VM FINAL

I sin sista fotbollsmatch i karriären så skulle han ställas mot Italien. Italien tränades av Zidanes gamla tränare i Juventus Marcello Lippi.

Söndag 9 juli. ”Vi har tagit oss så här långt eftersom vi alla har jobb att riktigt hårt och vi kommer att försöka vinna cupen. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer att bli väldigt svårt dock, men vi hade vapnen och Vi alla är verkligen engagerade i att göra det. Vårt motto är: ’Vi dör tillsammans'” säger Zidane. ”Vi måste ta hem cupen. Det skulle vara fantastiskt! Inte för oss, inte för truppen på 23, utan för all personal och människorna som har stöttat oss. Jag pratar om de som har stöttat oss från början till slut, inte de som kommer ombord halvvägs.” Oavsett resultatet av matchen skulle de sista sidorna i legenden om Zizou skrivas med guldbokstäver. Hans sista match skulle bli en VM final. Inte ens Pelé, Maradona, Cruyff, Beckenbaur, Messi och Ronaldo hade varit berättigade till ett sådant slut. Andra storheter som Di Stefano, Zizo Van Basten och Platini hade aldrig ens spelat i en VM final.

För Zizou var matchen speciell på ett annat sätt – han skulle möta Italien: landet där han lärde sig att skärpa till sig, där han blev en superstjärna, där hans spel fick en global dimension. Återigen skulle han möta sina tidigare lagkamrater: Alessandro Del Piero, Gianluca Zambrotta, Pippo Inzaghi och framför allt skulle han korsa svärd med sin tidigare manager Marcello Lippi. Zizou hade aldrig förlorat mot Italien. Lippi under presskonferensen: ”Den största spelare de senaste 20 åren? Det måste vara Zidane. Du behövde aldrig berätta något till honom, han visste vad som gällde och vad som förväntades av honom.”

Italienarna hävdade att de hade enorm respekt för honom, även om de bakom kulisserna sades ha mindre respektabla och destabiliserande avsikter, både för honom och för Thierry Henry. Gennaro Gattuso, vars uppdrag var att markera den franske kaptenen, förklarade att: ”Du kan inte stoppa Zidane! Det är inte vad jag planerar att göra. Han är en av de bästa spelarna i världen. Han har haft några fantastiska matcher i VM. Han är 34 år och han har spelat sina tre senaste matcher på högsta nivå. Jag hoppas bara att han inte har mycket energi kvar till finalen. Han är en av de spelarna som gör det värt att köpa en biljett.

Matchen var också speciell för Italien. Inte bara för att det var en möjlighet att ta revansch på ett franskt lag som inkluderade Zidane, Thuram, Vieira, Trezeguet och Henry, utan också, och viktigast av allt, på grund av den förtryckande situationen hemma. Sedan slutet av säsongen hade Italien skakat av en skandal för att fixa matcher: fyra storklubbar drabbades och  många av de som spelade i turneringarna, liksom managern Marcello Lippi. Trots allt hade Azzurri tagit sig till finalen. Efter en ljummen men effektiv start på turneringen och en åttondelsfinal som de vann mot Australien – tack vare en omtvistad straff som dömdes ut några sekunder från slutet av full tid – hade de lyckats krossa Ukraina i kvartsfinalen.

I semifinalen hade de slagit ut värdnationen Tyskland i förlängning. Med bara ett insläppt mål hade Italien det bästa försvaret i turneringen – ett självmål – hade de förmodligen den bästa backen i VM, Fabio Cannavaro – en kandidat, som Zidane, till titeln som den bästa spelaren i turneringen – och den utmärkta målvakten Gianluigi Buffon, som sökte rekordet i VM i  minst insläppta mål. Världens ögon var riktade mot Berlin. Och faktiskt inte bara världens. Under en presskonferens i rymden önskade den brittisk födde amerikanske astronauten Piers Sellers: ”lycka till Zidane, Thierry och Patrick”.

Den 9 juli 2006 kl. 7.15 gick ett franskt lag utan överraskningar upp på gräsmattan i Berlins Olympiastadion. Skonade av skador och avstängningar var det samma lag som hade ställt upp sedan åttondelsfinalen. Italienarna var aggressiva från början. Henry föll offer för tunga utmaningar i den första minuten, de tilldelades en straff  för Frankrike, Malouda hade fallit i farten efter en duell Marco Materazzi.

Zidane mötte den bästa målvakterna i världen och var redo att överraska hela värden! Zidane visste att Buffon visste! ”Jag kunde inte ta det på samma sätt. Speciellt mot honom (Buffon),” sa han senare till Canal +. Han sa också att han också var orolig över att slå det för hårt på grund av risken att missa, som han hade gjort mot Kina. Vad ska han göra då? Han tog sitt beslut och började sin sin ansats.

Zidane tar bollen och lägger ner den vid straffpunkten. Zidane mot Buffon, bästa spelaren mot bästa målvakten sommaren 2006. Zizou tar två steg mot bollen och chippar den iskallt över Buffon och bollen går via ribba in i mål. Buffon kunde bara se på när bollen seglade över han när han låg på gräset. ”Jag ville att det skulle komma ihåg som en vacker straff”, skulle han senare förklara. Var hans stolthet hans undergång? Nej. Bollen föll tillbaka innanför mål innan den studsade ut, men lyckligtvis bekräftade domaren att den hade passerat linjen. Mål! Zinedine Zidane hade fräckheten att prova en Panenka i VM finalen. Det måste också poängteras att göra en chippa in en straff vi den tiden var inte lika utbrett som det är i dagens fotboll. Francesco Totti upplivade den under EM 2000 och Zidane fortsatte med det. Det som också var speciellt med den straffen var att de var både hans sista match i karriären och en VM final, vilken pressad situation och ändå vågar han säg på ett sådant konstnummer.

När domaren hade dömt mål så joggade Zizou lite lätt nonchalant, som att det var ett mål i en träningsmatch, inga känslor alls. Ribery försöker krama om honom, Henry som tar tag i honom och skrattar säger ungefär: ’vilket mål, inser du var du har gjort’. Zizous min var ungefär som ”det här är ingenting, hur lätt som helst”. Men innerst inne hur glad som helst säkert. Trezeguet ser överraskad ut och håller händerna över huvudet. Louis Saha som satt på bänken ramlar ner på knäna och kollar om han ser rätt. Han säger att när han lägger ner bollen och tar sats det är då jag bestämmer för att göra det. ”Det var inget jag hade tänkt igenom på för hand, men direkt när det blev straff förstådd jag att det skulle krävas något extra den här gången. I vanliga fall brukar jag slå mina straffar till vänster om målet, men nu stod jag mot Buffon och han visste var jag brukade skjuta och han är dessutom en av värdens bästa målvakter. Jag tog upp bollen och när jag placerade den på straffpunkten hade jag bestämt att chippa den löst”.

Claude Makelele, mittfältaren i finalen: ”Jag skulle aldrig testa med något sånt med Buffon i målet. Dessutom så gör han det i en VM-final. Det hade jag aldrig tänkt på att göra i en final, helt otroligt”.

Patrick Vieira, mittfältaren i finalen: ”Zizou tog straffen och han satte en fräck straff i mål som bara han skulle våga i en sådan viktig match. Ingen i laget trodde att han skulle göra något sånt. Vi nästan skrattade och det visar bara hur självsäker han var och vilken mental styrka han hade. På ett sätt var straffen typiskt Zidane.”

Yannick Noah, fransk tennisspelare: ”Vanligtvis skulle alla bli nervösa och gå in för att skjuta en säker straff i en VM final, och så gör Zidane som han gör, det är otroligt starkt gjort”.

Zidane -”Jag ville hålla kvar det ögonblicket för alltid”. Han sa också att om han hade missat så hade laget och han själv tid att rätta till det, vilket självförtroende.

Han blir den fjärde spelaren som någonsin gjort mål i två VM finaler. Men italienarna reagerade. Marco Materazzi kvitterade efter 12 minuter. Mot Gattuso, som markerade honom hårt, var Zidane inte lika avgörande som han hade varit mot Brasilien. Men han var väldigt användbar, offensivt och till och med defensivt. Han satte ihop kombinationer för sina lagkamrater och prövade taktiska alternativ för att återvinna besittning.  Efter pausen tog Frankrike äntligen över mot Italien. Zizou kämpade fysiskt. I slutet av andra halvlek hade han ont, på väg att be om att bli utbytt efter en sammandrabbning med Cannavaro där han trodde att han hade fått sin axel ur led. Men italienarna skonade honom inte. Han kämpade nästan andlös, men med gott om mod. ”Axeln hoppade ur led. Då kan man inte spela och det gjorde ont. Det känns som om armen inte längre tillhör kroppen”, förklarar han. Men han kommer ändå in på plan till publikens applåder.

 

Återigen dominerade Frankrike förlängningen. I den 99:e minuten kom Frank Ribéry nära med ett skott som flög iväg till höger om målet. Les Blues bästa chans kom i den 105:e minuten. Det var Zinedine Zidanes verk. Ett inlägg från höger som Sagnol skickades in till Zidane. Från det ögonblicket var det som om historien skulle upprepa sig, att Zidane återigen skulle göra två mål i en VM final och att Frankrike skulle vinna. Men Buffon tippade bollen över ribban. De låstes till 1-1 i paus i förlängningen. Ju mer tiden gick desto mer verkade det som om spelet var på väg mot lotteriet av en straffläggning. Det är fortfarande tio minuter kvar till förlängningens slut.

Den 108:e spelminuten kommer snart. Materazzi höll Zidane tillbaka under tröjan med båda händerna. Felet kan mycket väl ha förtjänat en straff men det gick till synes obemärkt för någon av funktionärerna. På italienska, ett språk han talar flytande, sa Zinedine till sin motståndare att om han ville ha sin tröja så mycket skulle han gärna ge honom den i slutet av matchen. Det var ett ironiskt sätt att få honom att förstå att hans beteende var oacceptabelt. Kränkt eller, som han skulle uttrycka det, irriterad över hans svar som han upplevde vara arrogant – det stora Zidane-erbjudandet att ge sin sista och så eftertraktade skjorta till stackars lilla Materazzi! – den italienska försvararen överöste honom med förolämpningar. Zidane gick långsamt tillbaka till sin position. Plötsligt vände han sig om och slog ett slag på bröstet med huvudet som svar på de förolämpningar som hans motståndare slängde ut. En skallning mot bröstet. Materazzi är över 190 cm. Spelet stoppades. En folkmassa bildades runt spelaren på marken.

Den argentinske domaren, Horacio Elizondo, frågade en av sina assistenter, Dario Garcia, om han hade sett händelsen. Han sa nej. Fjärdedomaren, som som vanligt inte var på planen, ingrep då. Förmodligen, och trots hans förnekande, var det en videorepris som gjorde det möjligt för den här fjärde funktionären, spanjoren Luis Medina Cantalejo, att se slaget. Det var han som sa åt Elizondo vad han skulle göra. Den argentinske domaren, som själv inte sett något, tog det röda kortet ur fickan, höll det hårt i handen och ställde sig högt med en hård blick i ögonen och viftade med det mot Zinedine Zidane. Domen hade avkunnats. Hans karriär skulle sluta med en utvisning! ”Zidane tog tag i min arm och sa: såg du inte vad som hände innan?” Han berättade för mig på korrekt och på perfekt spanska, varför tror du hade att jag hade reagerat på det sättet”, skulle domaren senare berätta för den argentinska tidningen Clarin träffat. Det var dock förbjudet att återställa till en videorepris enligt FIFA:s regler vid den tiden.

De var inte riktade mot förövaren av huvudstöten, som de flesta av åskådarna inte hade sett, utan de som hade bestämt sig för utvisningen som publiken inte förstod, med undantag för de som hade tillgång till en tv-repris. Kamerorna hade fångat allt… förutom det ljudet. Buller kan ibland vara mer aggressivt än en gest. Hade italienarna, som var bekanta med temperamentet hos Juves före detta playmaker, antagit en medveten strategi? Hade de lagt en fälla för honom. Zizou lämnade planen och gnuggade mekaniskt sina läppar och haka. Med sänkt huvud passerade han framför bordet där trofén satt, han gick förbi den utan ens en tanka att titta på den. Han gick ner för trappan mot omklädningsrummet. Det var där han såg slutet av matchen på tv. När oförståelsen väl hade försvunnit började kommentatorerna, utan något att förlita sig på än de bilder de själva hade sett och ingen aning om vad som hade sagts på planen.

Hans handlingar beskrevs som ”oförlåtliga”. En rättegång utan överklagande, även utan förhandling, hade precis börjat. Zidane, allas favorit, skylldes först och främst, för att krossa den franska drömmen. Festen var över. Kungen hade plötsligt blivit förbannad. Domaren blåste av för slutet av ordinarie tid. Det fanns ingen vinnare. Så det blev straffar. Nästan symboliskt missade spelaren som hade avgjort mot Italien vid EM 2000 försöket. Trezeguet, som inte hade haft tillräckligt med speltid på planen under VM missade Frankrikes ända starff. Italien vann efter straffläggningen. För Azurri var det en underbar framgång. De vann sin fjärde VM.

David Trezeguet, spelaren som missade den avgörande straffen: ”Om vi hade gått till slutet med honom så skulle vi ha en bättre chans att vinna innan matchen gick till straffar.” Thierry Henry strax efter matchen ”Jag vet inte vad som hände mellan Materazzi och Zizou. Men han måste ha sagt någonting. Det ända jag kan säga till han är tack och jag tycker att alla borde säga samma sak. Jag vet inte återigen vad som hände mellan dom två. Zizou var inte bara en bra spelare han var också en bra man”

”Jag vet inte om vi kunde ha vunnit om jag hade stannat kvar på planen i tio minuter till. Men jag tror inte att det skulle ha förändrats mycket när det gällde straffarna”, sa Zizou, som inte ville komma tillbaka till planen för att hämta sin finalistmedalj. När hans lagkamrater återvände till omklädningsrummet bad han om ursäkt för att han lämnade dem som tio man. ”Ingen var arg på Zizou. Dessutom vet vi inte om det skulle ha förändrat något. Han fick sig själv utvisad, vi vet varför, men fantastiska spelare blir ofta provocerade”, reflekterar Florent Malouda. ”Han går inte genom bakdörren,” sa Éric Abidal irriterat. ”Han har redan gått genom ytterdörren. Vi har alla sett vad han har gett till fotbollen, även under denna VM.” Lilian Thuram förklarade: ”Känslan vi hade var att han var mycket besviken över att lämna oss med tio man. Han insåg efteråt att han hade hamnat i fällan för de italienska spelarna.”

Ingen av spelarna hade i alla fall hört vad som egentligen hade sagts på planen. Ensam i omklädningsrummet hade Zinedine Zidane möjligheten att tänka på vad han hade gjort. Dagen efter finalen satte världspressen standarden. Det fanns ingen återhållsamhet från experterna, som pekade fingrar och gjorde tummen ner. Vissa var vildsinta och hävdade att Zizou hade ”förstört sin karriär”. Det blev inget uppehåll på två dagar. Bilden av Zidane-skallningen fanns på förstasidan av nästan varje tidning.

”En kriminell skallning” (O Dia, Brasilien), ”(Skallnigen) av Skam” (Publico, Portugal), ”Idiot” (New York Times, USA) och ”Barbariskt” (Al-Watan, Kuwait) var bara några exempel på pressen. Det fanns en påminnelse om att Zizou hade blivit utvisad 13 gånger under sin karriär; att han ofta begått klandervärda handlingar. Det talades om ”handling av en galning”. En galning eller kanske en som var alltför mänsklig.En fransk Journalist på L`Equipe: ”Jag blev arg. Han skadade hela laget. Det minskade våra chanser och det var som om hans sista match var viktigare än en VM-finalen”. Han blir också ifrågasatt som förebild och förälder.

Den tillfrågade blev kvar. Vad sa Materazzi? Ryktena började cirkulera. Enligt brasilianska läppavläsnings specialister som kallas in av Globo TV Channel, förolämpade Materazzi Zizous syster tre gånger. Andra specialister, intervjuade i England, trodde att de hade upptäckt orden ”son till en terroristhora”, vilket Materazzi förnekar. ”Jag tog bara tag i hans tröja i några sekunder. Han rundade mig och sa något hånande. Han tittade på mig otroligt arrogant, upp och ner: ’Om du vill ha min tröja så mycket, så ger jag dig den efteråt’. Ja, jag svarade med en förolämpning, det är sant. Den typen av förolämpning man hör dussintals gånger och som ofta kommer ut på planen”, sa Materazzi, tillbaka i Italien.

Någon dag efter finalen ställer han upp på en TV intervju om händelsen alla vill veta om och säger så här. Zizou skulle så småningom leverera sin egen version. På eftermiddagen på onsdagen åkte han till Canal+ för en lång intervju med Michael Denisot, chef för kanalen. Zizou öppnade upp och berättade historien om sin VM innan han vände sig till Materazzi-föroläpningarna: ”Mycket personliga saker. Om min mamma och min syster. Du hör dem en gång och du försöker gå därifrån. Det var vad jag gjorde. Du kan se mig gå bort. Sedan hör du det två gånger, sedan en tredje gång…” förklarade han utan att uttryckligen nämna de ord som användes, men underförstått bekräftade att de var de som experterna identifierade. ”Jag är en pappa. Jag är ledsen för alla barn som såg det. Det jag gjorde var oförlåtligt. Naturligtvis är det inget man ska göra. Jag vill säga det högt och tydligt, för det har setts av två eller tre miljarder tv-tittare och miljoner och åter miljoner barn.” Zizou bad om ursäkt flera gånger på TFI såväl som på Canal+. Men trots detta ångrade han inte sina handlingar: ”Jag kan inte, för det skulle betyda att han hade rätt att säga vad han sa. Och han hade inte rätt. Definitivt inte. Jag kan inte ångra det, jag kan inte , Jag kan inte Materazzi provocerade mig.

Den oundvikliga undersökningen hävdar att 60 procent av den franska befolkningen förstod Zidanes handlingar – en procentandel som skulle klättra så högt som 82 procent efter hans tv-sända förklaringar. Zizous aktie steg ännu en gång. ”Det han gjorde var förkastligt men viktigast av allt, det är förlåtligt”, sammanfattade den tidigare franske managern Michel Hidalgo. Till och med Jaques Chirac förhördes i ämnet under den sedvanliga intervjun med den franska presidenten den 14 juli. ”Jag har massor av beundran, aktning och respekt för Zidane och det är inget nytt. Det påverkar mig nog lite. Hans agerande var oacceptabelt, så mycket är klart. Zidane själv har sagt det så modigt. Jag vill inte fälla en dom , men jag tror att FIFA har inlett en utredning, vi kommer att se om det var någon provokation, jag vet inte.” Så småningom blev denna åsikt allmänt delad.

Florent Malouda: ”Han bad om ursäkt till oss spelare, men folk måste komma ihåg att han kom ut från pensioneringen för att hjälpa Frankrike att kvalificera sig till detta VM. Så i mina tankar är liksom som, att varför ber han om ursäkt, för att utan dig skulle jag inte vara med i fotbolls-VM, säger Malouda med ett skratt. ”Han kom tillbaka med Makelele och Thuram eftersom vi kämpade och led för att kvalificera oss till VM. Jag tänkte varför ber han om ursäkt, du är Zizou, jag mår bra. Du hörde folk säga till mig: ’varför gjorde han det och med honom skulle du vinna matchen’. Jag svarade utan honom skulle jag se VM på TV (skratt). Detta var min verklighet. Jag förväntade mig aldrig att spela med Zidane i landslaget och det var en väldigt stor upplevelse och ögonöppnande upplevelse.”

Måndagen den 10 juli, dagen efter finalen, samma dag som Les Blues återvände till Frankrike, fick Zidane de starkaste applåderna på flygplatsen, på väg in till Élysée-palatset och sedan igen på Hotel de Crillion, på en balkong varifrån spelare kunde tacka sina fans. Han kan ha tappat lite kredit bland en del av allmänheten som inte brinner för fotboll, eller de som bara kommer ihåg bråket för hans brutala reaktion, men Zidane kan ha hamnat i en ännu starkare vädjan till dem som alltid har älskat honom

När Frankrike och Zidane skulle hyllas i centrala Paris för lagets oerhörda grymma VM turnering så var det Zidane som hyllades mest. Det hade samlats 30 000 personer ”Jag blev framförallt överraskad och påverkad av sympatin folk visade mot mig. Först var jag kanske lite orolig hur alla skulle reagera, men redan när jag landade i Paris blev jag oerhört varmt mottagen”. I denna svåra stund av hans karriär så måste han ha blivit glad av supporten från sitt folk. Mer än 70 % hade förlåtit han. Franska L`Equipe bad om ursäkt för att ifråga sätta han och en tredjedel av tonåringarna i Paris hade en affisch av Zizou på väggarna. Han får också sitt efterlängtade bästa VM spelare 2006 utmärkelse av Fifa som han inte fick 1998.