Champions League final, 1994, mellan de två bästa lagen i Europa. Detta var Fabio Capellos drömmatch när det gäller perfektion. AC Milan krossade Johan Cruyffs ”Dream Team” som innehöll stjärnor som Romario och Hristo Stoitjkov. Men den kvällen i Grekland så sveptes de bort av Milan och detta var ett testamente av Capellos arbete.

”En superstjärna kan hjälpa dig vinna saker. Men den personen kan lika med också förstöra det du försöker nå och dessa spelare var inte sådana. De var riktiga mästare, inte stjärnspelare och det är två väldigt olika saker” – Fabio Capello

”Alla tror att man vinner matcher med sina fötter. Nej. Man vinner matcher med sitt huvud”, säger han

 

Första stegen

F A B I O Capello började sin tränarkarriär med att träna Milans U-17 lag. Redan när han var i sluttampen av sin spelarkarriär, när han började bli skadedrabbad så brukade han vandra till ungdomsspelarnas träning. I en gammal intervju 1980 med magasinet Forza Milan så sa en ung och entusiastisk Capello ”Jag skulle kunna kyssa dom alla, en och en!” sa han efter att ha reflekterat över en seger i en ungdomsturnering. ”Att se dess ungar jobba, lära säg, växa rakt ner under min egna ögon …. Det är magiskt. Jag försöker lära dom vad jag kan. Jag är en glad man nu. Jag känner att jag verkligen åstadkommer nånting meningsfullt. Mycket mer än när jag spelade, och som du vet så var jag en ganska framgångsrik som spelare.”

Detta fotbollsgeni föddes den 18 juni, 1946 i norra Italien. Som spelare var han en Copa Italia vinnare med Roma och sedan så gick han till Juventus och vann tre ligatitlar och en andra plats i Europacupen. Innan han avslutade sin karriär i AC Milan så spelade han tillsammans med en ung försvarare, Franco Baresi.

”Han redan en tränare på plan. Han var en mittfältare med en stor taktiskt kunnande och jag tror också att han var väldigt intelligent. En lagspelare som hade spelat för Juventus och den Italienska landslaget, så han hade spelat på den högsta nivån. Jag tror att det var klart att han hade förmågan att bli en stor tränare,” berättar Franco Baresi

”Så fort jag slutade spela så blev jag en tränare för olika ungdomslag, säger Capello. ”Det var någonting jag verkligen gillade. Du får se otroliga ändringar och förbättringar på en väldigt kort tid med att jobba med ungdomar. Det är liksom som att man planterar frön och sedan vattnar man dom varje dag och låter de växa.

På planen så blev det succé för Capellos pojkar, genom att vinna två turneringar och en regional titel. Den följande säsong så gick det ännu bättre för Capello. De dominerade den regionala tävlingarna och kvalificerades för final i U-17 där de mötte Bari i en hemma-borta möte. Efter att ha förlorat den första matchen i Milano med 0–1 och i den andra matchen så låg de under med två bollar vid halvtid i returen. Capello gjorde två ändringar och laget stormade tillbaka för att vinna med 3–2 och vann titeln på bortamålsregeln.

Säsongen 83–84 började storartat men slutade i oturligt nog dåligt. De förlorade bara två matcher i ligan och möte vinnarna i den södra sektionen, Roma. De hade skador och avstängningar på fem starka spelare. De mötte ett Roma som hade sex spelare som skulle spela mer än 200 Serie A framträdande. Milan förlorade denna liga final och sedan så nådde de final i Coppa Italia men förlorade dessvärre den också mot Torino. Capellos startmålvakt den säsongen var Fabrizio Ferron som skulle senare ha en lång karriär i Serie A med Atalanta och Sampdoria.

”Han var väldigt seriös och väldigt professionell,” minns han ”Han krävde respekt. Vi brukade träna i nittio minuter och han krävde absolut 100% koncentration och ansträngning. Det var inte om kvantitet på träningen, det handlade om kvaliteten. Det som jag fastnade för var att han alltid var så säker på säg själv. Han tvekade aldrig på säg själv åtminstone inte framför oss. Men han backade upp det med hans förmåga som en tränare: Han läste spelet exceptionellt bra och gav oss detaljerade instruktioner. Och när man får detaljerade instruktioner så bär du dom ut och om dom funkar bra så lär du dig att lyssna på din boss ”

Den följande säsongen 1984–85 så hämtade Capello upp två lovande försvarare upp till hans Primavera lag: Billy Costacurta och Paolo Maldini. Båda dess spelarna gjorde sammanlagt mer än 1500 matcher för Milan och 180 landskamper för Italien. Laget gick och vann Coppa Italia de året efter slagit Torino på straffar. ”Vi var ett fenomenal lag” minns Ferron. ”Nio av oss spelade i Serie A. Du måsta ge Capello beröm för det. Inte bara för att vi vann cupen men på vilket sätt spelarna utvecklades efteråt.”

Capello hade en vanna att samla alla pojkar tillsammans under ett sort träd i Milanello före och efter träningen. Han brukade fråga dom vad de hade för förväntningar om vad de skulle få ut under kommande säsong. ”De var barn, men han behandlade de som vuxna, han pratade öga mot öga mot de,” säger Giovanni Battista Monti, Milans läkare. ”Och han lyssnade på dom. Han gjorde så att varje person kände sig viktig. Även de yngsta.”

Bland de unga så fanns en viss Paolo Maldini och i början av säsongen så hade han nyss fyllt sexton. Det faktum att hans pappa Cesare Maldini hade varit en Milan legend så kom det ett extra lager av förväntan och enligt vissa så fick han extra förmåner. Han skulle inte få något av Capello i alla fall. ”Han var tuff på Maldini som han var på oss alla,” säger Ferron. ”Förutom det så var det ganska självklart hur bra Maldini var. Hans fars namn hade inget med saken och göra.”

Maldini gick in och ut i Capellos ungdomslag eftersom han anslöt A-laget,  i en ålder på sexton år gjorde han Serie A debut  (som högerback) den 20:e Januari 1985. Deras förhållande var en av ömsesidig respekt, snarare än direkt tillgivenhet. Capello: ”Ungen har mycket personlighet, teknik, bra höjd och han är orädd vilket är viktigt. Han gör samma saker med a-laget som han gör med ungdomslaget: han gör vad som är absolut nödvändigt. Det är det som är viktigast. Han behöver jobba hårt men som jag ser det så är han en spelare.” Så var det. Inga jämförelser med hans pappa, inga förslag om att han skulle slå många rekord, inget snack om att han är en speciell talang. Bara att han är en ung professionell spelare.

Säsongen 1985–86 var Capellos sista med ungdomarna och det blev en mellan-säsong med sitt lag. Han var tvungen att integrera åtta nya spelare i sin trupp vilket var långt ifrån enkelt. Den säsongen var också när han fick sin tränarlicens i Coverciano, italiens fotbollsakademi för tränare.

Silvio Berlusconi & Arrigo Sacchi

M I L A N hade det tungt under första halvan av 80-talet. 1980 hade klubben degraderats ner till Serie B för fixade matcher. Milan under ledarskap av Giussy Farina och hade stora skulder både i banken och skattemyndigheterna.  Men allt och allting förändrades i AC Milan den 20:e Februari 1986 när Silvio Berlusconi köpte upp klubben. Capello kände att Berlusconi erbjöd en hel del möjligheter. Farinas besittning hade märkts av skulder och laget kämpade för att hålla ihop säsong för säsong.

Under nya presidentens första säsong så slutade Milan på en sjunde plats, men lovade att säsongen 1986–87 skulle bli annorlunda. Det skulle helt enkelt bli Milans återfödelse och det året satte klubben ribban högt för att bli världens bästa klubb. Han var ärlig med sina ord också.

In kom yttern Roberto Dondoni, anfallaren Daniel Massaro och Giuseppe Galdersi. Tre framtida landslagsspelare. Vid denna tidpunkt så hade han etablerat säg som an av de mest respekterade ungdomstränare i italiensk fotboll. Men samtidigt kände han ett dilemma. Han var fyrtio år gammal och kände att han var redo att vara tränare för a-laget. Det var många som tyckte att han slösade sin tid med att jobba med barn. Den säsongen så uppgraderades han upp till första laget som assisterande tränare till svensken Nils Lidholm som var huvudtränare.

Den 25:e Februari 1987 så mötte de Parma i första mötet i den andra rundan av Coppa Italia. Parma hade precis kommit upp från Serie B och tränades av den gamle sko försäljaren – fotbolls revolutionären: en viss Arrigo Sacchi. ”Vi spelade ut dom den kvällen” sa Sacchi till  fotbollsjournalisten och Gabrielle Marcotti, författare till boken dör jag har hämtat information, Capello: Portrait of a Winner ). ”Vi vann med 1–0 men vi var först på alla bollar och de visste inte vart de skulle slå oss.” Berlusconi var imponerad av denna flintskallige hyperaktive tränaren och hans stil av fotboll. Det var någonting som han hade inte sätt tidigare. Parma pressade högt upp på plan, de pressade upp sina försvare rakt upp till mittlinjen, rörde sig som en enhet och försvarade säg genom att använda en ren zon och spelare verkade röra säg i perfekt synkronicitet. Han gjorde det som skulle bli en av de viktigaste noteringar i hela fotbollshistorien.

Det var en ganska turbulent säsong. Med de nya spelarna på plats och mycket av de året så spenderade laget mellan tredje och sjätte plats. Ett avstånd till Diego Maradonas Napoli som dominerade ligan. Men Berlusconi hade ändå en stor plan för klubben. Han arrangerade världsturnéer, en global fan bas, flera klubbshoppar och prestigefulla vänskapsmatcher. Allt detta som vi idag tar förgivet men som på den tiden var revolutionerat.

Under slutet av säsongen 86–87 så fick Nils Lidholm sparken av Milan. Svensken var stor i Italien där han hade vunnit ligan med Roma och Milan som tränare. Stora grejer då. Enligt en intervju med Gazzetan så sa han till Galliani: ”Behöver du en tränare. Så har du han rakt här, under din näsa: Capello.”

Han fick nu ta an tränaruppdraget i Milan under de resterande matcherna. Kraven hade varit höga efter att presidenten anlänt och spelarna visste att Fabio var redo. Även då körde Capello sitt eget sätt att se på saker. ”Han var väldig aggressiv i sin tränarstil och hans attityd till spelet,” minns Ray Wilkins. ”Nils var avslappnad under träning och lagsnacket. Fabios strategi var helt annorlunda. Han ville ha vinnare runt omkring honom, han ville ha succé direkt. Det var väldigt tydligt. ”

Det var också symbolisk just att Fabio Capellos tränar debut kom i returmötet i Coppa Italia mot Sacchis Parma. Dessa två män skulle för alltid bli länkade till Milan och Berlusconi eran.  Matchen slutade 0–0 och det var Sacchi som gick vidare. Berlusconi blev smittad av Sacchi och började höra av säg till honom till nästa säsong. Capellos avstamp i ligan började bra och det slutade att Milan spelade i Europa följande säsong. Han gjorde också sin närvara kännbar på ett sätt. Under halvtid så skickade han in Galderisi och han var ett av de stora köpen under sommaren.

Hans säsong hade hittills varit en mardröm och efter bara fjorton minuter så tog han ut honom igen. ”Jag visste att jag skulle bli kritiserad för att byta ut en inhoppare,” sa Capello efter matchen. ”Men jag bryr mig inte. Jag ville bara vinna och vi gjorde det.”

Sedan kom en odiskutabel bort förlust mot Napoli och sedan vinsten mot Roma med 4–1. Vid denna tidpunkt på säsongen så var Napoli på väg mot en liga och Coppa Italia dubbeln. Pressen på Capello var intensiv och en femte plats skulle garantera UEFA Cupen.  Mittenlaget Como i San Siro var nästa match och en vinst skulle göra att rossoneri skulle bli fyra med en två poängs marginal över Roma och Sampdoria. Istället så blev det stopp och det slutade 0–0. Enligt Milan så var det efter denna 0–0 match som då Berlusconi gjorde det modiga och bestämde säg för att kalla på Sacchi.

Capello var högt ansedd av presidenten och hans gäng men det kändes då att Milan behövde vara riktigt annorlunda. Att ha en stil och som skulle skilja dom från något annat. Sacchi revolutionären hade det. Capello, med få matcher under hans bälte hade inte det, tyckte dom. I säsongens sista match San Siro så skulle en seger garantera Europa fotboll men det blev en besvikelse. Deras motståndare var redan nedflyttningsklara Udinese. Det slutade igen 0–0.

Man var tvungen nu att spela en playoffmatch i Turin mot Sampdoria om platsen. Motståndarna leddes av Roberto Mancini och Gianluca Vialli – Italienska fotbolls två stora uppåtgående stjärnor. Moralen var nere och det hade varit en lång säsong. Capellos Milan tog deras plats i Europa genom att vinna med 1–0. Vinsten satt långt inne eftersom målet kom på tilläggstid av Daniel Massaro. Men Capellos jobb hade en inte slutat.

Berlusconi hade arrangerat en sommarturnering som hette ”Mundialito” för att se hur marknadsfört det skulle vara för hans TV sändning. Paris Saint-Germain, Barcelona, Porto och Inter deltog. Capello hängde kvar, tränade laget och vann turneringen. Detta var hans första ”titel” som tränare. På ett sätt var det anmärkningsvärd att han var kvar i klubben. Med Sacchi på väg in så fick han olika erbjudande från annat håll. Men han förblev lojal. Vissa såg det som en brist på ambition. Faktum var att Milan hade stora planer för honom.

”Projekt Capello”

E F T E R att Sacchi hade tagit över sommaren 1987 så ingick Capello i ett undersöknings-test-prov av Berlusconis TV eller fastighetsbolag. Han fick exceptionellt höga poäng. Så mycket, att när Berlusconi blev tillsagd, så sa han enligt ett vittne, efter att ha anlitat Sacchi: ”Herregud! Jag visste att han var bra, men jag visste inte att han var så bra. Om jag bara visste så kanske jag skulle ge honom Milan jobbet.” Det var försent nu i alla fall. Tillsvidare så skickade man honom till skolan men en exklusiv intensiv träning tillsammans med smarta unga i Berlusconis affärsimperium. Det innehöll klasser i engelska och franska men också kurser i bokföring, affärsadministration, personalavdelning och finansiering.

”Och vi skickade också honom till workshops, saker som, mänsklig kommunikation, team-building, stresshantering, riskbedömning, problemlösning, förhandlingar …. allting du förväntar dig av en hög nivå verkställande,” säger De Michelis som jobbar i Milan laboratorium.

Den fyrtioårige Capello accepterade erbjudandet även om de innebar paus från fotbollen. Det faktum att Berlusconi trodde på honom och skickade honom på dessa kurser betydde mycket för honom. ”Jag är glad att jag gjorde det, för att då ser jag många saker i ett annat ljus, ”sa han i en intervju i Januari 2000. ”Jag förstår affärsidén av fotbollen. Jag blir inte förblindad eller skrämd av siffror och balansräkning. Jag har en bättre uppskattning för andra problem och hur det kunde bli lösta.”

På planen så levererade Sacchi och Milan. Den gamle skoförsäljaren levererade scuddetto (ligatitel) säsongen 1987–88. Laget var ännu mer slagkraftigare än säsongen innan med nyförvärv som  Carlo Ancelotti på mittfältet och den holländska duon Ruud Gullit och Marco Van Basten. Det faktum att Milan var tvungna att komma bakifrån för att sno titeln från Maradonas Napoli så var detta ansedd som Sacchi succé. Hans revolutionära fotbollsstil/taktik togs inte bara in i Italien, de anammades också utanför landets gränser. Capello föll snabbt ut från rampljuset men det passade honom.

Medans presidenten var nöjd och vinna ligan så hade han inte glömt Capello. Han hade ett ambitiöst projekt för honom. För en lång tid hade han varit fascinerad av klubbar som Real Madrid och Barcelona som hade olika lagsporter från basket till vattenpolo. Berlusconi ville göra Milans varumärke starkare, rikare och populärare. Capello var ansvarig för budget och ansvarig för tränandet av de olika sporterna som fanns till att förfoga. Efter att ha spenderat tre år i AC Milan projektet så var han nu redo att ta över Milan 1991.

”Jag har tränat Milan i ishockey, baseboll, volleyboll och rugby. Och jag tror att det hjälpte mig till jobbet jag kom tillbaka till efter fyra år när Berlusconi ringde mig och frågade om jag var tillgänglig att återvända till fotbollsvärlden.  Så jag sa, självklart, JA, säger Capello.” När han lämnade 1991 så slutade de vann titlar i rugby, baseboll och ishockey samt att volleybollklubben skulle vinna Europeiska cupvinnarcupen. Han var nu fyrtio-fem år gammal, han saknade fotboll och han var sugen att visa vad han kunde göra. Samtalet kom från Berlusconi: Sacchi skulle lämna.