Muhammad Ali vs Liston II

 

H A N S nästa match var den 16 november 1964 och det var en returmatch mot Sonny Liston, som Ali hade döpt till ”björnen”. Inom loppet av ett år efter att han hade slagit Sonny Liston, han hade åkt till Afrika, gift säg – han hade skilt säg, Malcolm X hade blivit mördad och att han skulle försvara sin tungviktstitel mot samma motståndare igen. Ännu en gång var Liston favorit. Många trodde att första fighten var fixat. Det var rykten om att spelpengar av organiserade kriminella. En annan teori var att Liston hade tagit Clay för lätt.

Edward Pope: ”Vi trodde att Liston skulle krossa honom”.

Nelson Adams: ”Vi tänkte han hade tur en gång, utmana inte ödet an andra gång.”

Men när matchen började närma sig så fick Ali problem med sitt bråck, som sedan han skulle leda till att han fick operera sin mage. Fighten blev då uppskjuten till den 25 maj 1965. När Liston får veta det så säger han ”that son of a bitch, han kan inte göra det mot mig. Vet du hur lång tid det tog för mig att vara i sån här form! Jag kommer aldrig att komma i sån här form igen.” Han är i sin bästa form någonsin och det blir ingen fight, och det fanns vissa experter som trodde att han skulle vinna då. När Ali kommer in i ringen så blir han utbuad direkt. För ett, på grund av sitt snack, skrytsamhet, frispråkighet, hans hudfärg, hans nya oamerikanska namn och sin nya religion. Nu är det svårt att förstå, men Ali på 60-talet var utsatt av samhället. Ali på 60-talet var så nära eld en människa nånsin kan komma. Det var nästan omöjligt att någon kunde komma mer på kant med det vita Amerika än honom.

Matchen börjar, Angelo Dundee, tränare : ”Han träffade honom med en kombination direkt. Planen var att få in ett par slag tidigt för att påminna honom om förra matchen.” Efter ungefär 1 min och 45 sekunder i rond 1 ligger Liston nere på golvet efter ett slag från Ali. Han hade förmodligen tagit en så kallad ”dykning”. Det pratades om att den första matchen var uppgjord, men det var ännu mer snack om returmatchen!

Harry Benson Fotograf ”Jag höll på att sätta upp kameran när Liston plötsligt blev golvad. Jag såg aldrig slaget.” När Liston låg nere så skrek Ali till honom som en galen man att ”han ska gå upp och fightas, annars tror alla att det är en fixad match” medans domaren stoppar honom att för gå närmare mot Liston. Domaren har tappat kontroll på matchen. Liston är nere och Ali går inte till sin hörna vilket man måste göra efter varje knockdown. Åskådarna skrek fejk fejk fejk. Vissa säger att han lade säg på grund av att han inte villa ta direktiv från maffian längre, som kontrollerade honom. Pengar ska han redan ha fått till sin bank innan matchen från nånstans okänt.

Muhammad Ali: ”Det var ett bra slag, men jag tror inte det slog honom så hårt att han inte kunde gå upp. När han var nere så blev jag uppspelt och glömde bort reglerna. Jag hade kul och ville ge folk betalt för sina pengar. Folk glömmer bort det men Liston hade klagat på en axel när han förlorade första matchen. Andra människor säger kanske att den första matchen var fixat. Så den andra gången så ville jag krossa honom. Jag ville inte att han skulle ha några ursäkter eller ge upp. Jag ville att han skulle upp för att då kunde jag visa alla hur bra jag var”

Sonny Liston ”Jag kan berätta vad som hände. Ali knocka mig med ett skarp slag. Jag var nere men inte skadad, men jag såg upp och såg Ali stående över mig. Now their is no way to get up from the canvas that you are not exposed to a great shot. Ali väntar på att slå mig och domaren kan inte kontrollera honom. Jag behöver ett knä och en handske för att gå upp och jag hade inte tid för det när han var nära. Du vet Ali är en galning. Du kan säga vad en normal person kan göra, men du kan inte säga vad en galning ska göra här näst och Ali är en galning.”

Angelo Dundee ”Det var ett perfekt slag! En överhandshäger – pang! han knäar direkt. Liston såg aldrig slaget komma. De slagen är de mest förödande, slagen man inte ser.”..

Robert Lipsyte ”Jag tror inte att han övertygande någon i de två matcherna mot Liston. Men sanningen var att han var på väg att kanske bli den största tungviktsmästaren någonsin”

                          

Muhammad Ali Vs Floyd Patterson

 

Muhammad Alis nästa ringutmaning var mot den tidigare två-faldige tungviktsmästaren Floyd Patterson. Patterson var Amerikas älskling. Han pratade lugnt, ödmjuk, förkroppsligandet av vad en idrottsman ska vara och var en så kallat ”good negro boy” eller vad det nu ska kallas. Och Clay som fortfarande var ogillad i Amerika, ej populär, namnbytet och med sin nya religion blev Ali stämplad som arg och otacksam. Först så behandlade Ali honom lätt. Han döpte motståndaren till ”kaninen”(för att han tyckte att han var rädd som en kanin när han mötte Liston). Mästaren dök upp till hans träningshall med två huvuden sallad och ett halvt dussin morötter. Men snart skulle försnacket bli fult och personligt. Patterson uttalade sig att hans intention var att ta tillbaka titeln till Amerika:

”De svarta muslimernas inflytande måste bort från boxningen. Jag har sagt att Clay har rätt att följa vilken religion han väljer. Jag har rätt att kalla de svarta muslimerna för en fara för Amerika och en fara för den svarta rasen. Jag har rätten att säga att de svarta muslimerna stinker. Jag är en Roman Katolik. Jag tror inte att Gud har satt oss här för att hata på varandra. Jag tror att det svarta muslimerna predikar om segregation, hat, uppror och våld är fel. Cassisu Clay är en skam för sig själv och för den svarta rasen. Ingen anständig person kan se upp till en mästare som vars credo är ”hata vita”. Jag har bara dåliga saker och säga om Nation of Islam. Bilden av en svart muslim som världs tungviktsmästare är en skam för sporten och nationen. Cassius Clay måste bli slagen och de svarta muslimerna måste bort från boxningen”

En poetisk Ali: I am gonna put him flat on his back. So that he will start acting black. Because when he was champ he didin`t do as he should. He tried to force himself into an all-white neighborhood.

Muhammad Ali: ”Patterson säger att han ska hämta titeln tillbaka till Amerika. Om du inte tror det så är titeln redan i Amerika, bara kolla vart jag betalar skatt till. Jag planerar att straffa honom för det han sa, göra så att han får smärta. Vi anser inte att muslimerna har titeln mer än Baptisterna när Joe Lous var mästare. Tror han verkligen att jag är dum nog att jag ska attackera hans religion? Jag har så många katoliker som vänner av alla raser. Detta kommer att bli en underbar fight. Folket kommer att kunna se mer av mig. Innan första ronden är över så kommer folk att säga att, jag har längden, vikten, balansen, snabbheten, styrkan och ungdomen. Jag kommer att peka på platsen där han kommer att falla. Det där skulle bli historia ju, eller hur? När han ligger nere ska jag sticka in en morot i hans mun.”

Matchen tog plats i Las Vegas 22 november 1965 och det blev den så kallade klassiska grejen inom boxning. Vi hade den gode Patterson mot den onde Muhammad Ali. Från första öppnings klockan så var det ingen tävling längre. Ali lekte mot sin motståndare genom fighten och slog inte en ända slag under första ronden (han cirkulera runt bara eller dansa som han skulle säga). Hans största styrka är sina ben, hans förmåga att glida runt och dansa graciöst runt ringen. Alis snabbhet tillåter han att ha sina armar väldigt lågt. Eftersom han inte försvarar sig genom att blockera slag, så fördrog han att ducka, vara rörlig och han hade ett dussintals tekniker för att undvika hårda slag vid millimeters mellan rum. Hans motståndare kan aldrig vara lugna i ringen för att de aldrig sett någon som honom. I mitten av ronderna så blev Patterson knockad av en vänster jabb och därefter kunde Ali göra slut på matchen. Men varje gång som motståndaren såg redo ut på att kollapsa så steppade Ali bakåt för att torteringen skulle fortsätta (som han sa att han skulle göra innan matchen). Slutligen i rond tolv så skrek Dundee ”Ali knocka honom för Guds skulle.” När domaren frågade Patterson om ville fortsätta så sa han ”Ja, snälla”.

Domaren – ”Det gjorde ont att se denna Patterson blev utklassad.” I efter följderna av matchen var pressen inte snälla mot Ali. Life Magazine som hade varit snälla mot honom tidigare kommentera: ”Ett sjukt spektakel i ringen”..

Robert Lipsyte, en annan supporter jämförde fighten ”En liten pojke som drar av vingarna på en fjäril styckevis.” En dag senare skev han ”Clay har aldrig förlorat en match och det finns dom som tror att han aldrig kommer att göra det”

Floyd Patterson ”Jag har aldrig mött någon som rörde sig så bra som han gjorde. Av alla tungviktsmästare så sticker han ut på den fronten. Han bara flöt på i tre minuter av varje rond i femton ronder och det är extraordinärt. När du rör dig så förlorar du mycket, speciellt som han gjorde det. Han slutade aldrig. Det är väldigt svårt att träffa ett rörande mål och han rörde sig hela tiden. Hans ben var hans styrka. Han var väldigt rädd från att bli träffad, vilket inte är en dålig känsla och ha Det var hans ben som höll honom borta från trubbel i ringen tills han blev gammal…” 

…När vi boxades och när jag mötte honom igen 1972 så var det bara lite ont blod mellan oss. Jag är en rak kille och jag gillade inte de svarta muslimerna. Jag gillade inte heller Ku Klux Klan. Jag gillar inte organisationer som tycker att färg räknas till allt. Jag ser alla som bröder och systrar och jag stod upp för det jag trodde på samma sätt som han gjorde det. Han blev arg när jag kallade honom Cassis Clay. Men jag gillade inte heller när han kallade mig för kanin. Tio år senare så träffade jag honom och jag fick lära känna honom lite bättre. Vi satt ner och pratade och känslan var att jag hade glömt allt de negativa som var tidigare. Vi pratade privat och jag blev överraskad av hur mycket jag gillade honom. Han var en snäll kille. Tro eller ej, så verkade han vara lite blyg”

Muhammad Ali ”När jag var ung tänkte jag aldrig vilken inverkan mina retsamheter och allt mitt skrikande kunde ha på andra människor. Jag var fullt upptagen på att sälja biljetter, ha kul och främja mina matcher med min största tillgång min mun. Det var allt ett PR som jag hade lärt mig av en av de bästa brottare Gorgeous George.”  

Vietnam Kriget

 

Thomas Hausser (Ali Biografer) ”I februari 1966 tolv veckor efter hans vinst mot Patterson började Ali att orsaka konvulsioner. Kedjan av händelse som skulle skaka Amerika och placera honom i djuren av USA som konstitutionell rätt hade börjat den 18 april, 1960 när den artonårige Cassius Clay registrerades till värnplikten eller lumpen, vilket som.” Sedan den 9 mars, 1962 så var han klassificerad som 1-A (tillgänglig för att bli soldat). Två år senare 1964 en månad innan Liston så blev Clay kallat att komma till Armed Forces Induction där han skulle svara på 55 långa frågor som var jobbigt för honom. Clay hade varit en svag läsare i High School och hade problem med examen, speciellt när det gällde matte. ”När jag kollade på frågorna så visste jag inte frågorna helt enkelt.” Resultatet för en Arme IQ var 78 p men han hamnade lång under godkänt med 30 p. Och sedan i Mars 26, 1964 så blev han kvalificerad som 1-Y (inte kvalificerad under nuvarande standard för service till armen). Ali skämdes för sin del.

 ”I told you that I was the greatest, not the smartest.”

Sedan låg frågan vilande. Sedan, i början av 1966 växer kriget i Vietnam och intagningen för armen blev nu plötsligt ändrat från 30p till 15p. Muhammad Ali hade tidigare fått 16p vilket gjorde att han var tillgänglig för den amerikanska militären i Vietnam. Man kan kanske diskutera om det var en konspirationsteori emot världsmästaren för att sätta dit honom, vem vet? Han blev nu omklassificerad till 1-A. Vietnamkriget trappas upp hela tiden och inkallningar ökar och detta var verkligen ett krig. Robert Lipsyte från New York Times var med honom när han fick beskedet:

”Muhammad Ali fick ett telefonsamtal. Han sprang in, svarade och kom ut och han är helt vild. Han sa att han klassificerats om …till 1-A. Jag såg en tjugofyraåring rädd för att bli inkallad. Det var liksom ”Hur kan de göra så mot mig. Jag vill inte att min karriär ska bli förstörd” Hans liv kunde nu vändas upp och ner.  Han blev mer och mer agiterad och frågorna från reportrar fortsatt att komma och någon sa: ”Du kommer att bli inkallad, du kommer att gå till armen och du kommer att åka till Vietnam. Du kommer att vara i frontlinjen, du kommer att behöva döda vietnamesiska soldater. Vad skulle du göra om en soldat kom för att döda dig? sedan efter många frågor… Vad anser du om allt detta?” Ali blev galen och det pågick så där i några timmar. Till slut frågade någon ”Vad tycker du om Vietcong?” Ali exploderade.

Han sa: Jag har inget otalt med dem i Vietcong (Vietnamn) .Och pang. Där var det. Där var huvudnyheterna. Det var det där som reportrar och media ville ha. Det uttalandet ristades in i historiens stenfasad.”

Dagen efter så blev hans ”Vietnam” uttalande en framsida nyhet. Amerikanerna hade inte fortfarande vänt sig emot kriget och sportpressen rasade mot honom. Hela värden visste nu vad världsmästaren i tungvikt tyckte om kriget.

Reporter: Om du blir inkallad, skulle du kriga för dit land?

Ali: Jag säger inte något om saker jag inte behöver säga om. De har inte kallat mig än och de är en känslig grej och jag föredrar inte att säga nånting 

Exmästaren irländaren Bill Connely ”Jag ska aldrig gå på en av hans matcher. Han är en skam för den professionella boxningen och jag tror att vilken amerikan som helst som betalar för att se honom boxas efter detta borde skämmas.

”En annan person kommentar . . . ”Världsmästaren får mig att må illa. Jag är ingen superpatriot. Men jag känner att varje man, om han verkligen är en man är skyldig hans land en villighet att skydda och servera sitt land när det behövs. Från denna ståndpunkt så har världsmästaren varit en total skam. Jag tycker att alla medborgare av nationen ska bojkotta hans matcher. Att lämna alla platser tomma skulle vara en finaste bojkott som finns.”

Hans nästa match var schemalagd Mars 29, 1966 i Chicago mot Ernie Terrell. Men fighten blev avstängd p.g.a. Alis opatriotiska kommentarer om kriget och han skulle infinna sig i ett förhör med boxningsförbundet. Förhöret gick på att Ali skulle be om ursäkt för sina opatriotiska kommentarer vilket han inte gick med på. De försökte nu hitta plats och datum för Ali-Terrell fighten med det verkade vara omöjligt p.g.a. omständigheterna. De försökte i hans hemstad Louisville, men Kentucky delstatssenaten fördömde Ali och sa ”Hans attityd misskrediterar till alla lojala Kentucky krigarna och namnen av tusentals som har gett livet för hans land under hans livstid.” Därefter så tackade Miami, Pittsburgh och ett halvdussin andra städer nej till fighten av politiska intressen.

 

Match i Kanada

 

Ali fick nu möte George Chuvalo i Kanada. När han tränade inför matchen i Toronto så döpte han Chuvalo för de ”the washerwoman”. Så här säger Chuvalo ”Jag är en tuff fighter. När jag är tät inpå min motståndare i ringen, då känner jag att jag är bossen. Jag kommer att behandla Clay så tufft som jag kan. Jag planerar att sätta press på Clay från första ronden och kommer aldrig ge upp. De svåraste delarna av matchen kommer att vara de första tio ronderna. Efter det ska han ska bäras ner. Jag tror att Clay kommer att vika ner sig när han blir lite skadad och min intention är att skada honom.” Själva fighten blev ensidigt från början. Chuvalo var en krigare och omöjlig att knocka ner. Rocky Marciano sa en gång ”Om alla fighter var hundra ronder skulle George Chuvalo var mästare i vilken era som helst.” Men han saknade redskapen för att hänga med Ali som stundtals stod med sina armar högt upp och lätt motståndaren slå mot hans kropp. Av femton ronder så vann utmanaren bara en. George Chuvalo:

”Han var bara så jävla snabb. När han blev gammal var det annorlunda. Men när han var ung så rörde han sina ben och händer samtidigt när han synkroniserade dom, han var bra. Han slog inte så hårt, men hans jabbar var blixtsnabba. Min taktik var få in kroppsslag. Att sikta mot njurarna. Planen var att sakta ner honom. Om han blev trött kunde jag kanske knocka honom. I första ronden satte Ali sin hand bakom mitt huvud och utmanade mig att slå mot kroppen. Han ville se modig och tuff ut. Men det gjorde han bara en gång. Tidningarna sa att det var en lätt match. Men det var långt ifrån en lätt match. De trodde inte att Ali skulle säga att de var hans tuffaste match hittills. Han åkte till sjukhuset med blödande njurar. Jag gick ut och dansade med min fru. När han var ung slängde han flera slag när han var i rörelse. Du vet jag boxades mot 97 killar och ofta ser du dom i invägningen, där skakar du hand med personen, du boxas, vinner, förlorar eller får oavgjort och sedan går du separata vägar. Men det hände inte med Muhammad. Vi såg varandra många gånger efter åt och han var vänlig snäll kille. En gång när jag hade testimonial middag in min ära så kom Muhammad. Han behövde inte. Han fick inga pengar för det och det var svårt för honom att kommunicera på grund av sin sjukdom, men jag kunde känna att det vara goda känslor som var där. Han är en man av integritet, en man med ett gott hjärta” 

Ali fick nu råd av sina rådgivare Bob Arum att försvinna utomlands en stund. Sommaren 1966 arrangerades det tre matcher i Europa. Han blev hatad och utbuad i USA. Direkt när han anländer i London, direkt när han går ut på gatan så är det ca 5000 människor som jublar ute på gatan. I London så boxades han mot Henry Cooper igen, mot Brian London och senare mot tysken Karl Mildenberger i Tyskland. Alla tre blev vinster. Efter den sista matchen fick han ett erbjudande att boxas i Amerika, Houston igen, då sa Ali att det inte finns någon chans att han får boxas i Amerika igen av många anledningar. Men saker och ting hade lugnat ner sig lite. Men samtidigt var det lugnet före stormen känsla. Hans sponsorgrupp som hade sedan han var 18 år gammal förnyade inte hans kontrakt och lämnade.

 

Muhammad Ali vs Cleavland Williams

Medans intresset för Ali var stort så mötte han Cleavland Williams i november 1966. Williams hade varit den hårdaste punchers i tungvikts division. När han var som bäst hade han gått i en liv död match med Liston. Men 1964 hade han vart inblandat i en konfrontation med polisen vilket ledde till att han blev skjuten i njuren och senare hade skadan sökts sig ner till hans lår. Efter fyra operationer återvände han till ringen, men var inte sitt forna jag när han kom tillbaks. Hans tränare pratar inför matchen:

”Både jag och Cleve har klurat ut allt. Vi kommer att inte att boxas Clays typ av fight. För första gången i hans liv så kommer Clay att möta en stor stark tvåhändig boxare. Han kommer att bli knockad första gången. Cleve kommer komma tillräckligt nära honom och vi kommer att bli av med den största munnen inom boxningen. Cleve skojar inte. Han krossar deras ben oavsett vilken hand och han har tidigare brutit en stakars killes rygg och de gav honom smärt skador för en lång tid. Jag ville också säga att Cleavland Williams är en fin renlig kille som går till kyrkan på söndagar, dricker ej och är gift med ens prästdotter. Han kommer att bli en stor mästare, men Clay kommer att inte kunna va med för att kunna veta om det. ” 

I denna match och speciellt i rond två, så såg man en superb fighter vid namn Muhammad Ali. Som var underbart tränad och som var i form. Han skulle bara cirkulera runt Williams och slängde ut dom där jabbarna. Han slängde ut slag som om att de kom ut från en maskin och med sin högerhand såg han till att han golvade motståndaren. Han var nere tre gånger. I tredje ronden så får Ali nere honom igen med sin höger. Williams gick upp och var groggy och domaren stoppade matchen. I denna matchen som såg man hans förmåga i boxningsringen. Hans förmåga att röra sig, att slå, hans goda fotarbeten och de ”Ali shuffel”.

Här kunde man se glimtar av hur bra han kunde bli om han fortsatte och utvecklas.

Howard Cosell ”Den bästa Ali fighten någonsin var mot Cleavland Williams. Den kvällen var han den mest förödande boxaren som har levt. Han dominerade från den första sekunden, knockade Williams fyra gånger och det fortsatte tills Williams spottade blod. Det var otroligt att han kunde dela ut så mycket styck och inte en ända gång bli berört eller slagen själv. Ali har alltid varit snabbare än sin motståndare men nu började han mogna och blev större fysiskt. Han var modig, ung, stark och skicklig. Han var precis på väg att komma in i sin bästa tid som boxare”

Williams matchen tog bort alla kritiker om hans förmåga i ringen. Han var så hissnande dominant att till och med hans belackare erkände hans skicklighet. Hans matcher hade blivit ett uppträdande istället för tävling. Han var så bra att, så att det såg ut som att han aldrig skulle förlora. Han hade kombinationen av storlek och snabbhet det hade man ej sett förut i boxare. Ali revolutionerade boxningen på ett sätt ungefär som svarta basketspelare gjorde på 1970–80 talet

 

 

Muhammad Ali vs Ernie Terrell

 

Tolv veckor efter Williams matchen så återvände Ali till samma arena för att möta Ernie Terrell. Ali var en tung favorit medans Terrell var ansedd som den farligaste motståndaren mästaren skulle mötta sedan Sonny Liston. Utmanaren hade toppat formen och var obesegrad de senaste fem åren. Hans räckhåll var tre centimeter längre än Alis och med hans speciella fight stil kallade Ali honom för ”Bläckfisken.” Vissa observanteer tänkte att det skulle ge mästaren trubbel. Ali började förmatch snacket i en poetisk stil.  ”At the sound of the bell, Terrell will catch hell” sa han till reportrarna i en New Yorks presskonferens.

 ”I predict that Terrell will catch hell at the sound of the bell. He´s going around saying that he´s a championship fighter, but when he meets me he´ll fall 20ibs lighter. He thinks that he`s the real heavyweight champ but after I´m finished he´ll just be a tramp. Now I´m not saying this just to be funny, but I´m fighting Ernie because he needs the money”

Men uppladdningen inför matchen blev smutsig. Terrell, likt Patterson insisterade och kalla honom ”Clay”. Ali kallade nu sin motståndare för en ”Uncle Tom”, en som hade sålt sig för den vita mannens dollar. Två dagar innan match Ali:

”Jag hade en fråga till honom när vi skrev på för matchen. Det var bara tre ord–”Vad heter jag?” Terrell använde mitt slavnamn Cassius Clay. Det blev då en personlig grej för mig, så jag komma att klå upp honom och förnedra honom tills han säger mitt riktiga namn. Jag kommer o fortsätta och slå honom och samtidigt prata: Vad heter jag kommer jag att säga i ringen och jag kommer fortsätta säga så tills han kallar mig Muhammad Ali. Jag vill tortera honom. En ren knockout är för bra för honom.”

Själva fighten var ful och brutal. I de första ronderna drabbas Terrell av en fraktur i under benet av hans vänstra öga. Senare så sa han att skadan hade hänt med meningen…Ingen kunde argumentera att det var en seger för Ali. Från åttonde ronden och framåt så var Terrell chanslös. Och från denna punkt så retade Ali honom obarmhärtigt.

Gång på gång så skrek han ”va heter jag” och följde upp det med jabbar och slag på Terrells öga. ”Uncle Tom, vad är mitt namn, Uncle Tom, vad är mitt namn.” Vid fjortonde ronden så kunde inte motståndaren kontrollera sin plågande kropp. Det var en underbar demonstration av boxnings skicklighet och en elak visning av grymhet. Matchen påminde mycket om Patterson fighten.

Muhammad Ali konfronterar Ernie Terell, både utanför och i ringen.

Ernie Terrell: ”Jag visste att Ali var snabb så jag fick in flera jabbar innan han kom till skott. Jag pressade han med mina snabba jabbar direkt. Första ronden gick bra. Det kändes som om jag boxades bra. Men sedan greppade han min nacke och drog mig mot repet. Och sen petade han mig i ögat. Han petade mig i ansiktet med tummen rakt i ögat och sedan gnuggade han handflatan i mitt ansikte. När mitt öga skadades förlorade jag hela min boxningsteknik. Allt jag kunde göra sen var att gardera mig från hans jabbar och så boxades jag resten av matchen. 

”Muhammad Ali – ”Folk har sätt mig boxas i tjugo år och jag har aldrig varit en smutsig boxare. Att sticka ens tumme i någons, öga såna saker är fel. Jag gjorde aldrig det med meningen. Jag förnekar inte att jag försökte få honom säg mitt riktiga nya namn. Jag var tuff den kvällen. Men att jag gjorde som han sa om mig hände aldrig och jag är överraskad att Ernie skulle säga något sådant.” Efter Williams matchen så hade Ali fått stor respekt ifrån media. Pressen gillade inte honom med dem kunde erkänna att han var en jättebra boxare. I efterföljderna av Terrell fighten så var Alis ring skicklighet lite bortglömt.

Milton Gross – ”Det borde finnas värdighet i världstungviktstiteln, men Cassius Clay förnedrar det”.

Jimmy Cannon – ”Det var en dålig match, smutsigt med en ondska av en religiös fanatism. Detta var ingen idrottsmatch. Det var en lynchning.” 

För att försvara sin insats sa Ali efter matchen, att om det var så himla smutsig eller ondskefull varför stoppade inte domaren matchen, sa Ali till pressen. Man kan förstå han till en viss punkt, men ändå inte!

Jose Torres (Boxare) ”When he wants to evade the punches…he would pull back. Vilket för dig är samma sak som att du är i en tågräls och tåget kommer emot dig och du vill inte bli slagen. Du flyttar till en sida eller den andra sidan. Om du flyttar bakåt utan att gå av rälsen så kommer tåget att fånga dig och döda dig…Men förutom om du är Muhammad Ali.”  

 

Muhammad Ali vs Zora Folley – Karriärens sista match?

 

Året är mars 1967 och Muhammad Ali är en 25 åring tungviktsmästare. Experter börjar nu jämföra honom med de bästa boxarna genomtiderna medans andra fortfarande tvekar om hans skicklighet och insisterar, och kallar honom Cassius Clay. Men sedan så kommer Vietnam grejen upp igen, denna heta fråga! Han blev ju som sagts tidigare om-kvalificerat till från 1-Y till 1-A och senare i mars så ska de som bestämmer bestämma sig om 1-A männen ska till armen. Men han håller fortfarande sin ståndpunkt ”Jag ha inget otalt med dom i Vietcong.” Här svarar han en reporter som frågar om vad han skulle göra om han blev draftat till kriget i Vietnam.

”Hela värden vet att jag är en Muslim. Värden vet också att jag är en följare av den Hedervärliga Elijah Muhammad. Vi ber fem gånger om dagen. Min bön, mina offringar, mitt liv och min död är allt för Allah. Jag har behållit min tro genom åren. Jag har gett upp de finaste tjejerna i landet. Jag har tackat nej till åtta miljoner i filmkontrakt, inspelningar, promotioner, och reklam för min tro. Nu när värnplikts grejen dök upp så jag ser inte varför jag skulle bryta min tro nu.” 

Det som gick landet på sina nerver var att hur kunde Ali vara ung, frisk, säga emot kriget, snacka illa om hur landet fungerar politiskt likt som Dr Martin Luther King och Malcolm X (båda männen blev mördade för att parata om landets dåliga politik mot den svarta befolkningen) och fortfarande tjäna jättemycket pengar i Amerika. Medans tusentals av landets fina unga män krigar och dör i djungeln i Vietnam. Hur kunde patriotiska amerikaner promota och betala för en individ som har blivit en symbol för att vara tjänstgöring-smitare. Mars 6, 1967 så blev det bekräftad att Ali skulle servera USA:s arme i Vietnam. De som bestämmer i Amerika hade röstat att alla som hade blivit kvalificerad till 1-A skulle till Vietnam. Nu var det på riktigt helt klart. Han hade varit en motståndare till kriget tillsammans med massvis unga människor, unga vita, hippies och den mestadels svarta befolkningen. Den 28 april skulle han till induktion i Louisville. Men den 22 mars 1967 så boxades i alla fall Ali mot Zora Folley i Madison Square Garden.

När han gick in i Folley matchen så visste man förmodligen att detta var Ali när han var som bäst i karriären, hittills. Folley var svår för vem som helst. Han var mycket teknisk och väldig svår att öppna upp för att han var en ”kontra fighter”. Så han var definitivt inget lätt uppdrag för Ali. Det var Ali på toppen av sina förmågor. Han kontrollerade bara fighten. Man kunde se att Muhammad testade honom. Hur långt ifrån Folley han behövde stå, så att han kunde slå motståndaren, och klura ut hur Folley inte kunde slå honom tillbaka. Han knocka honom i fjärde ronden. När han sedan gick upp, så vände han säg och så tittade han åt fel håll. Som en man som har vaknat från en mardröm och undrade var han var. I den sjunde ronden så landade Ali en fin höger och Folley gick ner. Den var så snabb att många inte såg den. Det var en av hans bästa slag någonsin och den knockade ut honom i den sjunde ronden. Efteråt hyllade Folley honom genom att kalla honom ”Den största fightern genom tiderna”  

”Den här killen har sin egen stil. Det är långt före någon boxare idag. Hur skulle de tidigare mästarna Dempsey, Tunney eller de andra mästarna hänga med. Joe Louis skulle inte ha någon chans; han var för långsam. Rocky Marciano skulle inte komma åt honom och skulle aldrig komma undan Alis jabb. Det finns ingen chans att träna sig själv för vad han gör. Rörelsen, snabbheten, slagen och på det sättet han ändrar stil när du tror att du klurat ut honom. Den där högern Ali satte på mig kom från ingenstans. Många gånger var han i fel position, men han fick ändå in slag på mig. Jag har aldrig sett någon göra det. Knockoutslaget var så snabbt att jag inte såg det. Han är smart. Den lurigaste boxaren jag har sett. Han har bara haft tjugonio fighter man han beter sig som han har haft hundra. Han skulle kunna skriva en bok om boxning och någon som fightas mot honom skulle läsa den”

Detta var före-exil Ali. Detta var kanske hans bästa timme i ringen. Känslan efter fighten var att detta var hans ”hej då” till boxningen och att de skulle dra igen gardinerna åt honom. Att denna ”showman” skulle lämna den stora scenen.