyff att bygga ett drömlag som skulle ha ett djupt inflytande på det moderna spelet. Det tog inte långt tid innan Cruyffs manar började dominerade, de startade med att vinna europeiska cupvinnarcupen över Sampdoria (innan Laudrup hade kommit)
Det blev perfekt. Michael vann sin första ligatitel med Barcelona 1991 och vann sedan fyra ligatroféer i rad. De blev kända som ”el Dream Team”.
– Väl, det var bara ett ord, men vi spelade bra fotboll och främst av allt så visade vi att man kan ha det bästa laget även utan de tio bästa spelarna i världen. Då pratade alla om Begiristain, Bakero, Guardiola, Stoickhov och Koeman, men när vi startade det i början så var ingen oss världens bästa spelare. Men sedan blev det bästa laget tillsammans med AC Milan i den perioden.
– Han var helt otrolig. Vad han kunde göra med en fotboll, sättet han såg passningar. När Michael spelade med stora spelare kunde de förstå säg på varandra och sättet de kunde förstå hans passar. För att hans passningar, så har jag aldrig sett sånt i hela mitt liv, kommenterar Schmeichel
– Han sa alltid att om kunde spela konstruktivt skulle han utnyttja det. Man måste inte smutsa ner tröjan för att visa att man spelat bra, berättar Rasmus Bech
När man lyckas i inhemskt förväntas ofta framgångar i Europa. Det var passande att Barcelona nådde framgång på fotbollens andliga hem. 1992 var de på Wembley och mötte Sampdoria i Europacupfinalen. Det Italienska laget från Genoa hade ett kanon lag och året innan vunnit Serie A. Anfalls duon Mancini & Vialli var lagets frontfigurer.
– Jag mindes alltid Wembley från TV-matcher som jag sett som liten. Så för mig att spela den finalen där var perfekt för mig.
Ronald Koemans frispark på övertid gav Barcelona sin första Europacuptitel någonsin. Det var en häpnadsväckande framgångsperiod som definierades av revolutionär innehavsbaserad fotboll och ”el Dream Team” hämtade också klubbens första europeiska cup med en seger över Sampdoria 1992.
”Jag pratade aldrig med Laudrup på planen. Jag behövde bara titta på honom. Om jag tittade på honom ”så här,” så betydde att ”det är en lång boll”
”Så här,” lägger han till,
(med en annan min i ansiktet),
”betyder en kort boll”, säger Stoitchkov
Medans Laudrup skrev in säg in den katalanska klubbens historia för evigt så hände det något någonting mirakulöst i fotbollsvärlden sommaren 1992. Jugoslavien hade en supergeneration på gång och kvalade säg in till EM slutspelet i Sverige. Men man fick ge upp sin plats ca tio dagar innan turneringen skulle börja på grund av inbördeskriget som rådde i landet.
– Michael och brorsan Brian beslutade sig för att inte spela, säger Richard Moller Nielsen (tränaren).
”De sa att de inte tänkte spela mer för landslaget. Jag beklagade att de inte ville spela mer för sitt land men dörren var inte stängd.
Brodern återvände till landslaget innan turneringen, och danskarna fick fira stort utan sin bästa spelare. Den lila nationen Danmark vann hela turnéringen och slog lag som Holland och Tyskland i semifinal och final. Utan de deras största stjärna och och det betydde att de slita ännu hårdare och spela mycket bättre för att nå bra resultat. Så, trots att han inte var med så hjälpte han dom. Men det var hans eget val och det är något han får leva med.
– Jag tog det beslutet och jag håller fast vi de det. De vann och jag tycker att det var fantastiskt var dansk fotboll.
Vissa brukar säga att det danska laget inte skulle ha samma glädje med Michael Laudrup på plats, att de inte skulle vara lika bra kontringsspelande lag som de var. Men det var istället brodern Brain Laudrup som glänste i turnering, hans snabbhet och precisa inläggare från sin yttermittfält roll var avgörande. Han röstade in i ”team of the tournemnt”.
När Barcelona signerade Romario från PSV 1993, innebar det att bara tre utlänningar kunde spela och Barca hade redan Stoitchkov, Koeman och Laudrup. I varje match så var Cruyff tvungen att välja bland en av hans utlänningar som skulle lämnas utanför. Romario var stjärnvärvningen, Koeman var försvarare och skötte uppspelen, och när Stoitchkov var på bänken, så kunde han starta ett bråk med sin egen skugga och när bulgaren blev arg blev han farlig.
Alltmer så valde han Laudrup utanför, speciellt när det började ryktas om danskens framtid efter årsskiftet. Dansken tyckte också att det var svårt att jobba med Cruyff. Här förklara han:
”Jag spelade en bra match: Ingenting. Jag spelade en dålig: Michael! Michael! Michael! Jag kunde spela fem bra matcher så skulle det bara vara normalt. Jag spelade dåligt i två matcher och jag kunde läsa om det i tidningarna. Men Cruiyff Han brukade ge mig stora komplimanger: ”Även när Michael bara spelar vid 90 procent så är han den bäste men jag vill ha 100 procent”. Det är väldigt snällt men det var alltid om dem där 10 procenten”
Tittar man på det i efterhand så var han var inte irriterad när han kommenterade om han gjorde någonting fel. Vad han saknade var att han berättade om han hade gjorde något bra. För honom var det ett av hans största misstag. Enligt Laudrup så tänkte tränare Cruyff, ”jag behöver inte säga till stora spelare när det gör saker bra för att de vet, jag behöver säga till stora spelare när de gör saker dåligt.” De har sagts att hollänaren som spelare behandlades så. Han var den bäste och ingen sa det. Men när han inte var det så de till honom och han överförde det som tränare bevisligen.
Johan Cruyff: ”Laudrup är en av de svåraste spelarna jag har jobbat med. När han ger 80-90% är han fortfarande överlägset bäst, men jag vill ha 100%, och det gör han sällan.”
De första månaderna under 1993–94 säsongen var han den som spelade mest. Men senare under våren så tappade han form och blev den utlänningen som fick mindre speltid. Under säsongens första ”classico” så ficka Laudrup börja på bänken. Barcelona körde över Real Madrid med segersiffrorna klara 5-0! Romario som var världens bästa avslutare, satte tre bollar, Koeman dundra en kanonfrispark och den okände spelaren Ivan fastställde fem noll resultatet. Laudrup fick börja som avbytare i denna legendariska match. Real fick en riktig fotbollssektion Detta var lätt en av Barcelonas bästa vinster mot Real Madrid och detta skedde till stor del på grund av att Romário gjorde hattrick och spelade snyggt fram till sista målet.
Men det är inte många som har noterat eller kommer ihåg att Laudrup hoppade in i matchen i den 47:e minuten istället för Stoitchkov, och då stod det 1-0. När domaren hade blåst i visselpipan hade ”Barca” gjort 4 mål till. Dansken inhopp bidrog till att de kunde hålla i bollen och spela bättre. Han bjöd på klacksparkar, en underbar tvåfotare, och i den 81:a minuten så var det Laudrup som spelade fram Romario med en ”no-look pass” så att han kunde fullborda sitt Hattrick.
En ”no-look pass” innebar att han tittar åt ett annat håll medans man passar till det motsatta hållet. Jag ska inte säga att det var han som började med såna passar, men Laudrup var mycket bra på sånt. Den attribueras ofta till honom. Iallafall i Spanien.
– Många frågar mig varför jag gjorde det. Det var att lura försvaret, inte för att förlöjliga dem. Jag gjorde inte konstiga saker för att showa, bara för att vara effektivare. Till slut vill vi alla vinna och du måste använda alla resurser till ditt förfogande.”
När han passade till Romario så avancerade han in till straffområdet och var nära målet, och kunde då möjligvist avsluta i ett ganska si-så-där läge, men han valde att göra den passen, och skickade målvakt åt fel, anfallaren kunde bara slå in bollen enkelt.
–Jag spelade i andra halvlek och vi gick från 1-0 till 5-0. Vi spelade mycket bättre, säger Michael Laudrup
Barcelona gick och vann sin fjärde raka liga titel säsongen 93/94. Men av lagets fyra ligatitlar, så kom trea raka i den sista matchdagen och det var tack vare att utmanarna gjorde bort säg. Varje gång var det inte i Barcas i egna händer, varje gång så fick de ligan som en gåva. Två år i rad så gjorde Madrid bort säg i den sista matchen och torskade ligan till antagonisten. Denna gång var det Deportivo som gjorde bort sig på mål linjen. Men efter 38 omgångar så var Barcelona först i tabellen och alla dom där åren har de bevisat att de är det starkaste laget, helt enkelt. Real som denna säsong hade vissa problem i ligaspelet och hamnade till slut på en fjärde plats 11 poäng bakom Barcelona.
Två år efter att de hade vunnit sin första historiska Europa Cup titel, så tog sig Cruyffs manar till ännu en Europa final (som då hade byt namn till Champions League), där ställdes de mot de andra super laget under 90-talet – AC Milan. Men denna final blev dock en väldigt annorlunda historia än den mot Sampdoria två tidigare. Inte minst för Laudrup själv, för han satte inte ens på bänken. I Aten så lämnades Laudrup utanför igen. Det var det sista strået för honom, en lättnad för Capello (noterbart är också att brodern Brian Laudrup spelade i Milan vi den tiden men fick inte heller plats i final truppen. Kanske så att de på läktaren tillsammans?).
Slutresultat: Milan – Barcelona, 4–0
Laudrup erkände att han inte kunde jobba med Cruyff längre. Några dagar efter finalen så annonserade han att han skulle lämna. Hans tid i Barcelona var slut.
– Jag minns en kväll på en restaurang i Barcelona när jag satt bredvid Guardiola och han frågade: ”Stämmer det som jag har hört. Ska Michael lämna oss?” Jag sa: ”Jag vet inte.” Då sa han: ”Snälla sig till honom att inte lämna oss. Han har lärt mig allt jag kan om fotboll.” Sen började han gråta. Tårarna rann. Det var ett oerhört ögonblick. Det var ett enormt ögonblick, berättar Rasmus Bech
Hristov Stoitchkov: Hans enda problem är hans karaktär. Han är känslomässig och mycket reserverad. Det påverkar honom mycket, för att han tar allt personligen – spelar ingen roll huruvida någon berättar för honom något eller ett beslut som han inte håller med. Hans relationer med Cruyff var känsligt för att han inte kunde ta kritik. Jag lyssnade på vår tränare men jag brydde mig inte så mycket. För Michael var det dödligt. Han kunde inte ta det längre så han lämnade utan ett ord.
Fabio Capello (efter Milans 4-0 seger mot Barcelona i final CL 1994): ”Laudrup var killen jag fruktade men Cruyff lämnade honom, och det var hans misstag”
Men till vilken klubb?
Han var i en restaurang med Nunez och Gaspart (Barcelonas president och vice-president), pratade om framtiden. De satt på övervåningen och media där nere. Då hade han nästan till 95 % säkert bestämt att han skulle gå och lämna hur som helst, men inte nödvändigtvis till Madrid. Han visste att det skulle vara hårt att byta lag och frågade sig själv: ”Hur skulle de reagera om jag gjorde det?” Han tänkte: ”skulle det inte vara lättare att gå till England?
– Men jag kände Spanien och spansk fotboll och jag gillade den. Jag tänkte: ”väl, det är en stor rivalitet, men jag var i Barcelona i fem år, jag gjorde mycket för klubben, jag vann fyra ligatitlar och en Europeisk Cup. På ett naivt sätt tror jag att jag trodde att de skulle känna igen det. Jag visste att det skulle vara hårt, men inte så hårt”
Han lämnade en klubb som hade börjat kollapsa. Romario anlände sent efter VM 1994 och prata knappt med sina lagkamrater. Stoitchkov hade också tappat efter världsmästerskapet, han anlände tidigare än brassen till Spanien, men tillräcklig senare än bestämd tid med Barcelona. Romario försvann inom fem månader. Koeman började se långsammare ut.
När han summerar sin tid i Barcelona så är det inte titlarna, vinsterna eller det fantastiska spelet på plan som han tar med sig eller tänker först på.
– Det jag främst minns är lagkamraterna. Vi hade så bra relationer och har det fortfarande. Även många år senare kändes det som att vi nyligen har varit tillsammans när vi träffas. Det visar hur speciell våra relationer var, summerar Laudrup
