VM 2002
Managern Roger Lemerre, som briljant hade tagit Les Blues till en svår och aldrig tidigare skådad VM & EM dubbel, kritiserades för att vara låst i ett stelt system. Han klandrades också för att han inte lyckades kontrollera sin trupp ordentligt. Hans spelare må ha varit mer erfarna, men de var också äldre. Dessutom hade flera inflytelserika spelare lämnat, däribland Didier Deschamps och Laurent Blanc. Det franska tränarteamet begick nybörjarfel innan VM.
Röster höjdes att han plockade ut trötta spelare till vänskapsmatcher; Zizou fick en skada på höger lår under en vänskapsmatch mot Sydkorea i Suwon den 26 maj 2002. Det var allvarligt. ”Jag gjorde mig tillgänglig för matchen, så jag tar ansvar för det”, sa han och ville inte att någon skulle klandras. Men det fanns en fråga på allas läppar: varför spelade han den dagen? Det medicinska teamet hade redan dömt bort honom från att spela mot Senegal. Under öppningsmatchen såg Zidane Frankrikes nederlag från bänken, Frankrike – Senegal, 0–1. ”Närvaron av Zidane är viktig för truppen. Han är lugnande. Vi såg honom bara då och då. Det var som han inte var där”, förklarade Claude Makelele, som inte valdes av Roger Lemerre förrän den sista matchen. Han tvingades se den spända matchen hjälplöst tillsammans med Zizou, som inte heller spelade mot Uruguay. Landslagsmittfältaren, Patrick Vieira: ”Zizous skada var en psykologisk baksmälla för oss, för att om man har Zizou i ditt lag känner du dig mycket starkare. När han blev skadad så tänkte vi mentalt att vi är i skiten, mycket ansvar vilades på honom. Vi släppte ofta vårt individuella ansvar till Zizous axlar, vi förlitade oss på honom. Och när han blev skadad så hade vi inte någon som vi kunde falla tillbaka med, vi var på våra egna fötter nu.” Robert Pires som hade framröstats som bästa spelare i Premier League, gick och också sönder och han skulle missa hela turneringen.
För att kvalificera sig var de tvungna att slå Danmark med två måls marginal eller bättre. ”Vi ska göra det”, lovade Zidane, som gjorde sin återkomst, trots att han var långt ifrån 100 procent i form. Oavsett så trodde Les Bleus på honom, även om han saknade matchkondition och hade ett band runt låret för att täcka såret som ännu inte hade läkt ordentligt.
Miraklet skedde inte. Det var en stor besvikelse. Åkte ut turneringen utan att ha gjort ett ända mål. Trots bitterheten attackerade Zidane inte öppet någon; han svek inte sina lagkamrater. Även de som hade visat en viss apati på planen, de som hade misslyckats med att upprätthålla en livsstil som ej hörde till i en större tävling, dricka eller vara uppe sent på kvällen innan en match, nästan likgiltiga för en ”obehaglig organisatorisk röra”. För att använda orden från någon nära laget. ”Vi saknade någon som skulle slå ner näven i bordet. Vi borde slitas sönder oss själva där ute, vara hårdare mot oss själva på planen.” Inför VM hade Frankrike spelat med 4-2-3-1 men när Pires och Zidane var skadad ville Henry och Vieira byta uppställning för att utan de två skadade spelare blev det annorlunda med denna uppställning och tränaren vägrade byta uppställning, enligt Vieira.
2002/03
Återigen var det brasilianerna som firade. Sydamerikanerna vann deras femte VM titel. Deras laganda, till skillnad från Frankrikes var på topp. ”Jag är oavgjort med Zizou på ett-ett!” sa Roberto Carlos och skrattade när träningen återupptogs i Real. Fyra år efter förlusten mot Zidanes Frankrike så hade han varit på den vinnande sidan i finalen mot Tyskland. VM:s största stjärna och skyttekung anlände till Madrid: Ronaldo. Han hade lämnat Inter och deras manager Hector Cuper, som han hade blivit oense med. Ronaldo hade återvänt från flera jobbiga skador, för att sedan göra åtta mål i turneringen, något ingen hade gjort sedan Tysklands Gerd Miller 1970. Ankomsten av den brasilianske anfallaren, som Zidanes ett år tidigare, skapade frenesi i pressen. Med honom på toppen av sina krafter på planen tillsammans med Zizou – med fyra FIFA ”årets spelare titlar mellan sig” – Real skulle vara oslagbart, sa de.
De två männen gick bra utanför planen och jämförde erfarenheter i Italien. ”Zizou kom för att besöka mig på sjukhuset i Paris när jag opererades i mitt knä. Några av mina Inter-lagkamrater brydde sig inte om det”, förklarade Ronaldo. När det gäller Zidane så var han nöjd med den här mediehypade förstärkningen: ”Det är en lättnad: nästan all uppmärksamhet har varit på honom sedan han kom. Nu kan jag fortsätta med saker tyst!” sa han glatt. För en gångs skull skulle han avvika från sin vanliga försiktighet: ”Det kommer att bli väldigt svårt att stoppa oss om alla är 100 procent i form. Jag kan bara se AC Milan vara på en nivå som är jämförbar med våran när det gäller stora spelare. Men till skillnad från Milan så vi är mer ett lag, en trupp.” Bakom kulisserna på klubben var leenden nervösa. Den ”spanska klanen” i Real var ganska ovilliga inför ankomsten av brasilianen, som utan tvekan skulle ”nypa” Fernando Morientes plats. Morientes var inte bara populär i truppen, han hade också bevisat sig själv på planen och gjort viktiga mål. Säsongen 02/03 var säsongen som Perez ville vinna allt. Han var lite trött med att ”bara” vinna ligan och Champions League vart annat år, han ville vinna dubbeln minst
I början av december spelades säsongens första stora match: Intercontinental Cup mot Olimpia i Paraguay i Yokohama. I Japan hoppades Zizou på att åtminstone kunna radera sina dåliga minnen av minnen från det asiatiska världsmästerskapet. Inför 69 000 fans vann Real lättare än väntat, med 2–0 tack vare mål från Ronaldo och Guti.
”Valencia matchen”
En månad senare var de vita Galacticos värd för Valencia för vad som hade fakturerats som en Liga ”final” mellan de sittande mästarna och de från föregående år. Resultatet blev en lektion i fotboll, en symfoni som gavs av Madrids virtuoser, där Zinedine Zidane dirigerade med en trollstav. Trots att det var en svårspelat dyngsur plan så visar Zidane vem som är tekniskt överlägsen. Han dominera och visade upp sin bländande teknik. Det var en av hans bästa, om inte bästa absolut bästa matcher i vit skjorta. Med ett mål, två assist och en extraordinär prestation satte han eld på publiken, sina lagkamrater och journalister. ”Zizous finaste fotboll i en Madrid-tröja”, skrev en journalist i tidningen om det fjärde målet, som assisterades av Zizou till unge 20-årige Portillo. ”För mig är han den bästa spelaren i världen. En trollkarl med bollen. Han gjorde allt det där och sa sedan till mig, ’kom och ta det, grabben.’ minns Portillo. ”Han tog upp bollen på mittfältet och tog sig förbi två spelare med översteg. Jag höll mig nära Ayala (Valencias argentinska internationella försvarare) men kunde inte se något utrymme. Så jag gick över mot vänsterkanten. Det är inte lätt att förstå Zidane, för han är så bra att han kan göra vad som helst … jag trodde att han skulle passa till höger, till Figo, men sedan drog han fram en lysande passning under hatten. Det var den bästa trettondagspresenten han kunde ha gett mig!” Berömmen fortsatte att regna ner. Roberto Carlos sammanfattade det: If you send Zidane a potato, he´ll send you back a caress.” Ronaldo tillade: ”Jag är kär i Zizou.”
Valencias dåvarande tränare Rafa Benitez: ”Jag kan inte nämna någon spelare som har varit mer elegant de senaste 20 åren. Han har så många höjdpunkter i sin karriär att det är svårt att lyfta fram ett enskilt tillfälle”. När Zidane dominerar matcher som han gjorde mot Valencia så har han få övermän i fotbollshistorien i sin position. Det är inte många som kan äga en match på mittfältet som han kan göra. Det betyder inte att han behöver göra 2-3 mål eller skjuta in bollen i krysset. Zizou är en spelare som gärna kommer ner djupt för att möta boll och distribuera den framåt med klacksparkar, geniala passningar i trängda lägen och väggspela säg framåt. Lagkamrat Ivan Campo: ”Zizou var en fröjd att skåda. Om man gav han bollen så visste man att något skulle hända. Han var så långt före andra spelare. Han såg allt och allt verkade så lätt för honom.”
Europa
Med denna seger klättrade Real till tre poäng från ledarna, Real Sociedad från San Sebastián. De har också gjort bra ifrån sig i den första fasen av Champions League, kvalificerat sig till kvartsfinalen i Copa del Rey och vunnit klubbvärldstiteln. Men sedan började maskineriet bromsa ner lite grann. Förödmjukelsen, 4–0-nederlag mot Mallorca i Copa Del Rey tolkades som ett blipp på den tiden. Särskilt för att allt gick bra för Real i La Liga. De hade besegrat Borussia Dortmund (2–1) och AC Milan (3–1) innan de bjöd på ett spännande dubbelmöte mot Manchester United i kvartsfinalen. När det blev United så dansade killarna runt i omklädningsrummet och jublade.
Utdrag från Erik Nivas When We Where Kings: När lottningen blev klar så uppfattades det som av vissa som en mardrömslottning, Man Utd ansågs var ett av Europas starkaste lag, nästan hela stommen som hade varit med och vunnit Champions League fanns kvar, och om något så hade de blivit lite bättre. Men när den där bollen hade dragits och att det stod klart att Real Madrid skulle möta Man Utd, så blev det ett jättejubel i Galacticos omklädningsrum. De hoppade och dansade. För att hur dom såg det, så var det kul att få möta en sådan karismatisk klubb och att eftersom att det inte fanns någon chans att de skulle förlora.
En 3–1 seger i den första omgången; en 4–3 förlust i den andra.
Roy Keane, inte någon som ofta ger komplimanger, erkänner: ”Den bästa spelaren jag någonsin mött måste vara Zidane. Det verkar så lätt för honom. Han jobbar hårt på sitt spel, han är en fysiskt stark spelare, han har en bra attityd och har alla egenskaper. Han skulle vara den bästa, och han håller förmodligen på att förbättras, vilket är det skrämmande för oss alla.” Man Utd försvarare Gary Neville: ”De spelade som Harlem Globetrotters i första halvlek. Det var nästan så att man tappade andan. Folk säger att vi hade för stor respekt för dem och att vi var nervösa, men ibland handlar det om andra faktorer. De är kapabla till att spela en underbar fotboll.” Tidingen, The Guardian, ”I Bernabeu bevisade Zidane igen sig en av de största spelarna i historien i fotbollen. Den visionära touchen och smekningar av bollen kombinerades med tillförlitlighet. Trots att han fick möta ett starkt mittfält så slog så visade statistiken att han slog 90 % rätta passningar.” Expertkommentatorn på Viasat Sport: “Zinedine Zidane leker fotboll på ett sätt som faktiskt bara han kan. Han har så stor respekt så att ingen vågar gå på, dom står bara på rätt sida. Det är han som skapar spelet och trots att han inte gör mål så är han planens gigant.”
Ronaldos effektivitet, gjorde ett hatrick på bortaplan, och Zidanes kunskap gjorde det möjligt för Real att komma bort från Old Trafford med en sammanlagd vinst.
Men Zizous geni skulle inte räcka för att undvika ytterligare stryk från Mallorca: 5–1 hemma. Och strax före den andra matchen mot Juventus i CL semifinalen. Spanjorerna vann med 2–1 hemma i Madrid i den första mötet. I Italien, Turin gick Real in i matchen inte i det bästa möjliga tillstånd, Ronaldo hade en vad skada som gjorde att började matchen på bänken och att Real blev berövade av Makelele, viktig kugge i mittfältet, han patrullerade runt mittcirkeln. Det var konstigt för Zidane. Han skulle spela mot sina tidigare lagkamrater och sätta sin fot i bortalagets omklädningsrum på Stadio delle Alpi. Det fanns också gott om motivation för Pavel Nedved, som hade ersatt Zidane i Juve och inte ville komma näst bäst i någon jämförelse.
Zizou försökte tona ner den känslomässiga aspekten av sin återkomst: ”Det är väldigt rörande att komma tillbaka till Delle Alpi. Jag tillbringade fem år här och jag hoppas att fansen gillade dem lika mycket som jag gjorde. Jag vill säga till mig själv att det är ungefär som alla andra matcher. Att jag ska komma ut på planen och försöka spela så bra jag kan och vinna. Utan att tänka på att jag ska spela mot Juventus eller mot mina vänner. Det kanske stör mig, men det är inte dags att tappa fokus.” Matchen förvandlades till en mardröm. Madridlaget blev utspelat i en häpnadsväckande grad. De strosade från ena änden av planen till den andra och såg knappt bollen. Även om en straffmiss från Figo kunde ha förändrat mycket, var ställningen 3–1 nästan smickrande, med tanke på att Zidane hade gjort ett mål strax innan slutsignalen. Matchen blev en riktig chock. Tillbaka i Spanien, där insikten att Real inte var världens bästa lag plötsligt dök upp.
Spansk mästare
De blev mästare i Spanien för den 29:e gången i deras historia. Den första för Zidane. När slut signalen blåstes firade Madrid spelarna och tog ett hedersvarv på stadion, men stannade inte. Iförda i skjortor nytryckta med nummer 29, återvände spelarna åter till Cibeles-fontänen med öppen öppen-buss. Mer än 100 000 människor väntade på dem.
Jorge Valdano, klubbens general manager, kritiserades för sitt dubbelprat, precis som Florentino Perez var för sin politik, särskilt hans inställning till Morientes och hans auktoritära inställning. Klubben anklagades för att inte respektera sina spelares liv. Veteranen och kaptenen Fernando Hierro hamnade nästan i handgemäng med Valdano. Kanske en revolt? Spelarna pratade till och med om att bojkotta det officiella firandet som var planerat till följande dag. Vid fyratiden var Perez tvungen att slå näven i bordet. Med mikrofonen i handen vädjade han till alla om lugnet, utlovade böter för de som inte ville rätta sig och påminde alla om att det var meningen att de skulle fira titeln. Med undantag från Steve McManaman, som var ursäktad, och Ronaldo, som påstod att han hade försovit sig, var alla spelare på evenemanget. Bestraffningar delades ut följande dag: samtidigt som han tillkännagav avskedandet av managern Vicente Del Bosque, som orättvist gjordes som en syndabock för debaclet mot Juventus. Klubben avslöjade också att Hierros kontrakt inte skulle förlängas. ”Jag fick höra att mitt beteende i söndags var oacceptabelt, men jag tror att mitt öde har varit beseglat under lång tid”, sa den tidigare kaptenen.
