Efter att ha imponerat i Bologna beslutade Baggio att ta en sista chans i ett stort lag: Inter. Efter Frankrike 98 undertecknade han ett tvåårigt avtal med Inter. Han var redo att klättra till framgång igen Som 31-åring visste han att var på den felaktiga sidan av ålderstäcket 30. Detta var hans sista chans i en stor klubb. Föregående säsong hade han sett Inter förlora scudetton till Lippis Juventus. Inter hade Ronaldo i laget, som Massimo Moratti hoppades skulle bilda ett ”drömpar” med Baggio. ”I ett professionellt läge så presenterades en möjlighet som kanske vid den åldern inte skulle komma igen,” berättar Baggio. ”Jag var redan var över trettio och handlade om att spela Champions League med Inter tillsammans med en spelare som Ronaldo”
”Han var självsäker att han kunde göra skillnad och han ville ha en sista försök i en stor klubb,” säger Marcotti. ”Ett lag som kunde vinna titlar. Men historien var som en saga som var för svår för att undvika och Inter gick beslutsamt för honom och han kunde inte säga nej.”
Säsongen 1998/99 skulle inte gå som den mest minnesvärda för Baggio eller Lippi som då var i Juventus. Den förstnämnda plockade upp en serie av små skador som hindrade hans första månader med Inter, men som alltid blandades detta med goda ögonblick. Hans 25-minuters förstörelse av Real Madrid i Champions League gruppspelet och hans fyra assists i en spännande 5–4 klassiker mot Roma. Den första säsongen var långt ifrån en katastrof, men samtidigt långt ifrån från att vara lyckad. Baggio bidrog med tio assists och fem mål, även om hans speltid igen var begränsad av skador. Flera tränar-förändringar i laget gav inte spelaren några fördelar heller. Inter hade fyra olika tränare under denna säsong.
”25 minuters förstörelsen av Real Madrid”
Följande säsong skulle bli ännu värre, eftersom Massimo Moratti anställde Marcello Lippi. Efter att inte ha sett öga-mot-öga med honom i Juventus, kommer detta aldrig att bli en bra match för Baggio. Lippi hade hört talas om den förrädiska atmosfären i Inter omklädningsrum bara månaderna före sin ankomst. Moratti var den mest sparkade presidenten i Serie A vid den tiden. Han gick igenom fyra tränare 1998/99. Lippi, nykomlingen, ville veta vem de inflytelserika figurerna var och vad som sägs. Enligt Baggio hade han och Lippi ett möte innan säsongen började där Lippi gav löften om att det skulle bli plats för Baggio i startuppställningen. Det skulle vara han och Alvaro Recoba som kämpar om nr 10-positionen – med Vieri och Ronaldo som anfallare.
”Jag bad honom inte om någon speciell behandling i framtiden, förutom att jag skulle ha samma chans som alla andra. Åtminstone i början. Jag ville spela och bli en startman”, sa Baggio. Lippis löfte varade inte så länge. I Baggios självbiografi 2001 A Goal in the Sky säger han att Lippi bad honom att rapportera allt som han hörde i omklädningsrummet direkt till honom för att bli en mullvad bakom kulisserna. Baggio, som alltid var en spelares spelare vägrade omedelbart och uppgav: ”Tränare, jag hjälper dig på alla sätt men be mig inte att nämna några namn.”
Lippi anklagade nu Baggio för att ha misstolkat vad han sa. ”Jag bad dig inte vara spion, du missförstod mig,” kontrade Lippi tillbaka, men det var för sent. Baggio hävdar att det var från detta ögonblick som Lippi förklarade krig mot honom och försökte förnedra nummer 10. Strax efter mötet fick Baggio en smak av vad Lippi hade i väntetid för honom. Han talar om en händelse som hände under en träningsmatch i ett sommarläger innan säsongen var på väg att börja. Baggio slog en 36,5 meterspass till Christian Vieri, som gjorde mål. Målskytten vände sig sedan tillsammans med Christian Panucci och applåderade Baggio för assistenten. När han såg detta exploderade Lippi med raseri ”Vieri och Panucci, vad fan gör ni? Vi är inte här för att gratulera varandra. Vi är här för att arbeta. Ingen applåderar här och det gäller även Mr Baggio. ”
När säsongen började var Baggio antingen på läktaren eller på bänken. Han kom inte in på planen förrän i slutet av september, och spelade bara 111 minuter med tävlings fotboll vid vinterpausen.
Han tyckte att Lippi inte hade ”hållit sina löften” genom att ge honom en chans. Lippi svarade att Baggio verkligen var inkorrekt i sitt uttalande, och kunde ungefär säga att Baggio var i ”dåligt fysiskt skick” och därmed inte förtjänade speltid. Konsekvensen av Baggios anmärkningar skulle se ett försök av Lippi att ytterligare tämja honom. Spelarna visste dock att det inte var fallet, nyförvärvet Iván Córdoba som berättade för de italienska medierna: ”Jag sa till honom [Baggio], jag vet inte varför du inte spelar, i träningen är du alltid bra ”.
Lippi skulle nu ut för att ”provocera” Baggio. I Inter-cafeterian på Appiano Gentile, klubbens träningsplats, bad Roby en servitris för att få peperoni för att ge smak på sin sallad. Nästa dag bad han om peperonin igen, bara denna gång nekades han den. ”Jag är ledsen, jag kan inte ge det till dig, du kommer att behöva träffa den medicinska direktören”, sa servitrisen till Baggio.
Han uppsökte Dr. Volpi, som bekräftade att han från denna tidpunkt kunde han inte äta någonting utan Lippis tillstånd. Baggio klagar över att någon tipsade Lippi om peperonin och sedan förbjöd han användningen av den. Baggio jämförde det med att vara i lumpen. Inter försökte nu med Lippi i spetsen avlasta honom till någon villig klubb i övergångsfönstret i januari. Liverpool, Arsenal, Rangers, Spurs och Galatasaray var alla intresserade, men Baggio stannade envist. Önskan att representera sitt land vid EM 2000 var fortfarande brinnande och han tänkte inte ge upp det. Dessutom tänkte han inte låta Lippi vinna. Det handlade nu om värdighet. ”Jag kunde bara få ett spel om en epidemi träffade laget”, skrev Baggio senare i sin bok, och ironiskt så träffades Inter med en ”epidemi”.
Ronaldo skadade sitt knä mot Lecce i november, Zamorano satt också på behandlingsbordet och Vieri blev avstängd efter att han skickades ut mot Fiorentina.
Om ytterligare bevis behövdes för hur lite Lippi litade på Baggio, kunde det hittas i bortomgången mot Verona den 23 januari 2000. Inter hade köpt en ung Adrian Mutu vid öppningen av vinterfönstret och han fick starta tillsammans Recoba. Verona startade spelet starkt och tog ledningen genom Martin Laursen i den 35: e minuten. Ett Inter som desperat försökte hänga på Juve, Lazio, Milan och Roma i titelstriden, Lippi ersatte i ren desperation Javier Zanetti för Baggio. Recoba utjämnade två minuter in i andra hälften ifrån en Baggio assist. I den 78:e minuten så avgjorde Roby matchen och firade genom att sparkade grymt på en reklamtavla i frustration. Det var hans första mål för säsongen och han hade vänt matchen. ”Baggio; som en saga, ”grälade La Gazzetta dello Sport dagen efter. I intervjun efter förnekade Baggio att han hade några fysiska förhindringar, vilket tydligt strider mot Lippis påståenden. ”Det stör mig att du säger att man inte spelar för fysiska problem. Det är något fegt att motivera något som inte är sant”, uttrycker han sin åsikt.
Lippi startade ”motvilligt” honom i nästa ligamatch mot Roma och återigen var nummer 10 instrumental, han spelade en boll till Vieris mål och senare gjorde han själv ett mål. Efter att ha slagit rivalen Milan i derbyt i början av mars var Inter nu sju poäng bakom Juventus. Baggio återställdes sedan till sin nu ordinarie plats på bänken när Inters titelförsök förstördes. De gick sedan sex matcher utan att vinna och med det erkändes att Lippis första säsong hade varit ett misslyckande. Det var nästan en kriminell handling att se Lippi medvetet lämna ett geni som Baggio att ruttna på bänken av rent ”personligt trots”. Baggio användes knappt och oftast utnyttjades som ersättare och gjorde bara 4 mål på 18 matcher under den ordinarie Serie A-säsongen. Det bästa hoppet var nu en play-off match om en Champions League plats nästa säsong mot Parma.
Precis som alla fantastiska idrottsrivaliteter, nådde Baggio och Lippis tumultartiga relation i ett spännande öde och ögonblick. Inter och Parma slutade säsongen på samma poäng. Vinnare skulle spela Champions League kval. För Muhammad Ali och Joe Frazier var det Manilla; för Baggio och Lippi var det Verona. Matchen skulle spelas i Stadio Bentegodi i Verona. Före matchen hade Baggio och Moratti ett möte där den sistnämnda som alltid hade en mjuk plats för Baggio och försökte faktiskt signera honom när han lämnade Juventus fem år tidigare, bad honom att förnya sitt kontrakt. Baggio svarade på inga osäkra villkor, så länge Lippi stannade kvar i fotbollsklubben skulle han inte göra det. Han kunde inte tåla en annan säsong under honom. Moratti svarade att om Inter förlorade slutspelet mot Parma, skulle hans motståndare vara borta. Matchen kommer att leva länge i minnet på alla som hade turen att vara närvarande på stadion eller på TV. Det var ännu en påminnelse om det geniet som fanns inom laget. I den 35: e minuten fick Inter en frispark efter att Lilian Thuram fällt Benoît Cauet utanför straffområdet. Vinkeln var ganska snett och de flesta föreställde sig att Baggio skulle göra ett inlägg…Istället skruva han i den bakom Parmas målvakt Gianlugi Buffon.
Senare utjämnade Mario Stanić för Parma.
Innan Baggio var i centrum igen.
Han var i utkanten av straffområdet. Bollen studsade en gång innan han drog tillbaka sin vänstra fot och släppte loss en giftig halvvolley som flög in i mål.
Det var ett bitterljuvt ögonblick för honom eftersom han visste att hans sublima prestation just hade räddat Lippis jobb och förseglat sin egen utgång från Inter, men det var en show av professionalism av högsta standard från Baggio. Professionalism som hans chef hade saknat hela säsongen enlig Baggio. Det faktum att Lippi i säsongens viktigaste match vände sig till den person han använde minst, eftersom innerst inne visste han att Roby kunde säkerställa hans bästa chans till seger.
När de återvände till omklädningsrummet gratulerade Baggio av alla sina lagkamrater. Lippi kom över för att göra samma sak men han ignorerades. Det var för sent, skadorna hade redan gjorts. Aldrig mer skulle de dela ett omklädningsrum igen. Nästa dag gav La Gazzetta dello Sport honom ett 10/10 betyg, ett sällsynt betyg för tidningen, och beskrev hans prestation som ”ytterligare bevis på hans tidlösa klass”. I sin sista match för Inter lämnade han som en hjälte. Hans kontrakt gick ut fem veckor senare och han kom inte in i Dino Zoffs EM 2000 trupp.
I intervjun efter förnekade Baggio att han hade några fysiska förhindringar, vilket tydligt strider mot Lippis påståenden. ”Det stör mig att du säger att man inte spelar för fysiska problem. Det är något fegt att motivera något som inte är sant”, kommenterar Baggio.
Lippi startade ”motvilligt” honom i nästa ligamatch mot Roma och återigen var nummer 10 instrumental, han spelade en boll till Vieris mål och senare gjorde han själv ett mål. Efter att ha slagit rivalen Milan i derbyt i början av mars var Inter nu sju poäng bakom Juventus. Baggio återställdes sedan till sin nu ordinarie plats på bänken när Inters titelförsök förstördes när de gick sedan sex matcher utan att vinna och med det erkändes att Lippis första säsong hade varit ett misslyckande. Det var nästan en kriminell handling att se Lippi medvetet lämna ett geni som Baggio att ruttna på bänken av rent ”personligt” trots. Det bästa hoppet var nu Champions League-kval.
Precis som alla fantastiska idrottsrivaliteter, nådde Baggio och Lippis tumultiga relation i ett spännande öde och ögonblick. Inter och Parma slutade säsongen på samma poäng. Vinnare skulle spela Champions League kval. För Muhammad Ali och Joe Frazier var det Manilla; för Baggio och Lippi var det Verona. Matchen skulle spelas i Stadio Bentegodi i Verona. Före matchen hade Baggio och Moratti ett möte där den sistnämnda som alltid hade en mjuk plats för Baggio och försökte signera honom när han lämnade Juventus fem år tidigare, bad honom att förnya sitt kontrakt. Baggio svarade på inga osäkra villkor, så länge Lippi stannade kvar i fotbollsklubben skulle han inte göra det. Han kunde inte tåla en annan säsong under honom. Moratti svarade att om Inter förlorade slutspelet mot Parma, skulle hans motståndare vara borta. Matchen kommer att leva länge i minnet på alla som hade turen att vara närvarande på stadion eller på TV. Det var ännu en påminnelse om det geniet som fanns inom laget. I den 35: e minuten fick Inter en frispark efter att Lilian Thuram fällt Benoît Cauet utanför straffområdet. Vinkeln var ganska snett och flesta föreställde sig att Baggio skulle göra ett inlägg…Istället skruva han i den bakom Parmas målvakt Gianlugi Buffon.
Senare utjämnade Mario Stanić för Parma.
Innan Baggio var i centrum igen.
Han var i utkanten av straffområdet. Bollen studsade en gång innan han drog tillbaka sin vänstra fot och släppte loss en giftig volley som flög in i mål.
Det var ett bitterljuvt ögonblick för honom eftersom han visste att hans sublima prestation just hade räddat Lippis jobb och förseglat sin egen utgång från Inter, men det var en show av professionalism av högsta standard från Baggio. Professionalism som hans chef hade saknat hela säsongen. Det faktum att Lippi i säsongens viktigaste match vände sig till den person han använde minst eftersom innerst inne visste han att Baggio kunde säkerställa hans bästa chans till seger.
När de återvände till omklädningsrummet gratulerade Baggio av alla sina lagkamrater. Lippi kom över för att göra samma sak men han ignorerades. Det var för sent, skadorna hade redan gjorts. Aldrig mer skulle de dela ett omklädningsrum igen. Nästa dag gav La Gazzetta dello Sport honom ett 10/10 betyg, ett sällsynt betyg för tidningen, och beskrev hans prestation som ”ytterligare bevis på hans tidlösa klass”. I sin sista match för Inter lämnade han som en hjälte. Hans kontrakt gick ut fem veckor senare och han kom inte in i Dino Zoffs EM 2000 trupp.
Massimo Moratti: ”Han var en enorm mästare, men också en ödmjuk pojke och den kombinationen är ovanlig”, berättade ex-beskyddare Moratti till Sky Sport Italia. Vi var stolta över att ha honom i laget. Jag hade en mycket bra relation med Roby, även om många tränare inte förstod honom, men i slutändan tog det honom närmare fansen. Endast Mircea Lucescu visste hur man skulle använda Baggio, eftersom han var galen i honom. Baggio var värt två spelare på planen och kunde verkligen representera ett problem för motståndarna. Jag signerade honom för att jag kunde inte säga nej. Han var en glädje för ögonen att se. Trots att han var ett skadeproblemen så gav han allt han hade för Inter. Baggio är fortfarande så populär eftersom han var en mästare och en artist, annorlunda än alla andra.”
