Tungviktsmötet i HARLEM

 

 

 

I september 1960 kom Kubas premiärminister Fidel Castro till New York för att delta i FN:s generalssamling. När den kubanska delegationen anlände checkade den in på det välutrustade Shelburne Hotell på Lexington Avenue vid 37th Street. Spaningen var snart på topp: kubanerna kände sig förolämpade av utrikesdepartementet, som hade begränsat åttiofemmana-delagationens rörelsefrihet till ön Manhattan. Sedan uppstod en tvist om räkningen på Shelburne och en upprörd Castro anklagade hotellet för att ”oacceptabla krav på kontakter”.

Den kubanska delegationen befann sig tillfälligt hemlösa när hotellchefen tydligen bad kubanerna att deponera en $20.000 säkerhetsavgift kontant, för att fortsätta sin vistelse. Förolämpade kubaner kollade efter andra sett, på samma gång hotar man att lägga tält på marken vid FN.

 

Först hotade med att flytta hela sitt följe till central Park där dem tänkte att tälta. ”Vi är bergsfolk”, förklarade han stolt. ”Vi är vana att sova ute i det fria.” FN:s svenska generalsekreterare Dag Hammarskjöld skyndade sig för att säkra ett hem åt dem på Commondore Hotel mitt på Manhattan, men det var redan försent:

Malcolm X och Harlems välkomstkommitté hade kastat säg in och uppmanat kubanerna att ta in på Hotell Theresa, i korsningen mellan Seventh Avenue och 125th Street. Det elva våningar höga hotellet hade trehundra rum och de nya gästerna reserverade fyrtio av dem samt två sviter, varav den ena var för Fidel.

Hotell Theresa öppnades 1913, och var vid 1940-talet en integrerad, svartägt etablering. Svarta vänsterledare över hela Harlem mottog nyheten om hans förestående besök med stor spänning. De organiserade snabbt en välkomstkommitté där Malcolm ingick.

 

Castro föddes den 13 augusti 1926 i en förmögen familj. Han inledde sitt politiska engagemang under universitetstiden.

Han var en kubansk advokat, revolutionär, politiker, diktator och militärledare.

Castro anslöt sig till det socialistiska partiet Partido Ortodoxo 1947.

Bildade en underjordisk revolutionär grupp 1952 med syfte att ta makten från Kubas dåvarande diktator Fulgencio Batista.

Attackerade militärbaracker på Kuba 1953 men misslyckades.

Fängslades och frigavs 1955. Tog makten 1959 efter ett treårigt gerillakrig. Doktor Castro anses vara en av de störst revolutionärer någonsin.

 

Malcolm X, Som de flesta svarta amerikanare växt han upp han i rasismens skugga. Hans far mördades, hans mor hamnade på sinnessjukhus och han själv i fosterhem. Som många andra drogs han i Brottslighet och blev en gangster, narkotikaförsäljare och hallick. Men som ingen annan reste han sig ur förnedringen och blev en folkledare, som inte vända andra kinden till.

När han stod på toppen av sin karriär så mördades. Han är en av de största, viktigaste och inflytelserik personen i afro-amerikansk historia.

”Jag slutade skolan i den åttonde klassen i Mason, Michigan”, brukade han berätta för sin publik. ”Min skola var det svarta ghettot i Roxbury. Mitt universitet var Harlems gator. Och min examen togs i fängelse”

 

Harlem är en stadsdel som ligger på norra delen av Manhattan, i New York City, New York, USA. Området har länge varit känt som ett viktigt centrum för afroamerikansk kultur. Stadsdelen brukar bland annat kallas för ”Capital of Black America”

Harlem spelade en mycket betydelsefull roll under jazzens framväxt i början av 1900–talet samt under jazzens guldålder som sedan följde. Sedan 1920-talet har Harlem varit känt som ett storafrikanskt bostads-, kultur- och affärscentrum.  I Harlems många kyrkor kan man även uppleva gospelmusik.

 

Reaktionen i Harlem var extatisk, skrev Författaren Sarah Elizabeth Wright. ”Utan motstycke! Ingen utländsk regeringsledare hade någonsin funnit att bo i Harlem för att tycka vara det tillräckligt värdigt”, säger Wright.

”Omedelbart gick vi uppåt för att heja på Fidel, för att se till att ingen skada befann honom.” Harlemites folkmassa hade samma idé. ”Tusentals människor var på gatorna framför hotellet Theresa som hyllade den kubanska delegationen”, berättade aktivist Bill Epton Mealy. ”Varje gång en medlem av den kubanska delegationen kom till hotellfönstret skulle massorna av människor skicka en mäktig uppmuntran.”

Castro satt upp sitt huvudkontor vid Theresa och viftade från balkongen till tusentals supportrar och hängde en kubansk flagga, samt att 500 baptistministrar samlades för att protestera.

 

Efter att ha erkänt den nya regeringen så införde Förenta staterna ett handelsembargo det följande året mot Kuba år 1960, de reagerade på Castros nationalisering av industrin och införande av tunga skatter på amerikansk import. När Castro kom till New York i september 1960, för den 15: e sessionen i FN: s generalförsamling, påverkade den oändliga kyligheten i förhållandet mellan USA och Kuba och påverkade förhållandena för hans besök. Mer än vad han trodde.

 

Harlem välkomnade hjärtligt Castro och demonstrerade att den officiella amerikanska avvisningen av den kubanska regimen inte representerade enhällig allmänna åsikten och att många amerikaner av afrikansk härkomst hade kommit att tro att de delade en gemensam sak med andra som hade varit förtryckta utomlands, inklusive afro-kubaner.

Malcolms framträdande närvaro på denna välkomst kommittén förklarade den stigande ledaren – då en populär minister inom Nation of Islams anhängare, samt hade hade en hög stark profil inom den afro-amerikanska befolkningen. För honom betydde att vara en person med en nationell och internationell betydelse i detta läge.

Men Malcolm X och andra ledare för medborgerliga rättigheter arrangerade att kubanerna skulle stanna kvar på Hotel Theresa i övervägande svart område, Harlem. Malcolm X skrev i sin självbiografi att Castro ”uppnådde en psykologisk kup över USA: s statliga avdelning när den begränsade honom till Manhattan, aldrig drömde han att han skulle stanna uppe i Harlem och göra ett sådant intryck bland de svarta där”.

 

En skribent i Washington Post spekulerade i att ”Castro, som har gjort närmande till svarta ledare i USA för att få deras stöd för sin vänsterrevolution, uppenbarligen försökte få så stor propogandaeffekt som möjligt av sitt drag.”

Den Sovjetiska premiärministern Nikita Chrustjov, som deltog i samma FN-session såg omedelbart en möjlighet och åkte inom några timmar norrut på Manhattan, till Harlem för att för första gången träffa Castro. Samtidigt trängdes tusentals Harlembor utanför hotellet för att se delegationerna som kom och gick och de olika internationella dignitärernas besök. Det dröjde inte länge innan en mix av politiska grupper ingick i folkmassan för att bedriva sin egen propaganda: svarta nationalister som försvarade den avsatte kongolesiska premiärministern Patrice Lumumba, medborgaraktivister som arbetande mor segregation, pro-Castro-demonstranter och även en del beatniks från Greenwich Village. Ett plakat löd: ”Alla coola typer gillar Fidel. Han vet vad som är häftigt och retar tråkmånsarna!”

 

Några svarta samhällsledare protesterade mot den kubanska ledarens besök. Adam Clayton Powell Jr. berättade för New York Times: ”Vi svarta människor har tillräckligt med egna problem utan den extra bördan av Dr Castros förvirring.” Men i stort sett verkar Harlem välkomna Castro med uppskattning. Till Harlems förtryckta ghetto-boende var Castro, ”den

skäggig revolutionär som hade sagt att det vita Amerika kunde gå till helvetet.”

Mötet med Malcolm X hände vid midnatt den, 19 september, just när Castro och kubanerna flyttade in i sina nya kvarter. Två reportrar från svarta tidningar, Jimmy Booker i Amsterdam News och Ralph D. Matthews från New York Citizen-Call, fick lov att delta i mötet tillsammans med frilansfotografen Carl Nesfield som tidigare hade arbetat med Malcolm X.

 

Enligt Fidel och Malcolm X, väntade antalet journalister från USA:s mainstream eller ”vit press” utanför hotellet. Den afro-amerikanska pressen

Beviljades post för att spela in den här händelsen. Endast Jimmy Booker i Amsterdam News, Ralph D. Matthews från New York Citizen-Call, och fotojournalisten Carl Nesfield var tillåtet att täcka det i Harlem mellan Malcolm X och Fidel Castro i Hotell Theresa

 

Booker berättade för Mealy om mötet: ”var inte en tung konversation, varade cirka 15 minuter och mellan tolk och kommentarer från den ena till den andre tillsammans med kommentarer från andra personer, så det var inte riktigt en svår nyhetshistoria.”

Jimmy Booker i Amsterdam News: ” It was an exchange of pleasantries—a greeting in terms of the struggle, briefly expressing what it meant to each one of them. For me, there was no hard meat, in terms of substance for a story.”

Matthews berättelse för Citizen-Call berättar om ett möte som hindrades av språkbarriären och främst fokuserade på utbyte av solidaritetsuttryck. De två männen satt på kanten av hotell-rumssängen under samtalet.